Protokollet från Riksbankens penningpolitiska möte den 17 december visar att det fortfarande finns en djup spricka i direktionen mellan de som vill driva en än mer expansiv penningpolitik och de som är mer oroliga för de långsiktiga effekterna av att hålla extremt låga räntor.

I den första gruppen (duvorna) finns de vid det här laget välkända namnen Lars E O Svensson och Karolina Ekholm som länge förordat snabbare räntesänkningar än övriga ledamöter i direktionen.

Den andra gruppen (hökarna) leds av riksbankschefen Stefan Ingves och här är bland annat oron för hushållens skuldsättning ett ledande tema i diskussionen kring en lämplig nivå på styrräntan. Den här gruppen har dock över tid fått ge vika för kraven på räntesänkningar när såväl konjunktur som inflation utvecklats betydligt svagare än väntat.

Det står dessutom klart, enligt dagens protokoll, att det även diskuterades en sänkning med 0,5 procentenheter under beredningen inför decembermötet. Och två av ledamöterna i hökgruppen, vice riksbankscheferna Per Jansson och Barbro Wickman-Parak, diskuterade särskilt för- och nackdelar med en större sänkning av reporäntan.

Givet att Svensson och Ekholm redan i utgångsläget gärna hade sett en större räntesänkning och att det dessutom diskuterats en sådan av andra ledamöter kan det tyckas som att ytterligare en räntesänkning ligger nära i tiden. Det är också tolkningen på finansmarknaden i och med att de korta marknadsräntorna sjunkit och kronan försvagats sedan protokollet publicerades.

Vi på placera.nu tycker också att protokollet ger visst stöd till vår prognos om att räntan kommer att sänkas ytterligare. Vi är däremot inte helt övertygade om att så faktiskt blir fallet.

Fortfarande tycks motståndet mot ytterligare räntesänkningar finns hos flera ledamöter och det betonas också att effekten på den reala ekonomin blir marginell om man sänker mer. Det krävs ju dessutom att minst två av ledamöterna hoppar från hök- till duvlägret förutsatt att Stefan Ingves, som vi tror, blir kvar bland hökarna och kan avgöra med sin utslagsröst om det blir likaläge i direktionen.

Lägg dessutom till att konjunkturindikatorer som inköpschefsindex och Konjunkturinstitutets barometrar stärkts under senare tid, om än från låga nivåer. Dessutom har oron i vår omvärld dämpats i takt med att räntorna i länder som Spanien och Italien sjunkit och USA nått en budgetuppgörelse. Så det ekonomiska och finansiella läget är något ljusare idag än det var när det penningpolitiska mötet hölls i mitten av december.

Det kan därmed mycket väl bli så att Riksbanken väljer att avvakta på det penningpolitiska mötet den 12 februari för att få en bättre överblick av läget innan en ny räntesänkning kan bli aktuell. Att hushållsutlåningen visat små tecken på att ta ny fart spelar säkert också en roll för flera av ledamöterna i direktionen när det nya räntebeslutet ska tas.

För ytterligare räntesänkningar talar i sin tur den mycket låga inflationen i utgångsläget samt en svagare arbetsmarknad. Det här är faktorer som definitivt stärker duvornas argument.

I dagsläget sätter vi 80 procents sannolikhet för en räntesänkning antingen i februari eller i april.

Och som avslutning vill vi gärna citera protokollet där direktionsledamoten Kerstin af Jochnik uttalar sig:

"Det var olyckligt att så stort fokus i dagens diskussion kommit att bli på hushållens skuldsättning. När Sverige nu står inför en kraftig nedgång i konjunkturen ansåg hon att omvärldsanalysen och den inhemska efterfrågan är de viktigaste frågorna att värdera."

Vi håller med.