Det är inte utan att man blir lite imponerad av den styrka som flera av de svenska storföretagen hittills har visat i rapportfloden. För trots att den svenska kronan har stärkts med drygt 10 procent på bara lite drygt ett år så syns det ingen större avmattning av vinst- och försäljningstillväxt för de svenska exportföretagen.

Ett starkt bidragande skäl till detta är givetvis den globala återhämtningen, där svensk exportindustri ser ut att vara mycket väl positionerad och dessutom förmått att ta del av den snabba tillväxten i framför all Asien. Inte minst gäller det företag med inriktning mot rå- och investeringsvaror och ett typiskt exempel på det är Atlas Copco som levererade en mycket stark rapport under gårdagen.

På sikt kan dock den allt starkare svenska kronan bli ett problem, framför allt för företag med mycket av sin produktion inom Sveriges gränser. Dessutom är frågan vad som händer vid en eventuell avmattning i den globala konjunkturen?

Men det är inte bara till Asien som exporten utvecklas hyggligt. Trots allt har vi fler av våra största handelspartners närmare oss och hittills i år har den svenska exporten vuxit snabbare till EU-länderna än till Asien. Därför är det givetvis viktigt att konjunkturen fortsätter att stärkas i Europa. 

Det är därför det är glädjande att det tyska IFO-indexet, som mäter humöret i det tyska näringslivet, i april ligger kvar på historiskt sett höga nivåer. Visserligen sjunker indexet från 111,1 i mars till 110,4 i april, men det är trots allt det tredje högsta värde som uppmätts sedan Tysklands återförening. Dessutom steg faktiskt indexet som mäter hur företagen upplever det nuvarande ekonomiska läget till 116,3, från 115,8 i mars. Den index-nivån är dessutom ett historiskt rekord. Det framåtblickande indexet sjönk däremot från 106,4 till 104,7.

IFO-institutet, som genomför denna enkätundersökning av sammanlagt 7.000 tyska företag, betecknar - trots internationell oro och en viss dämpning av framtidsförväntningarna - situationen för de tyska företagen som "excellent".  

Att just tysk ekonomi ser ut att gå fortsatt starkt har flera goda implikationer. Dels är Tyskland den ekonomiska giganten i EMU-området och väntas stå både som största finansiär och den viktigaste garanten för skuldsaneringen i spåren av PIIGS-krisen. Det finns väl också förhoppningar om att det tyska folket ska bli något mer välvilligt inställda till krisinsatserna, även om det kanske inte finns så mycket som talar för detta sett till Sannfinländarnas framgångar i det finska valet.

Tyskland är också en världsmakt när det gäller handel och då kanske framför allt när det gäller tunga investeringsvaror. Så när det går bra för tysk exportindustri är det ett tämligen säkert tecken på att världsekonomin rullar på i god takt.

Men precis som läget är för Sverige finns det en stigande oro för att en allt starkare euro ska börja bita. Vid årsskiftet låg euro/dollar-kursen på 1,33 för att numera ha krupit upp över 1,46. Det är dock en bit kvar till toppnivåerna runt 1,60, som vi senaste såg under hösten 2008. 

Och på sikt är det givetvis ohållbart att euron tar så stor del av valutaanpassningen när den amerikanska dollarn och det brittiska pundet sjunker. Här väntar vi fortfarande på att, framför allt flera asiatiska länder, ska låta sina valutor stärkas i en snabbare takt. Det borde dessutom delvis ligga i deras eget intresse nu när inflationen i dessa länder stiger kraftigt.