Att delstatliga Teliasonera skriver ned goodwill på 3,1 miljarder kronor innebär att nära en tredjedel av det väntade rörelseresultatet för årets andra kvartal försvinner. Även om det inte direkt är småpengar så påverkar det inga kassaflöden.

Beslutet isolerat förändrar inte heller teleoperatörens förmåga att fortsätta vara en generös aktieutdelare. Däremot kan man fundera över om det är en trend vi kanske ska vänja oss vid eller inte.

Delstatliga Teliasonera  hade ungefär 91 miljarder kronor i goodwill och övriga immateriella tillgångar vid utgången av årets första kvartal. Drygt 80 procent av posten utgjordes av goodwill och resten av immateriella tillgångar.

Immateriella tillgångar kan enklast beskrivas som icke-fysiska tillgångar, exempelvis licenser, patent och goodwill. Goodwill uppstår vid förvärv och är den balanspost som mäter skillnaden mellan bokförda värden på företagets tillgångar och det pris som köparen de facto betalade för att komma över tillgångarna och verksamheten. Förr gjorde man planmässiga avskrivningar men sedan 2005 är det inte längre kosher att skriva av goodwill utan bara att skriva ned.

Alltså, förr ansågs goodwill nästan vara något småfult. Lite som ett nödvändigt ont fluff, en slaskpost som kunde förklara det som inte riktigt att gick förklara. Sedan 2005 befinner sig goodwill i finrummet och anses vara precis som vilken anläggningstillgång som helst ha ett bestående värde; dess uppkomst är ju en förutsättning för att köparen ska komma i åtnjutande av den avkastning som den förvärvade verksamheten ger.

Regelbundet görs tester av detta förvärvade goodwill för att se om värdet på denna luftiga tillgång kan motiveras av förväntad avkastning. Här finns ett betydande spelrum för hur värderingen ska gå till. Valet av exempelvis diskonteringsränta behöver inte vara någon exakt vetenskap, ännu mindre antaganden om förväntad tillväxt.

Teliasonera har en tydlig redovisning över hur värdet på goodwillen testas. I exempelvis den norska mobilverksamheten är prognosperioden fem år, kapitalkostnaden (wacc) anges till 5,5 procent och tillväxten i fritt kassaflöde spås ligga på 2,0 procent i den senaste årsredovisningen.

Kapitalkostnaden påverkas bland annat av räntan på lånat kapital, en variabel som man inte styr så lätt över. Ju mer stabil verksamhet, desto mer lånat rörelsekapital kan man ha. Ju mer lånat kapital, desto större yttre påverkan. 2008 använde exempelvis Teliasonera en kapitalkostnad på 7,4 procent för att testa bärigheten i den norska goodwillpost som vid tidpunkten uppgick till 22,6 miljarder kronor.

Om värderingen kommer fram till att denna goodwill inte kan svara upp till framtida avkastning så ska den skrivas ned. Nedskrivningen påverkar inga kassaflöden men ska redovisas  över resultaträkningen. Eftersom det är en tillgång i balansräkningen måste en nedskrivning matchas av en nedskrivning på skuldsidan ¿ det egna kapitalet.

Med minskat eget kapital minskar möjligheten att dela ut pengar till aktieägarna. Eller i värsta fall raderar ut det egna kapitalet. Det finns ett antal bolag på Stockholmsbörsen som har mer immateriella tillgångar än eget kapital. Inte sällan med betydande lån också.

Av lätt insedda skäl finns det därför krafter som ogillar goodwillnedskrivningar och ska man dra några generaliserande slutsatser av hur goodwill behandlats efter 2005 så är det inget område börsbolagen brukar agera proaktivt på. När goodwill väl skrivs ned så är det sällan en effekt av överdriven försiktighet utan oftare tvärtom. De tas helst om och när det finns tillräckligt med eget kapital.

Återvänder vi till delstatliga Teliasonera kan vi konstatera att av hela koncernens goodwillpost på 76,8 miljarder kronor vid årsskiftet har förvärven i Norge och Finland genererat de absolut största delposterna, 20,1 respektive 23,6 miljarder kronor.

Goodwillnedskrivning i norska Netcom, som köptes för tolv år sedan, med 2,8 miljarderkronor blir lite pikant om vi tittar på första kvartalets rapport. Rubriken på rapporten var: "Försvarar kärnverksamheten trots priskonkurrens". Trots priskonkurrens på många marknader hävdade koncernchefen Lars Nyberg att Teliasonera var rena graniten inom mobiltjänster.

Nedskrivningen blir nu en bekräftelse på att aktiemarknaden hade rätt  och att vi inte heller ska vänta oss en snabb förbättring.

Man behöver inte måla fan på väggen för att spå fortsatt priskonkurrens på den mogna nordiska telemarkaden. Konkurrensen är välkänt hård och kan väntas fortsätta vara det, vilket märkts i lägre vinstprognoser.  Och det finns gott om goodwill att skriva ned. Lägger vi till bredband stiger summan till över 60 miljarder kronor.

Tror vi att konkurrensen accelererar så  blir det dags att fundera över hur mycket goodwill bolaget orkar skriva ned och fortfarande uppdattas som en utdelningsmaskin. Vi är emellertid inte där ännu och i ärlighetens namn finns det många andra företag som kommer att framstå i mycket sämre dager än Teliasonera i ett sådant läge.

Enligt bolagets utdelningspolicy ska minst 50 procent av resultatet delas ut, plus eventuellt överskottskapital som inte behövs för  investeringsplaner eller liknande. Allt annat lika betyder nedskrivningen att årets vinstprognos kan justeras ned mot 4,00 kronor per aktie.

Utdelningsprognosen låg på i snitt 3 kronor per aktie före nyheten enligt JCF. Det kan inte uteslutas att den dras ned en smula trots att nedskrivningen inte påverkar kassaflödena, men på dagens kursnivå väntar vi oss ändå att kupongen kan räknas till åtminstone 6 procent när nästa utdelningen beslutas på stämman.  Det kan också bli betydligt mer än så.

Som ett defensivt case när det stormar på finansmarknaden är Teliasonera fortfarande attraktivt, men det finns skäl att hålla en mental beredskap för goodwillsituationen om prispressen förstärks.