Strax efter klockan 11.00 på onsdagen så vände de europeiska börserna neråt och drog i fallet med sig den svenska börsen. De händelser som bidrog till börsfallet väcker nya frågetecken kring tillståndet för europeisk ekonomi även om börsen sedan dess har återhämtat sig.

På förmiddagen publicerades preliminära inköpschefsindex för EMU-området som var något bättre än befarat för tjänstesektorn och i linje med förväntningarna för industrin. En ljuspunkt var att det tyska inköpschefsindexet för tjänstesektorn steg till 51,4 och därmed med tämligen god marginal ligger över det 50-streck som enligt tumregeln markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Indexen för EMU-området ligger dock på låga 46,4 för industrin och på 47,8 för tjänstesektorn, vilket tyder på att risken för recession är överhängande. Ändå tolkades den här preliminära statistiken initialt ganska positivt.

Ett skäl till detta är att många bedömare, inklusive vi på placera.nu, räknat med att den här typen av mer kvalitativa indikatorer fått en extra negativ skjuts på grund av den finansiella oron i Europa. Därför har den negativa bild som målats upp av den ekonomiska verkligheten inte direkt gått av spåra i hårda fakta.

Den tesen fick sig dock en känga när septembersiffrorna över orderingången till industrin i EMU-området publicerades. Orderingången i september sjönk med 6,4 procent jämfört med månaden innan, vilket var klart under förväntningarna om en nedgång med mer måttliga 2,4 procent.

Hårda fakta verkar därmed börja komma i fatt redan tidigare sura bedömningar men eftersom månadssiffrorna över orderingången är skakiga så är det ännu inte helt riskfritt att utropa hela EMU-området som varande i recession. Även om det enligt vår bedömning ser oundvikligt ut att vi slutligen hamnar där.

Men det som verkligen fick börsen att vända nedåt strax efter klockan 11.00 på tisdagsförmiddagen var en i stort sett misslyckad tysk emission av obligationer med löptid till 2022. Räntan landade på 1,98 och bud inkom på 1,07 gånger den erbjudna volymen som slutligen blev 3,7 miljarder euro.

Visserligen är räntan fortsatt mycket låg, men de tyska marknadsräntorna har trots allt börjat röra sig uppåt. Igår stängde den tyska 10-årsräntan på 1,90 procent. Skillnaden mot den svenska 10-årsräntan stiger dessutom då den svenska 10-årsräntan sjunkit och nu ligger på närmast rekordlåga 1,63 procent.

Än mer oroande var att den tyska avsikten från början var att sälja obligationer motsvarande sex miljarder euro men att det svala intresset för obligationerna ledde till en mindre emission än tänkt.

Det är en varningssignal om att marknadens intresse även för tyska obligationer börjar svalna. Dagens misslyckade emission kan vara en engångshändelse, men väcker ändå en del frågetecken kring den europeiska krishanteringen.

Att finansmarknadens aktörer börjar visa tveksamhet kring tyska obligationer lär exempelvis påverka den europeiska krisfonden EFSF:s möjligheter att attrahera riskvilligt kapital. Räntorna som fonden ska betala kommer definitivt att skjuta i höjden eftersom det i praktiken är Tyskland som är garanten även för dessa obligationer.

Det förslag på euroobligationer som numera diskuteras på riktigt allvar lär möta ännu starkare tyskt motstånd när det blir så uppenbart att tyska inhemska räntor kommer att stiga när sådana eventuellt skulle komma att införas. Vi lägger därmed euroobligationen på ¿drömmarnas fält¿ tillsvidare.  

Det här bidrar dessutom till att trycket på ECB att köpa mer obligationer kommer att öka väsentligt. Inte ens Tyskland ser ut att kunna finansiera sig så billigt som tidigare, och därmed kommer räntorna i övriga delar av Europa att stiga ytterligare. ECB kommer, mot sin uttalade vilja, att bli den slutliga garanten vid någon tidpunkt. Det är vi tämligen säkra på.

En tes som sedan en tid tillbaka framförts av en del analyshus är att de tyska marknadsräntorna är det enskilt viktigaste att följa för att försöka förutspå händelseutvecklingen i europeisk politik. Men också vad gäller börsutvecklingen.

Dagens rörelser på börserna i Europa är i alla fall en indikation på att den sistnämnda tesen innehåller en hel del spår av sanning. Det förstnämnda tesen har vi redan tagit till oss.