Protokollet från den amerikanska centralbankens, Federal Reserve, senaste räntemöte gav en del inblickar i hur bankdirektionens medlemmar tänker sig att USA ska börja backa ur från dagens extremt lätta penningpolitik.

I ett första steg sker en automatisk åtstramning till följd av banken ska avsluta sina köp av statsobligationer i och med att det andra programmet, populärt benämnt QE2, avslutas i slutet av juni. Visserligen räknar inte Federal Reserve med någon större effekt på räntenivåerna, men allt annat lika betyder det att räntorna ska stiga när det senaste årets viktigaste köpare av amerikanska statsobligationer faller bort.

Det andra och mer aktiva steget ska i sin tur, enligt gårdagens protokoll, vara ett slut på att återinvestera det kapitalflöde som uppstår i form av räntebetalningar och förfall på det innehav av både bostads- och statsobligationer som banken har sedan tidigare.

Först i ett tredje steg tycks en första räntehöjning bli aktuell. Och då ska investerare först och främst vara vaksamma på när frasen "extended period", eller fritt översatt "längre period", stryks ur det penningpolitiska protokollet. Det är i protokollet banken kommenterar hur länge den amerikanska styrräntan behöver hållas nära nollstrecket.

Och först i ett fjärde och mer slutgiltigt steg ska banken dessutom börja sälja delar av sitt numera gigantiska innehav av stats- och bostadsobligationer.

Lägg dessutom till att den amerikanska administrationen står inför smärtsamma besparingar för att klara både lånetaket (som begränsar statens möjligheter att ta upp lån), och det kommande årets budget.  Detta är något som i sig innebär en substantiell ekonomisk åtstramning under de kommande åren.

Majoriteten i den amerikanska centralbanksdirektionen ser inte heller några möjligheter att strama åt i närtid, även om falangen som förordar en lite tuffare penningpolitik blir allt mer högljudd.  Det betyder dock inte att övertygelsen hos ränteduvorna, som håller fast vid nollräntepolitiken, har blivit mindre. Snarare bör svag amerikansk tillväxt i början av året och lite sämre konjunktursignaler under senare tid ha stärkt dem i sin övertygelse. 

Som varje läsare förstår är vi därmed inte i närheten av en första amerikansk räntehöjning. Det krävs sannolikt betydligt starkare tillväxtssiffror än de lite drygt 3 procent som väntas för helåret 2011 innan det kan bli aktuellt. Dessutom bör nog sysselsättningen börja växa i en ännu snabbare takt. Flera tunga analyshus har numera förskjutit en första räntehöjning från Federal Reserve en bit in på 2012 och antyder att den kan dröja ända in i 2013.

Det finns därmed, enligt placera.nu, en viss fallhöjd för den amerikanska dollarn efter den senaste tidens förstärkning.  Skillnader i räntenivå och räntepolitik har varit en stark drivkraft för valutarörelserna under senare tid. Något som bland annat den svenska kronans styrka är ett bevis för.

Att antalet nyanmälda arbetslösa enligt dagens veckosiffra sjönk till 409.000 från att föregående tre veckor ha legat en bit över 425.00 i snitt är givetvis goda nyheter. Men det är fortfarande långt ifrån de lite drygt 300.000 som nivån legat på när amerikanska arbetsmarknad mått riktigt bra.