Medan den svenske konsumenten kan glädja sig åt billigare grekisk fårost och tyska bilar funderar många svenska exportbolag på vad som håller på att hända. Och framför allt vad som kan komma att hända.

Den blå linjen i grafen nedan visar hur kvartalsgenomsnittet euro/krona har utvecklats sedan början av 2008. De gula staplarna visar förändringen i procent jämfört med samma kvartal ett år tidigare. Det är en anmärkningsvärd utveckling med en vid det här laget nästan tre år lång euroförsvagning på kvartalsbasis.

Efter en lugnare utveckling under våren med låg kvartalsvis förstärkning av kronan mot euron (år/år), har kronförstärkningen tagit ny fart i juli.

När finanskrisens första fas blossade upp var svenska exportföretag stora valutavinnare på den reflexmässiga kronförsvagning som följde av kraftigt stigande osäkerhet i världen.  Från en genomsnittkurs på 9,35 kronor per euro andra kvartalet 2008 föll kronan till i snitt 10,94 kronor första kvartalet 2009. Samtidigt tappade kronan mark mot dollarn.

Bakgrunden var att på våren 2008 tog JP Morgan, med bistånd från amerikanska staten, över investmentbanken Bear Stearns efter att den drabbats av akuta likviditetsproblem. Händelsen fick marknaden att definitivt inse att det som dittills förmodats vara en isolerad krishärd, amerikanska subprimelån, i själva verket var en liten komponent i en betydligt större systemkris.

Sedan rullade krisen på. Bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae nationaliserades, Lehman Brothers gick under, Merrill Lynch togs över av Bank of America och AIG sattes under statlig tvångsförvaltning. Rekonstruktioner räddar Morgan Stanley och Goldman Sachs från kollaps. För att nämna några händelser under det skickelsedigra andra halvåret 2008.

Men efterhand den amerikanska finanskrisen transformerades till en europeisk statsskuldkris blev den svenska kronan mer attraktiv för investerare som såg de stabila svenska statsfinanserna.

Under det första kvartalet 2010 hade genomsnittskursen sjunkit till 9,95 kronor för en euro. Jämfört med motsvarande kvartal ett år tidigare, den jämförelse börsbolagen normalt gör i sina rapporter, var det en nedgång på 9,1 procent. Därefter har det fortsatt i ytterligare tio kvartal.

Innevarande kvartal är bara en vecka gammalt, men räknat på aktuell eurokurs ser kronförstärkningen ut att fortsätta. På den aktuella nivån 8,64 kronor för en euro uppgår kronförstärkningen till 5,5 procent jämfört med snittet för tredje kvartalet 2011. Faktum är att vi nu måste gå tillbaka till årsskiftet 2000/2011 för att kunna se en lika stark krona mot euron.

Hittills har en del av exportbolagen fått draghjälp av att euron, i spåren av statsskuldkrisen, har tappat i styrka mot dollarn. Det har spillt över i en viss kronförsvagning mot dollarn som syntes i första kvartalets rapporter. Under första kvartalet försvagades kronan 4 procent mot dollarn jämfört med motsvarande kvartal 2011.

Vi kunde se hur bolag som Sandvik, Atlas Copco och Volvo rapporterade om positiva valutaeffekter i sina delårsrapporter. I Volvos fall handlade det om att rörelseresultatet lyftes 0,4 miljarder kronor på grund av valutaeffekterna.

Under det nyligen avslutade andra kvartalet i år var genomsnittskursen för en dollar 6,95 kronor, vilket var hela 11 procent över motsvarande kvartal i fjol. Valutasäkringar tar ofta bort de mest dramatiska rörelserna men i takt med att de löper ut anpassar sig bolagens valutaexponering över tiden till rådande marknadsläge.

För bolag som säljer mycket på den nordamerikanska kontinenten, liksom har dollarbaserade kontrakt, bör de kvartalsrapporter som snart singlar in således visa en förstärkt positiv valutaeffekt.

Men samtidigt ska man inte glömma bort att euroländer som Tyskland och Finland har en industri som är lik den svenska. Deras konkurrenskraft gynnas betydligt mer än den svenska eftersom euron gått ännu svagare mot dollarn än vad kronan har gjort.

Värst är det då för skogsbolagen och i viss mån illa för en del av gruvbolagen där råvaran och stora delar av förädlingen ligger inom landet, medan transportkostnaderna bromsar långväga export.

I Holmens senaste årsredovinsing kan vi läsa att utan hänsyn tagen till valutasäkringar skulle en procentenhets försvagning av kronan mot euron ge en positiv effekt på rörelseresultatet med 44 miljoner kronor. Utvecklingen har alltså gått åt motsatt håll. Jämfört med fjolårssnittet har euron hittills svagats med 2,5 procentenheter men tror vi att dagens växelkursnivå blir bestående så talar vi om 3 procentenheter. Tror vi på fortsatt euroförsvagning blir det än värre.

Även SCA har, trots sin högre förädlingsgrad, oproportionerligt mycket kostnader i kronor och dollar medan euron är den dominerande valutan på intäktssidan. Under fjolåret minskade omsättningen till följd av valutakurserna. Och det ser som bekant inte bättre ut i år.

Så länge kronan inte försvagas mer än hälften så mycket mot dollarn än vad den stärks mot euron så är gruvbolaget Boliden en vinnare på valutakursförändrignarna. Men när kronan även börjar stärkas mot dollarn börjar det osa katt när metallprissäkringar, valutakurssäkringar, kontrakterade smältlöner ut.

Bolag som Mekonomen gynnas av en svagare euro, men missgynnas mer av en svagare norsk krona. Men de positiva effekterna med senaste tidens valutakursförändringar tål att upprepas: exportbolag med stor andel försäljning i dollar är allt annat lika gynnade av utvecklingen. Exempelvis Astrazeneca, Meda, Atlas Copco och Ericsson.

Men glöm inte att konkurrenterna inom eurozonen gynnas mer. Hade det inte varit för andra problem skulle exempelvis Nokia med hög andel eurokostnader och dollarintäkter varit en given vinnare.