När Riksbanken i april presenterade sin senaste penningpolitiska rapport hade man exakt samma ränteprognos som i februari och en i stort sett oförändrad bild av utvecklingen för svensk och internationell ekonomi. På ytan såg det ganska odramatiskt ut - men det fanns faktiskt saker som stack ut.

En sådan var att banken höjde prognosen för svensk inflation rejält. I februari trodde man att KPI-inflationen (prisökningstakten sett över ett år) för 2011 skulle landa på 2,5 procent men nu hade siffran helt plötsligt justerats upp till 3,2 procent, med en trolig inflationstopp runt 3,7 procent under hösten.

Det var dock inte stigande el- eller matpriser som var boven, utan Riksbankens egna räntehöjningar som hade en betydligt större effekt på prisökningarna än vad man tidigare trott.

Bankens kommentarer kring den nya inflationsprognosen lämnar en hel del att önska. På några få meningar försöker man skylla den överraskande uppskrivningen av inflationsprognosen på SCB, som vid varje årsskifte gör en omviktning i den korg av varor som mäter hur priserna i Sverige utvecklas. Den här gången var det framför allt det faktum att allt fler hushåll har rörlig ränta på sina bostadslån som gjorde att inflationstakten steg något.

Det förklarar dock bara en mindre del av Riksbankens uppjustering av sin inflationsprognos. Om man försöker sätta en magnitud på deras felbedömning skulle det hamna i paritet med att Ericsson i februari skulle tro att vinsten för 2011 skulle hamna kring 25 miljarder för att i april korrigera siffran till runt 5 miljarder.

Det får en att undra hur bra koll Riksbanken egentligen har på hur mycket deras räntehöjningar påverkar svenska hushåll och företag och därmed i förlängningen den ekonomiska utvecklingen?

Redan vid dagens mycket låga räntenivå syns tydligt dämpande effekter i svensk ekonomi som delvis har döljts av det faktum att världsekonomin, trots alla problem, faktiskt har befunnit sig i en återhämtningsfas.

Det kanske tydligaste exemplet rör bostadspriserna. Redan vid dagens styrränta på 1,75 procent har vi sett att bostadspriserna börjat stagnera. Det är något som visserligen Riksbanken har eftersträvat när man både höjt räntan och utlovat nya räntehöjningar. Men det borde ändå leda till lite eftertanke att allt fler hushåll har svårt att klara lånebördan redan vid dagens låga räntenivå.

Swedbanks boindex sjönk till 110,3 under första kvartalet i år. När boindex ligger på 100 använder hushållen 15 procent av sina inkomster före skatt för att klara av bolåneräntan samt en mycket liten amorteringsdel.

Det anses vara en gräns för vad som är en sund ekonomi vid ett bostadsägande. Stockholm, Göteborg och Malmö har sedan länge legat under den nivån men nu har storstäderna sällskap av betydligt mindre metropoler som exempelvis Örebro, Ängelholm och Umeå.

Nästa exempel rör detaljhandeln, där optimistiska handlare fick se sina förhoppningar grusas i början av det här året. Försäljningen har varit betydligt svagare än väntat trots en urstark arbetsmarknad och god fart i den svenska ekonomin i allmänhet.

Lönerna ökar numera med måttliga 2 procent i årstakt och det betyder att Riksbankens räntehöjningar slukar det mesta, för att inte säga allt, av inkomstökningarna.

De rörliga boräntorna har i sin tur mer än fördubblats sedan Riksbanken steg på räntehöjartåget i början av juli 2010. Bolånestocken ligger, enligt dagsfärska siffror från SCB, på 2 047 miljarder kronor.

Det ska jämföras med totala inkomster kring 1 700 miljarder i år. När lönerna stiger långsammare än räntekostnaderna är det inte särskilt förvånande att hushållen börjar hålla hårdare i plånboken när det gäller andra typer av konsumtion.

Ingen ska tvivla på att Riksbanken kommer att fortsätta höja räntan. Inte minst lär en starkare arbetsmarknad och starten på en kommande, komplicerad lönerörelse väga tungt inför sommarens och höstens räntemöten.

Dessutom fortsätter konjunkturindikatorerna att övertyga, något som inte minst nya starka siffror över hushållsförtroende och näringslivets framtidsförväntningar från Konjunkturinstitutet bekräftat.

Men frågan som ändå måste ställas är var smärtgränsen numera går för riksbanksräntan?

Ytterligare räntehöjningar riskerar att få igång en nedåtspiral för huspriserna, stärka kronan över smärtgränsen för vad exportföretagen klarar av och dämpa den privata konsumtionen ytterligare. Det skulle slå omkull alla optimistiska prognoser över svensk tillväxt.

Riksbanken räknar med en styrränta som ska ha stigit till 2,5 procent lagom till julhandeln och till 3,5 procent till början av 2014. Det låter inte särskilt oroväckande, för den som varit med om en ränta på 500 procent i slutet av 1992. För någon med kortare minne är det kanske mer smärtsamt - Riksbankens styrränta snittar trots allt på måttliga 2,6 procent under 2000-talet.

Därför är det kanske inte förvånande att antalet hushåll som väljer rörlig ränta på sina lån numera stiger. Enligt SBAB:s färska statistik steg andelen nytecknade bolån som tas till rörlig ränta till 74 procent i april. Den högsta siffran på 8 månader, trots alla Riksbankens varningar om stigande ränta.

Om det är en chansning från desperata bostadsköpare eller om smarta hushåll räknat ut att Riksbankens ränteplaner inte är realistiska, är svårt att veta. Men risken finns att Sverige blivit en nation av lågränteknarkare, och att det i betydande grad begränsar Riksbankens manöverutrymme.