När Konjunkturinstitutet på onsdagsmorgonen presenterade resultaten av sina senaste enkätundersökningar av humöret bland hushåll och företag var det lite av samma visa som vi sett tidigare under året. Det fortsätter visserligen nedåt för svensk ekonomi, men i långsam takt.

Den positiva tolkningen av utfallet är att svensk ekonomi fortsätter att visa motståndskraft mot den globala konjunkturavmattningen. En riktig ljuspunkt i onsdagens rapport är exempelvis att orderingången från exportmarknaden inte har sjunkit trots kris i EMU-området och stark krona.

Visserligen backade hushållens konfidensindikator med drygt tre enheter mellan augusti och september men fortfarande är hushållens hyggligt optimistiska om sin egen ekonomi. Den optimismen märks dessutom i detaljhandeln som är enda bransch i näringslivet där humöret faktiskt stigit mellan augusti och september. Detaljhandelsföretagen är dessutom optimistiska inför framtiden och räknar med fortsatt stigande försäljning. Ett undantag är bilhandeln, som efter några riktigt tunga månader, inte riktigt lyckas uppbåda samma optimism som övriga handelsföretag.

Men det finns också några tydliga varningssignaler om att vi har det värsta framför oss och att optimistiska prognoser om en vändning uppåt i konjunkturen runt årsskiftet, som exempelvis regering och Riksbank räknar med, riskerar att slå fel.

En sådan varningssignal är arbetsmarknaden där företagens sysselsättningsplaner blivit mer negativa. Det är fortfarande ingen katastrof, men trenden är illavarslande och det här kommer framöver att märkas i allt högre grad i form av uppmärksammade varsel och uppsägningar. Det riskerar att göra hushållen betydligt försiktigare än både de själva och handlarna räknar med.

Det finns också frågetecken kring framtida företagsvinster. För visserligen har exportföretagen lyckats hålla exporten uppe men motståndskraften har kostat på i form av kraftigt sjunkande försäljningspriser på exportmarknaden. I förlängningen lär det leda till lägre lönsamhet, minskad investeringsvilja och ytterligare personalnedskärningar.

Den minskade investeringsviljan syns redan i det branta fallet i byggkonjunkturen där just projekt som inte rör infrastruktur eller bostäder utan andra former av investeringsprojekt är det som backar. Konfidensindikatorn för byggföretagen har nu fallit med drygt 30 enheter sedan i våras.

Så sammanfattningsvis är vi rädda för att just det långsamma fallet i Konjunkturinstitutets barometerindikator kommer att invagga många beslutsfattare i någon sorts falsk trygghet om att Sverige trots allt kommer att klara sig hyfsat genom den globala konjunkturavmattningen - i likhet med den nit som många bedömare gick på under sensommaren 2008, inte minst Riksbanken som höjde räntan i september det året.

Vår bedömning är istället att vi allt mer börjar närmar oss någon slags brytpunkt där antalet negativa konjunkturfaktorer riskerar att börja samverka och skapa en negativ spiral. Likheten mellan dagens konjunkturbarometer och det tyska IFO-indexet som publicerades tidigare i veckan är dessutom slående. Även i den tyska mätningen av näringslivets humör sker nedgången i maklig takt men trenden är illavarslande.

I Tyskland talas det redan om riskerna för att landet ska hamna i recession men här hemma i Sverige handlar diskussionen fortfarande om vår stora motståndskraft. Den lär sättas ordentlig på prov om och när vår största handelspartner Tyskland börjar backa.

Vi räknar även fortsättningsvis med att det blir fler räntesänkningar från Riksbankens sida och att finansminister Borg kommer att tvingas lätta på plånboken ytterligare. Dagens Konjunkturbarometer kommer däremot att bidra till att de händelserna förskjuts något i tiden.

Vår nyfikenhet är dessutom mycket stor på de inköpschefsindex för industrin respektive tjänstesektorn som publiceras i nästa vecka. Inköpschefsindexen backade rejält i förra månaden och målade en betydligt dystrare bild av tillståndet i svensk ekonomi än dagens Konjunkturbarometer. Håller den trenden i sig lär fler än vi få kalla fötter.