Investor, med vd Börje Ekholm, fortsätter att öka sin exponering mot läkemedels- och medicinteknikbranschen i och med köpet av specialistläkemedelsbolaget Biovitrum.

Sedan tidigare äger Investor aktier i AstraZeneca, Gambro och Mölnlycke och för närvarande står denna sektor för drygt 30 procent av Investors samlade tillgångar.

Det är en intressant inriktning som skapar en bredare och framförallt konjunkturstabilare portfölj. Historiskt sett har investmentbolaget alltid haft majoriteten av tillgångarna samlade i stora cykliska verkstadsbolag som ABB, Atlas Copco, Electrolux och Husqvarna samt tidigare sålda Scania.

På senare år har man successivt ökat andelen telekom- och läkemedelsinriktade bolag och fredagens köp av Biovitrum-aktier är ett led i denna satsning.

Generellt börjar Investor mer och mer likna ett riskkapitalbolag. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vd Börje Ekholm kommer från Investors private-equity del (IGC). Det är rätt väg att gå om man vill få ner rabatten, som det senaste året legat omkring 30 procent.

Den stora rabatten torde vara en misstro mot investmentbolagets ledning om att man i stället för att prioritera de egna aktieägarna istället sitter och ruvar på kärninnehaven i maktpositionssyfte.

För att få ner rabatten måste Investor vara mer aktiva på investeringsfronten och maktpositionen utnyttjas mer frekvent.

Stora aktieposter, med 20-30 procent av rösterna, borde generellt anses ha ett högre värde än aktuellt börsvärde som beräknas utifrån priset för enstaka aktier. I synnerhet om maktbolaget agerar opportunistiskt med de egna aktieägarnas vinning i första rummet.

I Scania, till exempel, utnyttjade Investor sin maktposition till att i slutändan göra en mycket bra affär för de egna aktieägarna, vilket på väldigt kort tid minskade substansrabatten till under 25 procent.

Scania-affären gjorde även att Investor fick den i särklass starkaste balansräkningen av samtliga noterade investmentbolag på börsen, med en nettokassa på 9,4 miljarder kronor. Den stora kassan ger handlingsutrymme och möjligheter att finna mycket bra investeringar på ett par års sikt.

Och nu under lågkonjunkturen är den stora kassan en enorm tillgång för bolaget som har handlingsfrihet att utnyttja de nedpressade värderingarna. Biovitrum-köpet är ett bra exempel.   

Att säljaren heter Nordic Capital är föga förvånande. Riskkapitalbolaget har svåra tider tillmötes med, i många fall, högt belånade innehav som kräver kapitaltillskott. Därför måste bra investeringar säljas för att kunna stödfinansiera probleminnehaven så att dessa inte överlåtes till banker och andra kreditgivare.

Nordic Capital sitter bland annat med krisbolag som Thule och havererande Plastal. Att man säljer just Biovitrum är inte så konstigt med tanke på att bolaget är börsnoterat och en likvid tillgång. Efter Biovitrum-försäljningen återstår BE Group-innehavet som det enda börsnoterade innehavet.