När riksbanksdirektionens ledamöter idag klev in i sammanträdesrummet för att bestämma styrräntenivån så var det under osedvanligt pressade förhållanden. Kritiken mot att banken fört en onödigt restriktiv penningpolitik har successivt vuxit under sommaren.

Den värsta kritiken kommer dessutom inifrån de egna leden i form av Lars E O Svensson och Karolina Ekholm som sedan länge förordat betydligt aggressivare räntesänkningar än övriga ledamöter i direktionen.

Det finns givetvis en underliggande fara med att sprickan i direktionen vuxit sig så avgrundsdjup att den står i vägen för rationella beslut. Inte minst efter Lars E O Svenssons ifrågasättande av övriga ledamöters kompetens och förmåga att hålla den penningpolitiska diskussionen på en tillräckligt hög nivå. Det kan skapa låsningar nu när det ser ut som att den Svenssonska lågräntedoktrinen ser ut att gå vinnande ur räntekriget på Riksbanken.

För visserligen har analytikerkåren under sommaren svängt om från att vara säker på en räntesänkning till att en majoritet numera tror att ränta kommer att ligga still efter dagens möte. Beskedet får vi på torsdagen. Men många tycks ändå tro att räntan i så fall kommer att sänkas senare i höst.

Vi förutsätter dock att ledamöterna bortser från personliga agg och tar sitt räntebeslut på egna meriter.

Vad har då hänt sedan det förra mötet som hölls den 3 juli och som möjligtvis kan få någon av de övriga fyra ledamöterna att ändra åsikt och förorda en räntesänkning?

Det krävs att minst två ledamöter gör den resan om inte riksbankschefen Stefan Ingves byter fot och i kraft av sin utslagsröst ändrar maktförhållandet i direktionen.

Om vi börjar med Riksbankens främsta målvariabel inflationen, så kan vi konstatera att inflationen ligger klart under målet på 2 procent. I juli låg inflationstakten på 0,7 procent och bara det kan plockas fram som argument för en räntesänkning.

Man ska dock ha i åtanke att inflationen i stort sett följt den prognosbana som Riksbanken la fram juli så den superlåga inflationen kommer inte som någon överraskning för direktionsledamöterna. Därmed borde det heller inte räcka som argument för att byta åsikt.

Arbetslösheten ligger i sin tur och stampar kring 7,5 procent och än så länge syns inga tydliga tecken på att sysselsättningen ska vika ner. Nyanmälda lediga platser ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i fjol.

Hushållens aptit på nya lån fortsätter däremot att sjunka. I juli låg ökningstakten på 4,4 procent i årstakt och det ligger troligen nära den långsiktigt hållbara nivå som Riksbanken kan leva med. Att sänka räntan och därmed riskera att sätta förnyad fart på lånebrasan tycks dessutom vara ett av de starkaste argumenten mot en räntesänkning hos flera av direktionsledamöterna. Inte minst Stefan Ingves har vi ett flertal tillfällen lyft fram hushållens skuldsättning som ett hot mot den finansiella stabiliteten.

Liknande argument har förts fram om bostadspriserna där vi numera ser en svag prisnedgång.

Sommarens svenska kronstyrka har däremot överraskat Riksbankens prognosmakare storligen. I alla fall på den korta sikten. Men efter den senaste veckans försvagning ligger den handelsvägda (TCW-index) kronkursen nästan exakt på den nivå som banken räknade med att kronan ändå skulle ha nått upp till om mindre än ett år.

Så direktionsledamöterna måste både göra bedömningen hur mycket av kronförsvagningen som beror på förväntningar om sänkta räntor och huruvida en utebliven räntesänkning i så fall skulle skada svensk ekonomi. Givet att den tidigare kronstyrkan inte tycktes vara något större problem för några av direktionsledamöterna så är det här egentligen inget starkt argument för en räntesänkning ¿ i alla fall inte från Riksbankens horisont. Flera valutaanalytiker har också tonat ner räntans betydelse för kronans utveckling.

Nej, det starkaste argumentet för en räntesänkning som dykt upp sedan det förra mötet är konjunkturen. Tittar man i backspegeln har visserligen den svenska tillväxten överraskat positivt, men de allra färskaste signalerna indikerar en kraftig uppbromsning för svensk ekonomi.

Inköpschefsindex för industrin sjönk i augusti till 45,1, vilket är den lägsta nivån sedan våren 2009. En ytterligare kalldusch fick vi när onsdagsmorgonens inköpschefsindex för tjänstesektorn publicerades och det visade sig att indexet backade från 54,8 i juli till 50,8 i augusti. Men det säger sig självt att det varit svårt för Riksbankens prognosmakare att hinna införliva dessa siffror i sitt underlag och det rör sig dessutom, som Swedbank självt konstaterar, om skakiga sommarsiffror. Så allt faller tillbaka på hur de enskilda ledamöterna tolkar de senaste konjunktursignalerna.

Mot den här bakgrunden blir det återigen mycket svårt att förutse Riksbankens agerande. Vi tycker att argumenten finns på plats för att motivera en räntesänkning. Inte minst är den låga inflationen ett stort bekymmer och inflationen riskerar att dämpas ytterligare på grund av den starka kronan. Dessutom är osäkerheten stor kring den ekonomiska utvecklingen i såväl Sverige som i EMU-området och USA.

Däremot har faktiskt inte så mycket hänt som borde vända på ledamöternas syn från julimötet. Så vår prognos inför morgondagen blir trots allt att räntan kommer att ligga kvar på 1,50 procent.

Däremot har den senaste konjunkturstatistiken gjort att vi är ännu säkrare än tidigare på att räntesänkningar kommer att genomföras senare i höst.