Den nya sparformen som allmänt kallas investeringssparkonto och som brukar förkortas, ISK, har kommit ett steg närmre att bli verklighet. I mitten av maj lämnades regeringens förslag över till lagrådet, och om allt går enligt plan lanseras den till årsskiftet.

ISK är bara öppet för privatpersoner och man kan investera i de flesta noterade finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad. Det betyder bland annat aktier, fonder, noterade obligationer, börshandlade certifikat och derivat. Man kan även ha kontanter och valutor. Det står dock uttryckligen att onoterade aktier inte är tillåtet. Innehaven är personliga, vilket betyder att spararna kan utöva sin rösträtt på bolagsstämmor.

ISK kommer att erbjudas av banker och värdepappersbolag. Därmed kommer försäkringsbolagen stå utanför. Det finns ingen gräns för vilken kostnad bolagen som erbjuder ISK kan belägga sparformen med. Regeringen hoppas och tror att avgifterna kommer vara mycket låga.

Spararen kommer att kunna sätta in likvida medel på kontot, men även föra över befintliga innehav. Men man kan inte föra över obeskattade vinster utan att först skatta av dem med traditionell reavinstskatt, det som nu kallas kapitalvinstskatt.

Den stora skillnaden mellan ISK och vanligt sparande är att en schablonskatt på hela kapitalet ersätter reavinstskatten. Spararna kommer inte att behöva tänka på att redovisa enskilda affärer och betalar inte skatt på vinsterna. Förluster är inte heller avdragsgilla. På så sätt är ISK mycket likt en kapitalförsäkring.

Beräkningarna för att få fram schablonskatten sägs vara bökiga, men så jobbigt är det inte. Det är inte heller något som de enskilda spararna behöver hålla reda på, utan det är banken eller värdepappersbolaget som kommer göra dem.

Beräkningarna görs i en trestegsraket där steg ett görs kvartalsvis för att få fram kapitalunderlaget. Man tar marknadsvärdet på tillgångarna vid början av varje kvartal.  I början av april tar man alltså värdet den första januari. Sedan lägger man till de insättningar som gjorts på kontot under kvartalet, januari till mars. Värdetillväxten under det aktuella kvartalet påverkar alltså inte skatten.

Summan av det ingående värdet för kvartalet och insättningarna delas sedan med fyra för att få det kvartalets andel av kapitalunderlaget. Summan av de fyra kvartalens kapitalunderlag utgör det totala kapitalunderlaget.

För vanliga fondsparare blir det således ingen dubbelbeskattning som vi ibland har läst om i media. ISK är också bra för aktiva sparare som köper och säljer fonder och värdepapper för det kapital som de har på sitt ISK-konto.

Däremot kommer de som ofta tar ut och sätter in pengar ur sitt ISK-konto att drabbas, då varje insättning ingår i det kvartalets kapitalunderlag. Anledningen till denna manöver är att finansdepartementet vill omöjliggöra att klipska sparare tömmer sitt konto inför en ny mätperiod för att undvika skatt. Det kan också komma att slå extra hårt mot de som använder belåning, då varje affär som sker med belåning kan komma att klassas som en insättning av de lånade pengarna.

Tillbaka till schablonskatten. Steg två i raketen är att räkna ut schablonintäkten. Det är den som ligger till grund för skatten i steg tre. Schablonintäkten erhålls genom att multiplicera det totala kapitalunderlaget med en räntefaktor. Den består av två delar, dels statslåneräntan den sista november året före, dels 0,75 procentenheter. Idag ligger statslåneräntan på 3 procent, vilket skulle innebära en total räntefaktor på 3,75 procent.

I steg tre tas schablonintäkten upp som inkomst av kapital i självdeklarationen och beskattas med 30 procent som andra kapitalintäkter. En fördel med ISK är att schablonskatten kan dras av mot andra kapitalförluster och räntekostnader.

Ett enkelt räkneexempel på ett helt år: Spararen har 100 000 kronor. Schablonintäkten blir 3 750 kronor (3,75 procent), skatten blir 30 procent på schablonintäkten, det vill säga 1 125 kronor. Om inga avdrag eller kvittningar görs motsvarar det en skatt på sparbeloppet på drygt 1,1 procent.

Men den viktigaste frågan är självklart om ISK är en bra sparform jämfört med det traditionella sättet med 30-procentig reavinstskatt, respektive kapitalförsäkring. Svaret är ja. Förutsatt att man lyckas få en årlig avkastning på minst 3,5 procent kommer ISK (utan hänsyn till eventuella avgifter hos bankerna)  ge mer pengar i plånboken jämfört med det traditionella sparsättet. Jämfört med kapitalförsäkring är det mer eller mindre lika.

Och det var väl det som var meningen från regeringens sida, att uppmuntra långsiktigt sparande och likställa ISK med kapitalförsäkring.

I tabellerna har placera.nu jämfört de tre olika sparformerna. Antagandena är följande. Initialt sätts 100 000 kronor in, sedan nysparas 5 000 kronor per kvartal. Sparformerna är kostnadsfria. Räntefaktorn är 3,75 procent och reavinstskatten är 30 procent. Vi har gjort tre olika antaganden om årlig avkastning, 3,5 procent, 6 procent och 10 procent. Beloppen visar vad spararen får netto i fickan efter att ha sålt fonderna efter ett antal år.

För direktsparande har vi räknat med de nya reglerna för fondbeskattning som införs vid årsskiftet. Vi har inte heller antagit att det sker några omplaceringar. Skulle vi ta med det i beräkningarna skulle direktsparande komma ut ännu sämre, med tanke på att reavinstskatten skulle ta en del av kapitalet varje år.

Resultaten ger vid handen att ISK inte passar för sparande i räntefonder som ger låg avkastning, utan passar bäst för fondsparande där man förväntar sig en årlig avkastning på minst 3,5 procent. Den avkastningströskeln kommer att förändras i takt med att statslåneräntan ändras.

Här är skillnaden mellan sparformerna