Det har under de senaste dagarna blivit ett allt surare humör på finansmarknaderna. Något som bland annat märks på fallande börser över i stort sett hela världen, fortsatt mycket låga marknadsräntor, en starkare dollar och sjunkande råvarupriser.

Det finns egentligen ingen enskild förklaring till att humöret blivit allt sämre men det börjar hopa sig en del orostecken som var för sig och i olika grad bidrar till pessimismen.

Dagens tyska ZEW-index, som mäter hur analytiker och institutionella investerare upplever det ekonomiska läget och vad de tror om framtiden, är en sådan faktor. Visserligen steg indexet över deras syn på nuläget till rekordhöga 91,5, men det tenderar också att vara en indikator som framför allt mäter vad som hänt.

Det mer framåtblickande indexet sjönk i sin tur från +7,6 i april till +3,1 i maj. Analytikernas tolkning tycks allmänt vara att det betyder att vi numera sett det bästa av det tyska tillväxtundret.

Att det under morgonen kom beslut om ett beviljat stödpaket i form av nödlån till Portugal är inte heller något som har lyckats lyfta humöret . Här spökar i sin tur ett uteblivet beslut kring ett utvidgat stöd för Grekland och därför biter sig även rykten kring en grekisk skuldsanering envist kvar.

Lägg därtill att den amerikanska administrationen enbart med hjälp av bokföringstricks lyckades undvika att den amerikanska staten slog i sitt lånetak, och det är inte att förvåna att flera investerare börjat dra öronen åt sig.

Dessutom kom nu på tisdagseftermiddagen siffror över den amerikanska bostadsmarknaden som utvecklas sämre än väntat när nybyggandet av bostäder föll med drygt 10 procent samtidigt som antalet beviljade bygglov sjönk med 4 procent. Att industrin uppvisar lägre produktion och kapacitetsutnyttjande, vilket statistik som också anlände på tisdagen visar, var väl inte heller någon humörhöjare.

Till det mer positiva hör, i alla fall på lite längre sikt, att råvarupriserna fortsätter nedåt. På kort sikt lär det däremot innebära sjunkande kurser för ett antal berörda råvarubolag. Men för de långsiktiga globala tillväxtutsikterna är det välkommet eftersom det betyder att inflationstrycket, i världen i allmänhet och tillväxtländerna i synnerhet, lättar.

Fortsatt låga, och dessutom sjunkande, marknadsräntor talar dessutom för att mycket av det institutionella kapitalet fortsatt befinner sig på sidlinjen. Nu krävs sannolikt några positiva överraskningar för att åter locka in dem på banan, det vill säga aktiemarknaden. 

Kinesiskt inköpschefsindex från HSBC kommer under natten, och kan vara en mindre trigger. Alternativt kan bättre amerikanska arbetsmarknads- och bostadssiffror senare under veckan lyfta humöret.