Bankernas internbankränta Stibor är en så kallad referensränta, som används för att fastställa räntor i bland annat olika låneavtal. Stibor är genomsnittet av de räntesatser som ett antal banker är villiga att låna ut till varandra utan säkerhet på olika löptider.

Räntan har hamnat i rampljuset sedan det i Storbritannien briserat en skandal kring den engelska motsvarigheten Libor. Då erkände jättebanken Barclays att man rapporterat in förlåga uppgifter om den egna räntan, för att på så sätt försöka påverka liborräntan. Flera banker misstänktes och skandalen växte. Sedan dess uppkom en medvetenhet om att banker kan ha incitament att försöka påverka ett lands referensränta.

Riksbanken inledde hösten 2011 en granskning av svenska Stibor, vars resultat presenterades i slutet av november. Riksbanken konstaterade att Stibor inte är manipulerad, men att det finns ett antal brister i ramverket kring räntan. En del av kritiken var exempelvis att det inte finns någon aktör med ett övergripande ansvar för Stibor, och att strukturen för styrning och kontroll dessutom är otydligt.

Det ska det nu bli ändring på. Bankföreningen ska från och med mars bli den aktör som tar det övergripande ansvaret för Stibor. Ett nytt ramverk har enligt föreningen tagits fram, där regler för inrapportering av räntor och beräkningar har tydliggjorts. Det blir också nya skärpta krav på dokumentation av arbetet med att fastställa Stibor-räntan, skriver Svenska Bankföreningen på sin hemsida.

"Riksbanken får rätt att på begäran få tillgång till uppgifter om Stiborbankernas rapportering av räntesatser och grunderna för hur dessa har satts samt övriga uppgifter av betydelse för fastställande av Stibor", heter det.