Tillväxten i OECD-området tar nu fart snabbare än vad OECD tidigare räknade med, men samtidigt kan också riskerna mot den globala ekonomin ha blivit större på grund av det stora inflödet av kapital till tillväxtekonomier och instabilitet på statspappersmarknaderna.

Det skriver OECD:s chefekonom Pier Carlo Padoan i en kommentar i samband med organisationens vårprognos på onsdagen.

"Den pågående återhämtningen i aktiviteten kan överraska på uppsidan, där en policydriven uppgång kan bereda väg för en självförstärkande tillväxt", skriver han och tillägger att det kan komma positiva överraskningar från investeringar och privatkonsumtion liksom att spillover-effekterna från tillväxten i Asien kan komma att visa sig större än väntat.

"Ur denna synvinkel är den generella ekonomiska miljön relativt gynnsam", skriver Pier Carlo Padoan.

Medan tillväxten tar fart släpar samtidigt arbetsmarknaden efter, men trots den kraftigt stigande arbetslösheten är uppgången mindre än vad OECD tidigare väntat och arbetslösheten i OECD-området kan nu ha toppat på just över 8,5 procent.

Han skriver vidare att de "annars ganska uppmuntrade utsikterna kan äventyras av betydande risker".

"En första viktig risk är utvecklingen på marknaderna för statspapper. Även om den härstammar från vissa euroländer har instabiliteten sedan spridigt sig till andra euroländer och statspappersmarknader i andra delar av världen", skriver Pier Carlo Padoan.

Överhettning i tillväxtekonomier är en annan allvarlig risk, där det krävs en mycket starkare penningpolitisk åtstramning i länder utanför OECD, däribland Kina och Indien, för att motverka inflationstryck och minska risken för bubblor i tillgångspriser.

Trots dessa risker måste penningpolitiken normaliseras, och en exit från de exceptionella finanspolitiska stimulanserna måste börjas nu, eller allra senast under 2011.

"Många länder står inför en mycket ogynnsam dynamik när det gäller statsskulden, där stigande skuldsättning höjer riskpremierna, vilket tynger skuldbördan och håller tillbaka tillväxten, med ytterligare negativa konsekvenser för uthålligheten i skulderna som följd", skriver chefekonomen och tillägger att ytterligare en risk är att många länder nu måste konsolidera sina statsfinanser samtidigt och där internationella spridningseffekter kan påverka efterfrågan i enskilda länder.

Han skriver att massiva och snabba åtgärder från euroländerna och ECB har fått turbulensen på finansmarknaderna att lugna ned sig, men euroländernas underliggande svagheter är långt ifrån lösta och det krävs nu grundläggande strukturella förändringar för att säkerställa förtroendet för den finanspolitiska konsolideringen.

Dessutom har statsskuldskrisen belyst behovet för EMU att stärka sitt ramverk för att skingra tvivlen om den långsiktiga livskraften i europrojektet. Som ett absolut minimum krävs en starkare övervakning av de enskilda ländernas politik.

Pier Carlo Padoan konstaterar att de åtgärder som euroländerna nu vidtagit är jämförbara med de kraftfulla åtgärder som vidtogs hösten 2008 och att de därmed är en påminnelse om att den betydande finansiella osäkerheten sedan augusti 2007 ännu inte är över. Dessutom får de politiska åtgärderna långsiktiga konsekvenser, där stigande skuldsättning minskar möjligheterna att handskas med nya nödlägen.

"Att hantera sådana konsekvenser och att samtidigt återvända till en stark, uthållig och balanserad tillväxt kommer att krävas koordinerade, beslutsamma och uthålliga ansträngningar såväl internationellt som i enskilda länder", skriver OECD:s chefekonom.