Riksgälden presenterade idag nya siffror över hur den svenska statsbudgeten väntas utvecklas under 2011 och 2012 och gälden tvingas till stora uppjusteringar av överskotten. I år väntas budgetöverskottet landa på 99 miljarder kronor, vilket är en uppjustering med 81 miljarder kronor jämfört med förra prognosen. För 2012 blir överskottet något lägre men väntas ändå ligga på 68 miljarder kronor.

Att överskottet 2012 blir något lägre beror i sin tur på att Riksgälden räknar med att intäkterna från statliga utförsäljningar i år motsvarar 38 miljarder medan nästa års utförsäljning väntas inbringa 25 miljarder.

Dessutom sjunker överskottet på grund av de reformer som regeringen hittills har presenterat inför nästa år. Dit hör bland annat höjt jobbskatteavdrag, sänkt statlig inkomstskatt och sänkt restaurangmoms. Det är reformer som kostar 22 miljarder men där Riksgälden räknar med att det kommer  att presenteras ytterligare reformer motsvarande 8 miljarder.

Utgår vi från att prognoserna över svensk tillväxt håller så kommer statsskulden att 2012 sjunka till 27 procent av BNP. Vi får nog söka oss tillbaka mot början av 1970-talet för att hitta en motsvarande låg skuldnivå. Detta är dessutom skulden i bruttotermer, räknar vi in statens finansiella tillgångar, och presenterar skulden i nettotermer så har Sverige inte haft någon skuld sedan 2004.

Det finns därmed ett stort utrymme för ytterligare reformer i form av antingen sänkta skatter och/eller höjda utgifter. Mixen av åtgärder är i sin tur givetvis politiskt betingat.

Däremot kan man ställa sig frågande till om det är nödvändigt med fortsatta överskottsmål i statsbudgeten givet den låga statsskulden. Som läget är idag tar staten faktiskt ut ett extra skatteuttag motsvarande 50-100 miljarder årligen. Detta i ett av de högst beskattade länderna i världen.

Exempelvis efterlyser Finanspolitiska rådet en total översyn av skattesystemet i sin senaste rapport, bland annat på grund av att mycket av de goda intentionerna i den senaste stora skattereformen 1990-1991, har urholkats över tid. Att de samtidigt uttrycker stöd för fortsatta överskottsmål får vi ha lite överseende med.

Det ser också ut som en tanke att Konjunkturinstitutet i dagens lönebildningsrapport konstaterar att en varaktigt lägre arbetslöshet på 5 procent kräver att löneökningstakten begränsas till 3,1 procent under perioden 2012-2014. Sådan beräkningar är givetvis behäftade med stor osäkerhet men ett sätt att möjligtvis påverka höstens avtalsrörelse vore givetvis att indirekt utlova nya skattelättnader, givet återhållsamma lönekrav.

Skulle en skattreform dessutom innebära att vi får en varaktigt högre svensk tillväxt så skulle vi ändå få en minskande skuld som andel av BNP, vilket är det mått på skuldbördan som man vanligtvis framhåller.