På finansmarknaden var den alldeles överväldigande delen av analytikerkåren överens om att det ska bli en räntehöjning med 0,25 procentenheter till en styrränta på 1,75 procent.

Men sen fanns det lite olika åsikter kring vad Riksbanken kan tänka sig att göra med den framtida räntebanan. Bland annat har ju vice Riksbankschefen Svante Öberg flaggat för att han gärna ser snabbare räntehöjningar och även Stefan Ingves har lutat något åt det hållet. 

Det Svante Öberg framför allt har framhållit är att det redan börjar synas tecken på en ansträngd arbetsmarknad, trots att arbetslösheten är hög.  Han är därför inne på linjen att ränta kan behöva höjas på alla direktionsmöten i år och kanske också nästa år. Stefan Ingves har uttryckt större oro för en allt för snabb ökning av hushållsutlåningen.

Eftersom dessa två är riktiga tungviktare i direktionen så kan det bli så att räntebanan trots allt kommer att justeras uppåt. Det skulle heller inte förvåna om Svante Öberg redan nu skulle föredra att höja räntan med 0,5 procentenheter.

Att den snabba kronförstärkningen kommit av sig under den senaste månaden, och att den europeiska centralbanken, ECB, dessutom höjt räntan, gör också att det finns förutsättningar för att Karolina Ekholm ansluter sig till de fyra direktionsmedlemmar som hittills ställt sig bakom räntehöjningarna. Ekholm har ju framför allt framhållit riskerna med en allt starkare krona när hon tidigare reserverat sig mot såväl räntehöjningar som räntebana.    

Däremot kan vi nog räkna med att Lars E O Svensson som vanligt protesterar och presenterar sin alldeles egna analys. Visst är det uppfriskande med lite olika röster i direktionen, men Svensson har samtidigt varit hård i sin kritik av andra direktionsmedlemmar och ryktet förtäljer att han därför inte är särskilt populär hos de övriga. 

Tittar man på vad som flutit in i form av konjunkturstatistik sedan RIksbanksmötet i februari så finns det saker som talar både för och emot en höjning av räntebanan.

Att arbetsmarknaden är het är en faktor som talar för snabbare räntehöjningar. Bristtalen är redan höga i flera branscher, vilket skulle kunna innebära att höstens löneförhandlingar blir komplicerade.

Det är inte omöjligt att Riksbanken redan nu skulle vilja skicka ut lite varningssignaler till avtalsparterna. Att regeringen aviserat nya skattesänkningar skulle å andra sidan kunna bidra till att löneförhandlingarna löper något smidigare än väntat.

Att kronförstärkningen har kommit av sig är också en faktor som ger utrymme för en något förhöjd räntebana.  Och även om låneutvecklingen dämpats något så fortsätter de svenska hushållen att låna i en takt som inte är långsiktigt hållbar. I februari ökade utlåningen till hushåll med 7,5 procent i årstakt och den bör nog sjunka med ytterligare några procentenheter innan Riksbanken känner sig komfortabel.  

Åt andra hållet verkar att boprisutvecklingen har dämpats och under första kvartalet i år sjönk faktiskt småhuspriserna med 1 procent. Vintermånader är dock alltid lite luriga så Riksbanken vill nog vänta in vårsiffrorna innan man drar några slutsatser om framtiden. 

Dessutom har inflationen faktiskt varit något lägre än Riksbankens egna prognoser. Framför allt gäller detta den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av räntehöjningarna i sig rensas bort. Men givet att KPI steg med 2,9 procent i mars och att hushållens inflationsförväntningar också har stigit, så är det nog inget som Riksbanken för närvarande lägger någon större vikt vid.

Vi räknar med att Riksbanken höjer räntan med 0,25 procentenheter och flaggar för att räntan kommer att höjas på alla möten under det här året. Det skulle betyda en reporänta på 2,75 procent lagom till julafton.