Visserligen tappade kronan något senare på morgonen men det skulle knappast vara någon större överraskning om trenden med en starkare krona fortsätter och att vi snart ligger under dessa symboliska gränser med bred marginal.

Fortsatt starka svenska makroindikatorer, en Riksbank med ytterligare räntehöjningar på agendan, och faktiskt också det faktum att Sverige under senare tid har fått en liten aura av "trygg hamn" i kristider, talar för detta. Dessutom är den svenska börsen inte lika tydligt underpresterande på global nivå som i början av det här året.

Var gränsen går för en fortsatt kronförstärkning är givetvis mycket svårt att veta. Tittar vi på den handelsvägda kursen enligt TCW-index (ju starkare krona desto lägre TCW-index) så finns det fortfarande mycket att hämta. För att nå ner till TCW-nivån vi hade 1996 krävs en kronförstärkning på ytterligare cirka 5 procent. Kronförstärkningen 1995-1996 följde för övrigt på en period där Riksbankens ränta låg klart över nivån i framför allt de anglosaxiska länderna. Det var en situation liknande den som vi tycks vara på väg in i idag.

Gör vi jämförelsen istället med KIX-index, som är Konjunkturinstitutets handelsvägda mått på växelkursen, så är kronan redan lika stark som 1996 (se nedan). KIX-index väger in att det tillkommit flera viktiga svenska handelspartners under senare år.

Bland annat ingår Kina, Indien, Ryssland och Brasilien i underlaget. Det kanske mest intressanta med detta mått är att de bara krävs en ytterligare förstärkning av kronan med 5 procent för att vi ska vara tillbaka på nivån innan den svenska kronan släpptes att flytta fritt hösten 1992.

Ett skäl till att kronan, enligt KIX-index, börjar närma sig denna nivå är givetvis att många asiatiska länder har sina valutor mer eller mindre knutna till en amerikansk dollar som stadigt förlorar i värde. Det har gjort att dessa valutor är att betrakta som undervärderade i förhållande till såväl den svenska kronan som till euron. Exempelvis har den svenska kronan bara sedan årsskiftet stärkts med närmare 15 procent mot den kinesiska yuanen.   

Men den kinesiska yuanen är på väg att stärkas långsiktigt. Den ligger nu, för första gången sedan den kinesiska jättedevalveringen 1993, under 6,50 mot den amerikanska dollarn. Det tycks därmed som att de kinesiska myndigheterna är på väg att acceptera en något snabbare appreciering av sin valuta.

Dessutom förekommer rykten på finansmarknaden om att det kan komma att ske någon form av gemensam asiatisk aktion för att stärka valutorna. Även om Kina har blivit det främsta målet för de som klagar på manipulerade valutor så kan samma sak sägas om flera andra länder i regionen - inte minst Sydkorea. För att det ska ske något radikalt på det asiatiska valutaområdet så krävs det att även andra länder än Kina är beredda att låta sina valutor stärkas.