Försiktig optimism men knappast någon eufori - det kan sammanfatta marknadsreaktionerna efter den tyska författningsdomstolens beslut att godkänna ESM som förenlig med tysk författning.

Att beslutet i sig var ganska väntat är givetvis en delförklaring till detta. Dessutom funderas det nu bland analytiker hur man ska tolka villkoret att maximalt 190 miljarder euro får tas i anspråk utan att det tyska parlamentet ger sitt godkännande. För det betyder ju att ESM inte kan växa från sin nuvarande storlek eller ta upp lån utan att parlamentet tillfrågas. Egentligen är detta inget nytt under solen men något som mer tydligt förskjuter makten från regeringen till parlamentet.

Pengar är dock inget problem om ECB i sin tur kan förverkliga sina planer på köp av statsobligationer på andrahandsmarknaden. ECB har i princip obegränsat med tillgångar till sitt förfogande så länge de har marknadens förtroende. För att ECB ska starta köpen har de satt som villkor att ESM börjar köpa obligationer på förstahandsmarknaden, alltså när länderna emitterar nya statspapper. Något sådant beslut är ännu inte taget men den tyska författningsdomstolen kommer i alla fall inte att sätta några käppar i hjulet för en sådan utveckling, enligt dagens beslut.

Den permanenta stödfonden ESM ska hålla sitt första styrelsemöte den 8 oktober och frågan om köp av statsobligationer lär vara den största och viktigaste punkten på den mötesagendan.

Därmed har marknaden fått ett nytt datum att se fram emot och spekulera kring med blandade känslor. Och det är säkrast att räkna med att det blir en del utspel under tiden fram till dess som ökar osäkerheten kring utfallet av ett sådant beslut.  En fråga som måste lösas är exempelvis om ESM ska ges senioritet och därmed stå först i kön när skulderna ska betalas - ett villkor som bland annat Finland väntas ställa men som väntas bidra till att minska effektiviteten av köpen.

Nästa steg i processen är att länder på fallrepet som Spanien eller Italien i sin tur kommer att ansöka om obligationsköp från ESM. Här finns stora frågetecken kring vilka villkor som i så fall kommer att ställas. ECB-chefen Mario Draghi vill ju exempelvis se en viss inblandning från IMF, något som krisländerna inte lär vilja underkasta sig.

Det ska dock konstateras att krishanteringsprocessen tagit sig över ett stort hinder i och med dagens beslut från den tyska författningsdomstolen. Det var ett nödvändigt villkor för att krisarbete inom EMU-arbetet ska kunna fortsätta på det inslagna spåret och ett annat utslag hade skapat ordentlig panik på de finansiella marknaderna.

I närtid kommer analytikernas fokus därmed att åter förskjutas mot den ekonomiska utvecklingen i EMU-området och därifrån är det knappast några muntra tongångar.

Det står allt mer klart att de spar- och reformbeting som krisländerna påtvingats blir allt svårare att uppfylla. Nu senast är det Portugal som inte klarar budgetkraven och Trojkans (EU, ECB och IMF) granskning av Grekland drar ut på tiden. Under tiden faller krisländerna allt djupare ner i recessionsträsket. 

Att ESM och ECB börjar köpa statsobligationer lär inte ändra på den ekonomiska utvecklingen utan är mer att betrakta som brandkårsutryckningar för att släcka finansiella bränder.

Så det återstår för EMU-politikerna att både övertyga befolkningen i respektive land om krisarbetets välsignelse samt att få fart på konjunkturen. Det är en betydligt svårare uppgift än att inrätta krisfonder eller skicka nytryckta ECB-pengar in i svarta hål.