Riksbankens räntebeslut, som var tänkt att bli förra veckans absoluta höjdpunkt, blev något av ett antiklimax - i alla fall ur en analytisk synvinkel. Visserligen höjdes räntan med 0,25 procentenheter till 1,75 procent, men det var samtidigt precis i linje med förväntningarna.

Dessutom var prognoserna över räntebana och konjunktur i princip karbonkopior av de som gjordes i februari. Vi upprepar dock att vi tror att räntorna kommer att höjas snabbare i år än Riksbanken själv förutser och att reporäntan kommer att ligga på 2,75 procent vid årsskiftet.

Något som fortsätter att ge oss vissa bryderier är den kraftiga uppjusteringen av inflationsprognosen för i år. I februari trodde banken att KPI-inflationen i år skulle landa på 2,5 procent men i den nya prognosen räknar man istället med en inflationstakt på hela 3,2 procent. Samtidigt justeras prognosen för den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av ränteförändringarna inte är inberäknade, ner från 1,9 till 1,6 procent!

Vill man vara lite elak så skulle det kunna tolkas som att Riksbanken tycks ha en väldigt dålig kontroll på vilken effekt deras räntehöjningar faktiskt har på inflationen, och därmed också på de mer generellt åtstramande effekterna.

Visserligen kan en del förklaras av att det vid årsskiftet gjordes omviktningar i den varukorg som KPI består av, vilket tryckte upp inflationen. Men eftersom det framför allt berodde på att andelen rörliga bostadslån var större i den nya varukorgen, så kan man ju tycka att det inte borde ha kommit som någon större överraskning för Riksbanken.

I efterspelet till räntebeslutet fick vi se en svensk krona som åter började stärkas kraftigt. I torsdags stängde det handelsvägda TCW-indexet under 119, vilket förutom några gånger under februari i år, inte har skett sedan 1998.

De valutor som försvagades mot kronan var bland annat den amerikanska dollarn och det brittiska pundet. Pundet låg faktiskt under tian för några ögonblick under onsdagen före påskhelgen.

Det finns dessutom förutsättningar för att kronan ska fortsätta att stärkas, inte minst för att den kan följa med euron uppåt. Att tyska IFO-index, som mäter humöret i det tyska näringslivet, fortsätter att ligga på imponerande nivåer borgar för ytterligare eurostyrka.

En annan märkeshändelse under veckan som gick var att spotpriset på guld för första gången någonsin steg över 1 500 dollar per uns.

Veckan som kommer har i sin tur ett tydligt anglosaxiskt fokus.

Den amerikanska bostadsmarknaden visade visserligen vissa tendenser till återhämtning när försäljningssiffror för mars publicerades i förra veckan. Återhämtningen sker dock från mycket låga nivåer och försäljningen måste ändå betecknas som fortsatt mycket svag. Det har bland annat synts i sjunkande bostadspriser och på måndagseftermiddagen kommer Case-Shiller-mätningen över prisutvecklingen i 20 storstadsregioner.

Detta kan vara värt att hålla ett öga på eftersom vårens bostadsmarknad är en nyckelfaktor till hur amerikansk ekonomi ska utvecklas framöver och analytikerna räknar med att priserna ska ha sjunkit. Det lär bland annat slå mot konsumentförtroendet, och en ny mätning av detta kommer också att presenteras under eftermiddagen.

Onsdagen blir makrotung med bland annat brittiska BNP-siffror där marknaden hoppas på en rekyl uppåt efter ett fall på 0,5 procent under fjolårets sista kvartal.

Höjdpunkten blir dock den amerikanska centralbankens räntebeslut under kvällen. Visserligen väntas i princip inga förändringar av den lagda penningpolitiken men för första gången i modern tid ska centralbankschefen hålla en presskonferens i samband med räntebeslutet. Det lär bli en välbesökt presskonferens och ger förhoppningsvis finansmarknaderna en del vägledning kring hur banken tänker göra i framtiden, bland annat när det gäller köp av amerikanska statsobligationer.

På torsdag följs sedan detta upp av amerikanska BNP-siffror för första kvartalet. Analytikerna har under senare tid nästan sprungit omkull varandra i sina ansträngningar att skruva ner förväntningarna på BNP-siffrorna. I dag ligger konsensusprognosen på att BNP ska ha stigit med 1,8 procent (annualiserat) men för bara några veckor sedan var det inte ovanligt med prognoser på över 3 procents tillväxt.

På hemmaplan riktar vi blickarna mot Konjunkturbarometern och den undersökning av hushållens förtroende (Hushållens inköpsplaner) som kommer på torsdag. Eftersom Konjunkturbarometern den här gången är en kvartalsundersökning så omfattar den både fler företag och ett större batteri av frågor. Det kan finnas guldkorn att hämta i underlaget och den väger som alltid tungt som underlag till Riksbanken, bland annat för att den innehåller siffror över bristen på personal i olika sektorer.

Hushållens förtroende för såväl svensk som sin egen privata ekonomi har visat en sjunkande tendens under de senaste månaderna. Det troliga utfallet av aprilundersökningen är att den trenden fortsätter.  Vilken effekt det minskade hushållsförtroendet har haft på hushållsutlåning och detaljhandelsförsäljning i mars får vi ta del av på fredag. Kanske får vi då skäl att börja ifrågasätta vår syn på Riksbankens räntesättning framöver.