Solid extern efterfrågan gör att den svenska ekonomin väntas fortsätta att växa kraftigt även om det blir i en mer måttlig takt än under de senaste kvartalen.

Det skriver OECD, industriländernas ekonomiska samarbetsorganisation, i vårprognosen, Economic Outlook, som presenterades på onsdagen.

OECD räknar med att Sveriges BNP växer 4,5 procent 2011 och 3,1 procent 2012. I höstprognosen såg OECD att BNP skulle öka med 3,3 procent under 2011 och med 3,4 procent 2012.

OECD noterar att den svenska ekonomin fortsatte att växa starkt under det fjärde kvartalet 2010 och BNP nu är tillbaka på nivån före finanskrisen. Återhämtningen är bred, med stora bidrag från privatkonsumtion och investeringar. Industriproduktionen ökar kraftigt och förtroendet är högt såväl bland företag som bland hushåll.

"Återhämtningen väntas fortsätta, även om takten kommer att dämpas när stimulanserna dras tillbaka, innan återhämtningen får nytt momentum under 2012", skriver OECD.

OECD räknar med att sjunkande arbetslöshet, låga (om än stigande) räntor och högt förtroende bör stötta privatkonsumtionen. Exporten väntas ta lite stryk till följd av den tidigare kronförstärkningen, men kommer att ta fart igen under 2012 när Sveriges exportmarknader går bättre.

Detta i kombination med en något lägre importtillväxt, till följd av dämpad inhemsk efterfrågan, väntas stabilisera bytesbalansöverskottet och leda till en liten uppgång i BNP-tillväxten. Samtidigt kommer återhämtningen i investeringarna att fortsätta, även om ökningen dämpas något av stigande räntor.

Den starka återhämtningen har lett till en kraftig sysselsättningstillväxt, en kraftig nedgång i arbetslösheten, mindre lediga resurser och vissa tecken på begynnande arbetskraftsbrist i byggsektorn.

"Förändringar i sjukförsäkringen kommer tillsammans med det förbättrade arbetsmarknadsläget att uppmuntra arbetskraftsdeltagandet och därigenom motverka potentiella flaskhalsar", skriver OECD, som räknar med att arbetslösheten kommer att sjunka till 7,5 procent i år och 7,0 procent nästa år.

Kärninflationen väntas förbli låg medan KPI-inflationen väntas ligga högre till följd av räntehöjningarna. Inflationstakten, mätt som KPI, väntas uppgå till 2,9 procent 2011 och 2,4 procent 2012.

Riksbanken bör enligt OECD fortsätta med sina gradvisa räntehöjningar när återhämtningen i ekonomin fortsätter.

"Med en del tecken på att inflationsförväntningarna stiger och med ett lönetryck som troligen kommer att öka om arbetskraftsdeltagandet ökar mindre än väntat måste centralbanken vara fortsatt vaksam", skriver OECD som noterar att Riksbanken också räknar med fortsatta höjningar.

Fortsatt finanspolitisk disciplin väntas få regeringen att uppnå överskottsmålet på medellång sikt. Från 2012 väntas finanspolitiken börja stramas åt.

Vad gäller prognosrisker kan exporttillväxten bli lägre än väntat om efterfrågan i utlandet blir svagare till följd av finansiell stress eller en starkare krona.

"Det finns också en risk för att en oväntat snabb nedgång i arbetslösheten i kombination med fortsatt låga räntor och möjligen stigande inflationsförväntningar kan få inflationstrycket att öka", skriver OECD.

Ytterligare en risk som OECD pekar på är den fortsatta ökningen av hushållens skulder och bostadspriserna, som riskerar att bygga upp obalanser som kan hota prisstabiliteten och den ekonomiska aktiviteten. OECD efterlyser ett förbättrat ramverk som kan hjälpa till att dämpa den kraftiga uppgången i belåning och bostadspriser.

De reala svenska bostadspriserna väntas toppa under 2011 eller 2012, enligt samstämmiga signaler från två olika scenarier.

OECD använder sig av en modell för bostadsmarknaden som baseras på bland annat hur bostadspriserna har utvecklats nära tillbaka i tid, antalet toppar i bostadspriserna i andra OECD-länder, räntan, inflationen, bostadsinvesteringar och arbetslöshetsgapet.

OECD använder denna modell i två olika scenarier. I det första scenariot är bostadspriserna konstanta från kvartalet med senast tillgänglig statistik och i det andra scenariot stiger eller sjunker bostadspriserna med 10 procent över prognosperioden 2011-2012 beroende på om priserna har stigit eller sjunkit fram till kvartalet med senast tillgänglig statistik.

En topp (botten) definierar OECD som att de reala bostadspriserna sex kvartal före och efter toppen (botten) är lägre (högre) än vad priset var vid botten (toppen) och att prisuppgångarna (prisnedgångarna) från den föregående botten (toppen) till toppen (botten) är minst 15 (7,5) procent och prisnedgångarna (prisuppgångarna) mellan toppen (botten) och följande botten (topp) är minst 7,5 (15) procent.

I båda scenarierna indikerar OECD:s modell att bostadspriserna i Sverige toppar under 2011 eller 2012.

Enligt OECD ligger de svenska bostadspriserna i förhållande till hyrorna 43 procent över det långsiktiga genomsnittet och priserna i förhållande till inkomsterna är 32 procent över det långsiktiga genomsnittet.

"I länder som Kanada, Frankrike och Sverige, där huspriserna har stigit kraftigt till följd av mycket låga räntor och där priserna i förhållande till hyrorna är förhöjda i förhållande till vad de har varit historiskt finns det en viss risk för en marknadskorrektion", skriver OECD.

OECD skriver att även om en sådan korrektion inte behöver hota stabiliteten i banksektorn på kort sikt, särskilt om lämpliga policyåtgärder vidtas, finns det ändå en risk för att det kan leda till "stora negativa effekter på balansräkningar och bankstress".

För länder där bostadspriserna toppade före finanskrisen signalerar OECD:s modell en botten i båda scenarierna i USA, Spanien, Irland och Grekland.

I Japan och Tyskland har bostadspriserna sjunkit under en lång rad år och i det andra scenariot finns en stor sannolikhet för att de japanska huspriserna bottnar. I Tyskland signaleras ingen botten i något av scenarierna även om OECD noterar att bostadspriserna stigit något sedan 2008.