Ny information sedan det penningpolitiska mötet i oktober tyder på att svensk ekonomi bromsar in kraftigare än den bedömning som gjordes då. BNP bedöms därför öka långsammare, arbetslösheten stiga lite mer och inflationstrycket bli lägre. Det framgår av en sammanfattning av den penningpolitiska diskussionen vid mötet den 17 december, enligt protokollet som publicerades på tisdagen.

Mot bakgrund av det svagare konjunkturläget och det lägre inflationstrycket var Riksbankens direktion enig om att det är lämpligt att sänka reporäntan och justera ned reporäntebanan. Men, liksom vid tidigare möten, fanns det skillnader i synen på hur expansiv penningpolitiken bör vara.

Vid mötet sänktes reporäntan med 25 punkter till 1,00 procent.

Redan känt var att Lars EO Svensson reserverade sig mot räntebeslutet och förordade att räntan skulle sänkas till 0,75 procent och en räntebana som ligger på 0,5 procent från och med andra kvartalet 2013 till och med första kvartalet 2014 och sedan stiger till 1,5 procent vid slutet av prognosperioden.

Karolina Ekholm ställde sig bakom beslutet att sänka reporäntan med 0,25 procentenheter, men reserverade sig mot reporäntebanan. Hon förordade en bana där reporäntan sänks till 0,75 procent i början av 2013 och sedan ligger kvar där till om med första kvartalet 2014 för att successivt höjas till ungefär 1,75 procent vid slutet av prognosperioden.

Stefan Ingves lyfte fram svårigheten med att göra lämpliga avvägningar när penningpolitiken bestäms. Reporäntans nivå bör återspegla en avvägning mellan inflation och resursutnyttjande med hänsyn tagen till rådande skulduppbyggnad. Han menade att det inte går att bortse från att skulduppbyggnad, både i den privata och offentliga sektorn, är en viktig faktor. Men det är inte självklart hur hänsyn ska tas till detta i det penningpolitiska beslutet, exempelvis på vilket sätt stora risker som finns bortom prognoshorisonten ska vägas in.

Han påpekade också att realekonomin förefaller vara mer volatil efter finanskrisen, vilket innebär att frågan måste ställas hur de modeller som används hanterar detta. En relaterad fråga är hur de långsiktigt hållbara banorna har påverkats av den högre volatiliteten de senaste åren. Ett exempel är arbetslösheten och hur den har utvecklas.

Vad gäller skuldutvecklingen lyfte Stefan Ingves fram en ytterligare aspekt. Även om skuldutvecklingen dämpas med andra åtgärder än med reporäntan kommer detta att påverka penningpolitiken. När skuldutvecklingen dämpas minskar efterfrågan i ekonomin, vilket påverkar det allmänna konjunkturläget.

Han menade att det därför är viktigt att fundera vidare på transmissionsmekanismen och hur de modeller som används tar hänsyn till denna faktor. En annan central fråga handlar om risken för obalanser på längre sikt. Krisen i omvärlden innebär att räntenivån generellt är mycket låg i ett historiskt perspektiv och frågan bör därför ställas vad det innebär att räntan är låg under en lång period, noterade Stefan Ingves.

Under beredningsprocessen inför räntemötet i december diskuterades både 25 och 50 räntepunkters sänkning och olika räntebanor därefter. Det sade vice Riksbankschef Barbro Wickman-Parak vid det penningpolitiska mötet den 17 december, enligt protokollet som publicerades på tisdagen.

Hon sade vidare att de beräkningar som gjorts för alla de alternativ som studerats bara gett små utslag på prognosen för den reala ekonomin och på inflationsprognosen.

Hon konstaterade vidare att det var väntat att Riksbanken skulle sänka reporäntan med 25 punkter och att det förmodligen redan gjort avtryck på räntor till hushåll och företag. En sänkning borde även till stor del varit inprisad i växelkursen och en utebliven sänkning skulle kunna få en viss apprecierande effekt på kronan.

Barbro Wickman-Parak sade att vad som kunnat ses den senaste tiden, bortsett från svaga utfall, är ett ganska starkt fall i förtroendet bland ekonomins aktörer och hon menade att när det gäller att stärka förtroendet gör nog 25 räntepunkter ner på reporäntan vare sig till eller ifrån.

"Det kan finnas en föreställning om att direktionen aldrig sänker reporäntan med mer än 25 räntepunkter om vi inte befinner oss i, eller ser framför oss, en allvarlig kris", sade hon.

Även om hon själv är en förespråkare för gradvisa ränteförändringar, handlar det för hennes del inte handlar om en så fast princip att den bara kan frångås vid fara för djup kris.

"En situation som skulle kunna motivera en större sänkning, fortsatte hon, skulle kunna vara den man ser nu där konjunkturen försvagats ganska snabbt på kort tid", sade Barbro Wickman-Parak som dock menade att den förtroendeskapande effekten av en sänkning med 50 punkter skulle vara "marginell".

Vice Riksbankschef Per Jansson sade att han vid mötet framförallt hade funderat kring att antingen sänka reporäntan med 25 punkter eller med 50 punkter. Han bestämde sig till slut för 25 punkter och motiverade detta bland annat med att prognosskillnaderna jämfört med den större räntesänkningen är "mycket små".

Han sade att enligt de beräkningar som avdelningen för penningpolitik gjort stiger inflationen mot målet ungefär lika fort för de bägge alternativen. Under 2014 är KPIF-inflationen ett par tiondelar högre när räntan sänks med 0,5 procentenheter.

Han tillade även att det till bilden hör att reporäntan redan är mycket låg samt att den mer försiktiga penningpolitiken innebär att riskerna för hushållens skulder, allt annat lika, internaliseras på ett lite bättre sätt.

"Ingetdera alternativet innebär förstås någon dramatisk ökning av riskerna för skuldernas utveckling. Men en mindre räntesänkning är i sammanhanget ändå att föredra", sade Per Jansson.

Han sade också att ett annat argument mot den större räntesänkningen som dykt upp under diskussionerna inför mötet är att en sådan, tvärtemot intentionerna, skulle kunna öka oron bland hushållen och företagen.

Argumentet tar sin utgångspunkt i att Riksbanken hittills bara valt att sänka räntan med mer än 0,25 procentenheter i lägen som varit väldigt exceptionella. Eftersom tanken är att få en så stor positiv effekt som möjligt på stämningsläget bland hushåll och företag är en ökad oro givetvis inte alls vad man skulle vilja uppnå. Per Jansson sade att detta argument på marginalen också bidragit till att han till slut inte valt att förorda alternativet med den större räntesänkningen.