Trots att Riksbanken höjde reporäntan endast några veckor innan krisen bröt ut anpassade man sig snabbt till den nya situationen. Reporäntan sänktes till historiskt låga nivåer, och omfattande extraordinära åtgärder vidtogs för att motverka finanskrisens effekter. Utskottet anser att Riksbankens åtgärder hösten 2008 och under 2009 har minskat instabiliteten på den svenska finansmarknaden och dämpat produktionsnedgången i den svenska ekonomin.

Perioden 2007-2009 var extrem och den ställde stora krav på såväl penningpolitiken som den ekonomiska analysen, enligt utskottet. Inledning av perioden utmärktes av hög tillväxt och ett stigande inflationstryck. Avslutningen kännetecknades av en global finanskris och ett historiskt sett mycket snabbt och kraftigt fall i världskonjunkturen och den internationella inflationen.

Liksom i förra årets utvärdering anser utskottet att Riksbanken med facit i hand sannolikt borde ha höjt reporäntan snabbare 2006 och 2007 för att motverka det inflationstryck som började stiga mot slutet av 2007. Med facit i hand kan man också ifrågasätta räntehöjningarna våren och sommaren 2008.

Utskottet poängterar dock att detta är bedömningar med facit i hand. Ingen prognosmakare förutsåg den kraftiga uppgången i råvarupriserna i slutet av 2007, och ingen prognosmakare förutsåg den snabba och djupa nedgång som kom i finanskrisens spår, enligt finansutskottet.