Höga livsmedels- och energipriser har drivit upp den globala inflationen till höga nivåer men kärninflationen ligger fortsatt på klart lägre nivåer, även om den stiger snabbt i tillväxtekonomierna.

Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i sin vårprognos som publiceras idag.

IMF skriver att folk har lärt sig av erfarenhet att stigande livsmedels- och energipriser inte startar en inflationscykel och överskottskapacitet bidrar till en fortsatt dämpad löneutveckling.

IMF räknar med att Federal Reserve och Bank of Japan kommer att hålla kvar sina styrräntor på "mycket låga" nivåer i år på grund av svag löneutveckling och stora produktionsgap.

ECB väntas höja räntan på grund av växande risker mot prisstabiliteten, men banken har samtidigt förlängt sitt okonventionella stöd på grund av fortsatt höga finansiella risker.

IMF konstaterar samtidigt att de ekonomiska förhållandena och de underliggande pristrycken är något starkare i andra avancerade ekonomier, och centralbankerna i en rad länder, bland annat Sverige och Norge, har redan börjat höja räntan.

IMF konstaterar att policyräntorna i de flesta av dessa länder ännu är ackommoderande, mellan 1 och 3 procent, "och de behöver göra mer i takt med att arbetslösheten sjunker och livsmedels- och energipriserna sätter uppåttryck på lönerna".

IMF skriver samtidigt att även centralbanker med sedan länge etablerade inflationsmålsregimer kan få det jobbigt att försvara sin trovärdighet. Bank of England har tvingats se en inflation som har överstigit 2-procentmålet en stor del av tiden sedan 2005, vilket speglar stigande priser på livsmedel och energi, momshöjningar och en försvagad valutakurs.

För närvarande ligger den brittiska inflationen på cirka 4,5 procent trots att löneinflationen är måttlig. Hushållens inflationsförväntningar har stigit men andra mått på inflationsförväntningar har endast förändrats måttligt det senaste året.

"Denna erfarenhet tyder på att centralbanker kommer att behöva kommunicera väldigt tydligt hur de avser att svara på engångs- eller relativprischocker. Målet bör vara att ackommodera utländsk prisinflation så länge det inte utgör signifikanta hot mot inhemska prisinflationen", skriver IMF.

IMF ser inget behov av att aktivt avveckla okonventionella penningpolitiska stödåtgärder, åtminstone inte på kort sikt, eftersom oron för att dessa skapar inflationstryck är felaktig.

Vad gäller den ekonomiska återhämtningen så anser IMF att denna så här långt löper ungefär i linje med förväntningarna. Tillväxttakten dämpades under andra halvåret 2010 när lageruppbyggnaden avtog men samtidigt har minskad överskottkapacitet, expansiv ekonomisk politik och förbättrat förtroende lett till ökade investeringar och en bättre arbetsmarknad. Dessutom har konsumtionen kommit tillbaka.

"Som en konsekvens av detta har återhämtningen blivit mer självgående, risken för en dubbeldip-recession i de avancerade ekonomierna har avtagit och den globala aktiviteten börjar accelerera igen", skriver IMF.

Globalt väntas BNP stiga med 4,4 procent i år för att sedan växa med 4,5 procent nästa år. Det är oförändrat jämfört med vad IMF räknade med i en prognosuppdatering i januari.

Den ekonomiska aktiviteten är dock fortsatt ojämnt fördelad geografiskt, i avancerade ekonomier är tillväxten blygsam givet den djupa recessionen medan många tillväxt- och utvecklingsekonomier upplever en "robust" tillväxt.

"Som helhet är tillväxten inte tillräckligt stark för att göra betydande avtryck i den höga arbetslöshetsnivån", skriver IMF.

IMF konstaterar vidare att de finansiella förhållandena fortsätter att förbättras, starka företagsresultat har lyft aktiekurser och sänkt obligationskurser och volatiliteten har dämpats. Finansaktier i euroområdet har dock gått trögt, vilket speglar känsligheten för perifera euroländer. Credit Default Swapar, på banker och stater, i periferländerna ligger kvar på höga nivåer, vilket speglar bräckligheten.

Kredittillväxten i avancerade ekonomier är samtidigt fortsatt trög även om bankernas kreditvillkor långsamt lättas upp efter en längre tids åtstramning. I många tillväxtekonomier är dock kredittillväxten mycket hög, i synnerhet i Asien och Latinamerika.