Om finansmarknaderna står inför en ny våg av massiva stimulanser, bland annat genom en tredje så kallad Quantative Eeasing, kan man dra vissa lärdomar av tidigare program. Det förefaller inte orimligt att vi får en upprepning av tidigare mönster, om än mildare än tidigare.

Placera.nu har mätt hur olika branscher reagerat på börsen under de två tidigare så kallade QE-programmen i USA. Man kan konstatera att ju mer "defensiv" och konjunkturokänslig en bransch är, desto svagare blir den positiva kursreaktionen på sådana stimulansåtgärder. Ju mer konjunkturutsatt branschen är desto tydligare positiv reaktion på centralbanksledda stimulanser.

Begreppet kvantitativa lättnader syftar på att centralbanker köper finansiella tillgångar till ett visst belopp. Till skillnad från vanliga köp och försäljningar av statsobligationer är inte centralbanken primärt ute efter att styra räntan, vilket är svårt eller omöjligt när räntan redan är mycket låg, utan att försöka stimulera ekonomin genom att marknaden förses med likviditet.

Federal Reserves första program, QE1, inleddes egentligen redan i november  2008 när centralbanken deklarerade att det skulle köpa finansiella tillgångar för 600 miljarder dollar. Programmets omfattning trefaldigades i mars 2009. Från mars till dess slut i april 2010 steg världens börser kraftigt. Stockholmsbörsens OMX-index klättrade över 65 procent

Planerna på uppföljaren QE2 presenterades sommaren 2010 och programmet pågick till juni 2011. Även om köpen av finansiella tillgångar inte startade förrän under det fjärde kvartalet var marknaden med på noterna den här gången. Efter att ha bevittnat de positiva effekterna under förra programmet började börsindex klättra redan när planerna presenterades. På ett år steg Stockholmsbörsens OMX-index 11 procent.

Att uppgången inte blev större hör delvis samman med att den akuta eurokrisen som var under uppsegling satte press på hela Europas börser medan index i USA gick bättre ¿ dock inte lika mycket som under QE1 från mars 2009 till april 2010.

QE 1-programmet var primärt till för att stötta banker på fallrepet. Det sjösattes i ett läge när den internationella kreditmarknaden stod på randen till en härdsmälta. QE2-programmets mål var att få igång den ekonomiska tillväxten.

Likväl bör man inte göra något binärt val mellan de två strategierna utan fortsätta ha en tämligen väldiversifierad portfölj av aktier i bra bolag som är köpvärda på egna meriter eftersom vi inte vet om det blir nya kvantitativa lättnader eller inte, eller om de blir av, vilken ofattning och inriktning de får.

Grafen visar en tydlig tendens till att ju mer cyklisk en bransch är, desto mer positivt reagerade den på kvantitativa lättnader. Exempelvis industribolagens och råvarubolagens index steg 86 respektive 92 procent på Stockholmsbörsen under den första QE-perioden. Det var 18 respektive 25 procentenheter mer än övriga börsen.

Svenska industribolag är beroende av krediter i sin verksamhet och när bankerna plötsligt inte ville låna ut pengar föll produktionen snabbare än aktiekurserna. Ett talande exempel är hur analytikerna vid årsskiftet 2008/2009 väntade sig att Sandvik skulle göra ett resultat före skatt på 9,2 miljarder kronor på helåret 2010. Ett år senare, halvvägs in i QE1-programmet hade analytikerna nästan halverat den prognosen.

Trots de kraftigt sänkta vinstutsikterna steg Sandviks aktie med cirka 75 procent under perioden till följd av de positiva förväntningar om framtiden som Feds stimulanser förde med sig. Till saken hör naturligtvis att aktiemarknaden redan hade hunnit prisa in riskerna för en global recession och straffat konjunkturkänsliga aktier mest inför stimulansprogrammen. Under den andra stimulansperioden, QE2, steg Sandviks aktie med nästan 20 procent.

Att QE1 var till för att rädda kreditsystemet och QE2 tillväxten, satte sina spår i oljepriset. Oljepriset föll dramatiskt, från nivåer över 140 dollar per fat under sommaren 2008 till omkring 40 dollar fatet. Under den första stimulansperioden steg priset åter till omkring 85 dollar. Under den andra perioden, QE2, fortsatte priset upp till 115 dollar.

Det avspeglades i hur oljeaktierna på Stockholmsbörsen utvecklades, om än inte i samma extrema omfattning. Under QE1-perioden steg branschindex för oljesektorn 43 procent, vilket var 25 procentenheter mindre än börsens breda index. Under QE2-perioden rakade överträffade oljebolagen Stockholmsbörsen med 48 procentenheter.

Som framgår av grafen var det typiska låg- och ickecykliska branscher som sällanköpsvaror, detaljhandel, hälsorelaterat och teleoperatörer underpresterade mot OMX-index under bägge dessa program. Det ligger i sakens natur att deras lönsamhet, finansieringsförmåga och därmed aktiekurs inte faller lika kraftigt när konjunkturutsikterna försämras.

Att index för telekomrelaterade företag (dominerat av Ericsson och Nokia) utvecklades särskilt svagt under de här perioderna ska kanske inte förklaras med generella marknadsbeteenden utan mer med den finländska mobiltelegigantens svåra kräftgång under de här perioderna.

Blickar man nu framåt mot en ny period av kvantitativa stimulanser från Fed, om de överhuvudtaget blir verklighet, bör man notera att marginaleffekten på börsen tycks avta för varje nytt program som sjösätts (även om två program är väl lite att bygga en trend på). Dessutom bör man också betänka varifrån vi kommer.

När QE1 accelererades hade världens börsen gjort en enorm djupdykning och fenomenet var okänt för det stora flertalet. När EQ2 presenterades  befann sig börsen fortfarande i en långsiktig uppåtrörelse. Redan nu är förväntningarna höga på ett EQ3, så den positiva överraskningseffekten från det första programmet blir svår att upprepa.

Likväl kan vi vänta oss att mönstret från tidigare upprepas i viss mån om QE3 blir av. Innebär det att man enbart ska äga cykliska aktier inför ett QE3? Eller att man enbart ska äga defensiva aktier om det inte blir någon QE3?

Ja, tror man att det blir ett nytt QE-program finns det skäl att ligga överviktad i cykliska branscher trots att vinstprognoserna just nu pekar nedåt i bland annat verkstads- och gruvbolagen. Tror man inte att det blir av finns det goda skäl att vara överviktad i branscher där vinstprognoserna just nu inte krymper.

Problemet är att traditionellt stabila branscher som teleoperatörer och hälsosvårdsektorn också är inne i en nedrevideringsfas just nu. Den enda bransch som åtnjuter generellt stigande vinstprognoser just nu är bankerna ¿ ett något riskfyllt val när väntade likviditetsstimulanser uteblir.

Likväl bör man inte göra något binärt val mellan de två strategierna utan fortsätta ha en tämligen väldiversifierad portfölj av aktier i bra bolag som är köpvärda på egna meriter eftersom vi inte vet om det blir nya kvantitativa lättnader eller inte, eller om de blir av, vilken ofattning och inriktning de får.