Barometerindikatorn, som är det sammansatta måttet på de enkätundersökningar som KI genomför, låg kvar på en ungefär oförändrad nivå i januari.

Det betyder att indikatorn, med ett värde på 89,4, fortfarande ligger drygt tio enheter under det historiska genomsnittet. Vi hade hoppats på en starkare indikator efter bättre konjunktursignaler från bland annat Tyskland och Kina. Dessutom visar dagens barometrar för hela EMU-området på en mindre förbättring av det bistra läget. 

Den största besvikelsen var nedgången i humöret bland industriföretagen där konfidensindikatorn föll med tre enheter. Ett visst hopp ges dock av att det främst var bedömningen av lagersituationen som blev mer negativ och att orderingången från exportmarknaden ser ut vara på väg att stabiliseras. Dessutom hålls industriproduktionen uppe på oförändrad nivå.  

Det gör att vi väntar med en eventuell svartmålning av läget i industrin tills vi ser utfallet för januari månads inköpschefsindex som publiceras på fredag. De svar som avgetts i inköpschefsindex är insamlade senare än i Konjunkturbarometern.

Den positiva överraskningen är i sin tur den tydliga förstärkningen av humöret bland hushållen. Hushållens konfidensindikator steg med hela nio enheter och mikroindex, som avser bedömningen av den egna ekonomin, visade på den största månatliga ökningen sedan undersökningen startade 1993.

Det bådar gott för konsumtionen framöver vilket också märks i att detaljhandlarna blivit mer optimistiska. Att hushållen blivit mer optimistiska kan sannolikt tillskrivas Riksbankens räntesänkning, en starkare börs och inte minst att varselvågen som drabbade Sverige under höstmånaderna ser ut att ha kommit av sig med minskade krisrubriker som följd.

Man kan dock konstatera att företagens sysselsättningsplaner pekar mot fortsatta personalnedskärningar i flertalet branscher.

I övrigt är utvecklingen för byggsektorn fortsatt mycket svag medan de privata tjänstenäringarna fått lite luft under vingarna.

Sammantaget är bilden som ges i dagens Konjunkturbarometer att svensk ekonomin fått en svag start på det nya året. Givet att ekonomin med största sannolikhet backade under fjolårets sista kvartal, sysselsättningsutvecklingen är svag och inflationen ligger under nollstrecket kan tyckas att en ny räntesänkning från Riksbanken ligger nära till hands.

Vi börjar dock luta åt att Riksbanken, givet med vilken vånda de genomförde den senaste sänkningen, kommer att ta fasta på de positiva signaler som ändå inkommit under senare tid, och med stigande hushållsoptimismen i ryggen, mycket väl kan avvakta på det penningpolitiska mötet den 12 februari.  

Det väger därmed, enligt vår bedömning, numera jämnt mellan om det blir en räntesänkning eller inte den 13 februari.

Det stora dilemmat för Riksbanken och industrin är att den svenska kronan åter börjat stärkas, bland annat som en följd av att förväntningarna på ytterligare räntesänkningar kommit av sig. Tidigare har växelkursen spelat mindre roll för Riksbankens räntebeslut men givet att allt fler länder uppenbart strävar efter att försvaga sin valuta är det kanske dags att ta större hänsyn till kronans utveckling. En starkare krona bidrar ju dessutom till att det blir svårare att nå målet om 2 procents inflation.