I förhållande till den i huvudsak centralbanksdrivna börs som vi såg i slutet av april, med förväntningar på penningpolitiska stimulanser, har vi idag ett annat läge.

Nu tycks det vara förväntningarna på en bättre global konjunktur som är den främsta drivkraften bakom de uppgångarna, något som kan tyckas vara lite förvånande sett till de mycket sura tillväxtssiffror för EMU-området som vi fick oss serverade under onsdagsförmiddagen.

BNP-nedgången i EMU-området landade på -1,0 procent i årstakt, vilket var något under analytikernas nedpressade förväntningar och bland det som sticker ut finns en fransk ekonomi som sjunkit ner i en recession och en tysk tillväxt som bara med knapp marginal hankade sig över nollstrecket.

Enligt makroindikatorerna som hittills rullat in för det andra kvartalet ser det dessutom ut som recessionen fortsatt. Så ingen konjunkturljusning finns ännu i sikte i Europa.

Den stora omsvängningen som skett är istället att amerikansk makrostatistik gått från att vara i princip idel besvikelser under aprilpubliceringarna till att åter se tämligen övertygande ut.

Det började med bättre än väntade sysselsättningssiffror för april och arbetsmarknaden ser dessutom ut att ha fortsatt att stärkas sedan dess. Detaljhandelssiffrorna för april, som publicerades i måndags, visade sig också trotsa såväl skattehöjningar som ogynnsamt väder. Försäljningen steg visserligen med måttliga 0,1 procent jämfört med månaden innan men det betydde ändå att den nedgång som noterades för mars, och förväntades fortsätta under april, bröts.

På tisdagen kom dessutom siffror som pekade på ett bättre humör bland amerikanska småföretagare när NFIB:s småföretagsbarometer steg från 89,5 i mars till 92,1 i april. Dessutom visade Redbooks snabbindex över detaljhandelsförsäljningen en försäljningsökning på 2,8 procent när de första majsiffrorna rapporterades.

Risken sågs alldeles nyligen som stor att eventuellt goda makronyheter från USA skulle drunkna i en stigande oro för att USA åter slår i det lagstadgade skuldtaket till helgen. Den 18 maj är nämligen den sista dagen för politikerna att ta ett beslut om skuldtaket ska höjas eller inte.

Och även om oron för politisk turbulens inte är helt borta har det kommit betydligt bättre signaler kring utvecklingen av det löpande amerikanska budgetunderskottet.

I går publicerade kongressens budgetkontor (CBO) en uppdaterad prognos av budgetsaldot för i år och kommande år.  För det här budgetåret skruvades prognosen ner till 642 miljarder dollar, vilket motsvarar cirka 4 procent av BNP. Det ska jämföras med de 10,1 procent av BNP som underskottet landade på så sent som 2009 och det blir i så fall det lägsta underskottet på fem år. Budgetunderskottet väntas dessutom fortsätta att sjunka under de närmaste åren.

Att i det här läget helt sätta sig på tvären gällande, i alla fall en kortsiktig höjning av skuldtaket förefaller i nuläget som en idiotisk politisk strategi. Dessutom går det att med olika former av tekniska lösningar även förskjuta de dramatiska effekterna av skuldtaket framför sig om ingen politisk lösning förhandlas fram under veckoslutet. Så tycks i alla fall marknadsaktörerna resonera givet den starka börsutvecklingen, framför allt i USA där börsen är upp med drygt 4 procent hittills i maj. Men det behövs också att markostatistiken fortsätter att övertyga för att hålla uppe riskaptiten på de här höjderna.

Skillnaderna i makroekonomisk och statsfinansiell utveckling mellan EMU-området och USA sätter dessutom ytterligare press på politiker i EMU-området att presentera nya ekonomisk-politiska lösningar.

Som läget är nu framstår den amerikanska strategin med att tidigt göra massiva penningpolitiska satsningar och samtidigt undvika finanspolitiska åtstramningar som överlägsen. Sent omsider tycks även politiker i Europa ha börjat inse detta och det är kanske mot denna bakgrunden vi ska se finansminister Anders Borgs nya utspel kring behovet av stimulanspolitik i EU - helt på tvärs mot hans tidigare så ensidiga vurmande av besparingslinjen.