Även om ECB-chefen Mario Draghi inte helt lyckades uppfylla högt ställda marknadsförväntningar när han på torsdagen gjorde ett försök att klargöra villkoren för bankens kommande obligationsköp, så har finansmarknaderna, efter en initial besvikelse, vänt upp på bred front. Men visst finns det en hel del frågetecken som kvarstår efter dagens presskonferens.

Visserligen är beslutet nu formellt taget att banken ska påbörja köp av obligationer men varken storlek på köpen eller vid vilken tidpunkt dessa ska ske fick något klargörande.

Det bör också nämnas att beslutet av köp inte togs av en enig bankledning utan en av centralbankscheferna vände sig mot beslutet. Vem detta var framgår inte, men den uppenbara misstanken är att det är den tyska centralbankschefen Jens Weidmann, vilket skapar en viss underliggande oro på finansmarknaderna.

Mer positivt från ECB:s utgångspunkt är att både den tyska förbundskanslern Angela Merkel och finansministern Wolfgang Schäuble redan klargjort att man står bakom ECB:s beslut att köpa statsobligationer.

Ett av villkoren för ECB:s köp av obligationer är att krisfonderna EFSF/ESM aktiveras som köpare av obligationer på primärmarknaden medan ECB genomför sina köp på sekundärmarknaden. Därmed är risken stor att startpunkten för ECB-köpen fortfarande ligger månader framåt i tiden. För ännu finns inget beslut på plats som ger krisfonderna den möjligheten. Ett beslut som ligger på oeniga EMU-politikers bord.

I närtid riktas dessutom blickarna mot den tyska författningsdomstolens beslut om huruvida den permanenta krisfonden ESM är förenlig med tysk grundlag. Beslutet ska tas den 12 september och ett negativt besked lär innebära en rejäl käpp i hjulet även för ECB:s planer.

Löften om att ECB kommer att göra vad som krävs när man väl lanserar sina köp av obligationer återupprepades. Det tolkas på de flesta håll som ett löfte om obegränsade obligationsköp, men det finns också röster som hävdar att det är ett svaghetstecken att man inte uttrycker en väl tilltagen kvantitativ siffra. Men den dedikation för euron och EMU-samarbetet som ECB gör sitt bästa för att understryka får antas betyda att det handlar om höga summor som har diskuterats internt.

Att köpen ska steriliseras och därmed inte betyder någon penningmängdstillväxt får ses som en eftergift till framför allt Tyskland. I praktiken betyder det dock lite för minska effekten av programmet eftersom det inte är utbudet utan snarare efterfrågan på pengar till konsumtion och investeringar som är det grundläggande problemet i EMU-området.

Det här väcker också frågetecken kring den ekonomiska utvecklingen i EMU-området och på sikt ECB:s möjligheter att uppnå målen med sina obligationsköp. För precis som Mario Draghi erkänner är de höga räntor som Italien och Spanien inte bara en effekt av en "överdriven rädsla" för en eurokollaps utan också ett tecken på finansmarknadens misstro mot den ekonomiska politik som förts och förs i de utpekade länderna.  Det kan med andra ord bli mycket kostsamt att få ner marknadsräntorna till hyggliga nivåer.

Här ställer ECB som villkor att länderna ska leverera de besparingar och reformer som utlovats. Man ser dessutom gärna IMF som överrock för att se till att programmen följer plan.  Men givet att hela EMU-området befinner sig i recession och Sydeuropa i djup depression så är frågan redan i utgångsläget om inte dagens sparbeting är för hårt satta.

Kombinationen av djup ekonomisk tillbakagång, risken att få IMF som överrock och en uttalad motvilja från länder som Italien och Spanien att söka hjälp från stödfonderna EFSF/ESM är ytterligare faktorer som spelar in för effekten av och tidpunkten för ECB:s obligationsköp.  Det kan mycket väl bli så att utsatta länder helt enkelt ser det som omöjligt att uppfylla villkoren för att få del av obligationsköpen.

Sammantaget är vi försiktigt positiva när det gäller de kortsiktiga marknadseffekterna på ECB-beslutet. På längre sikt är det, som tidigare, den ekonomiska utvecklingen i EMU-området i allmänhet och krisländerna i synnerhet som bestämmer både effekten av ECB-köpen och marknadsutvecklingen.

Där är vi betydligt mindre optimistiska och dagens besked från Mario Draghi har inte förändrat vår övergripande syn på problematiken inom EMU-området. Till syvende och sist handlar det om tillväxten.