Att vi i april drog ner aktieandelen i vårt allokeringsförslag från 70 till 60 procent kan kanske i backspegeln ses som ett något för defensivt val. Den svenska börsen är ju trots allt upp med några procent i april om även utdelningarna, som sig bör, räknas in i börsutvecklingen. Men det har ändå varit en väldigt turbulent resa och under större delen av april låg tankarna snarast i riktningen att aktieandelen kunde ha sänkts ytterligare - rejält dessutom.

Det som framför allt räddat april månads börsutveckling är en formidabel slutspurt. Från botten den 22 april steg börsen (exklusive utdelningar) med cirka 5 procent. Det här har förvånande nog skett samtidigt som osäkerheten kring den globala konjunkturutvecklingen snarast har ökat jämfört med inledningen av 2013. Och det är framför allt makrobilden som vi lyft fram som avgörande för den framtida riskaptiten på finansmarknaderna.

Den amerikanska makrostatistiken, som tidigare varit den främsta motorn bakom ett ökat risktagande på finansmarknaderna, missar allt som oftast marknadens förväntningar. Det är en utveckling vi faktiskt varnade för i vår förra marknadssyn då vi tyckte att förväntningsbilden på amerikansk ekonomi tryckts upp lite väl mycket. Men, och det är ett viktigt men, amerikansk ekonomi fortsätter att växa och vi tror dessutom att förväntningarna numera ligger på mer rimliga nivåer. Dessutom har den amerikanska rapportfloden övertygat.

Det andra frågetecknet inför april var utvecklingen i Kina och här har också osäkerheten snarast ökat kring konjunkturutvecklingen, och tillväxten under årets första kvartal visade sig vara lite svagare än väntat. Dessutom väntar vi fortfarande på att den kinesiska importen ska ta ordentlig fart och dra med sig andra ekonomier, framför allt i närområdet. Så har ännu inte riktigt skett och det har bland annat påverkat råvarumarknaden som haft en svag utveckling allt sedan slutet av januari.

Vår tioprocentiga allokering till råvaror har därmed fortsatt att utvecklas svagt även om vi inte riktigt känner igen den bild av ett tokras på råvarumarknaden generellt som tycks ha blivit något av den gängse bild i rapporteringen. Visst har råvarupriserna sjunkit men även den här marknaden har revanscherat sig mot slutet av april.

Sist och slutligen är det dessutom bara att konstatera att EMU-området fortsätter att underprestera å det grövsta. Kortsiktiga indikatorer som inköpschefsindex pekar mot fortsatt recession i flertalet länder samtidigt som Tyskland utvecklas svagare än väntat.

Att världens börser, i den här miljön, fortsätter att prestera hyggligt är givetvis ett fortsatt styrkebesked även om vi är lite osäkra på drivkrafterna.

Ett inte så gammalt, men numera ändå välkänt mönster som åter dykt upp på finansmarknaderna är att när makrostatistiken sviker så leder det i sin tur till att förväntningarna på nya penningpolitiska stimulanser tar fart. Så har nu skett och det är givetvis positivt för riskaptiten i det korta perspektivet, även om det finns en hög grad av osäkerhet kring hur nya stimulanser i så fall kommer att se ut och vilken effekt de kan tänkas ha på den reala ekonomin.

Det finns en risk för att det snarast är förväntningarna på och inte själva genomförandet av de penningpolitiska stimulanserna som blir den egentliga drivkraften för börsen.

Samtidigt är det bara att titta på börsutvecklingen i Japan som fått en formidabel skjuts av de nya massiva stimulanserna även om i stort sett ingen utomstående bedömare tror att det här är en hållbar lösning för den japanska ekonomin på lite sikt.

Det bör tilläggas att den diskussion som tidigare under året fördes kring en möjlig penningpolitisk åtstramning i USA och Europa, och som tidvis påverkade riskaptiten negativt,  numera är som bortblåst.

Lite mer realism finns det i tron på att den nya synen på europeisk krispolitik som är på väg att växa fram ska vara positiv för den reala ekonomin. Det står numera klart för de flesta att vägen med påtvingade krispaket och stora besparingsprogram ledde rakt mot en tillväxtkollaps.

Nu börjar vi se hur tillväxtbefrämjande åtgärder lyfts fram i allt högre grad och effekten av tidigare åtstramningar lär dessutom mattas av ju längre in på det här året vi kommer. Det gör att hoppet om en europeisk konjunkturvändning under andra halvåret fortfarande finns kvar.

Att räntor i krisländer som Italien och Spanien sjunkit kraftigt under senare tid visar dessutom på att aktörerna på finansmarknaderna köper den nya strategin även om hotet/möjligheten att ECB tvingas kliva in på banan och börja köpa obligationer i stor skala också bidrar till räntefallet.

Det finns dessutom några ljuspunkter i Kina. Den nya politiska ledningen har mer tydligt visat att spåret man avser att följa är en fortsatt liberalisering av marknaderna och ett ökat fokus på den inhemska ekonomin. Lägre råvarupriser är dessutom en viktigt stimulansfaktor för kinesisk ekonomi och vi ser dessutom hur ledarna återigen låter yuanen stärkas visavi andra valutor. En signal om att det finns ett inhemskt förtroende för att tillväxten ska kunna hållas uppe på en hygglig nivå.

Med allt detta sagt blir ändå den stora frågan om riskaptiten kan hålla i sig om vi får se fler makrobesvikelser? Och nästa fråga blir om centralbanker i så fall verkligen kommer att leverera stimulanser i sådan omfattning att riskaptiten kan hållas uppe?

Vi är genuint osäkra på svaret på bägge dessa frågor och det blir därför mycket viktigt för vår kortsiktiga börssyn vad som sker i inledningen av maj.

Men givet den motståndskraft som börsen uppvisat under april väljer vi ändå att ligga kvar med en aktieandel på 60 procent i vårt allokeringsförslag. Vår tro är dessutom att det kan löna sig att vara kortsiktig givet det osäkra läget och vara snabb på bollen om något oväntat händer.

Vi på placera.nu kommer i alla fall att vara extra uppmärksamma på skiften som vi tror blir avgörande för börsutvecklingen på kort sikt, även om vår långsiktiga tro fortfarande är att aktiemarknaden är den sektor som kommer att erbjuda bäst avkastning. För aktie- och fondförslag hänvisar vi till våra favoritlistor och fondförslag.

Vi är dessutom något mer optimistiska kring utvecklingen i Kina än den genomsnittlige analytikern och har fortfarande en långsiktigt positiv syn på råvarumarknaden. Ändå väljer vi att efter några månader med besvikelser skruva ner allokeringen av råvaruplaceringar från 10 till 5 procent. Ett skäl är att vi tror att eventuella konjunkturbesvikelser kommer att slå hårdare mot råvaru- än aktiemarknaden. För råvaruplaceringar hänvisar vi till egna val utifrån Avanzas fondutbud.

Det betyder att räntemarknaden, som vi länge varit skeptiska till, sväljer 35 procent av investeringsslanten den här gången. Lämpliga parkeringsplatser för de pengarna är ur vårt perspektiv korta räntefonder och bankboken men även räntebevis är ett alternativ för den lite mer riskvillige. Andra delar av räntemarknaden ser för närvarande lite överhettade ut.

Här är vårt allkokeringsförslag för maj: 

Aktier: 60 procentRäntor: 35 procentRåvaror: 5 procent