Efter att under inledningen av 2011 ha underpresterat rejält i förhållande till världsindex så har den svenska börsen under de senaste månaderna revanscherat sig.

Visserligen har den svenska börsen fortfarande gått sämre än världsindex i år, men sedan botten i mitten av mars har den svenska börsen utvecklats i takt med övriga världen och stigit med cirka 10 procent.

Ett skäl till revanschen är sannolikt att världsekonomin, trots ett flertal krishärdar, fortsatt att återhämta sig, något som i sin tur gagnat flertalet svenska exportföretag.

Nu när vi har kommit en bit in i rapportsäsongen så blir dessutom en annan tendens tydlig. Börsföretagens vinster stiger för sjunde kvartalet i rad och dessutom lyckades flera av de stora företagen att än en gång överträffa analytikernas förväntningar.

Så de spekulationer kring att en allt starkare svensk krona och stigande råvarupriser skulle börja skära i företagens marginaler har kommit på skam. Dessutom har flera företag uttalat sig positivt om framtiden, vilket gett aktierna en extra skjuts.

Men nu börjar vi närma oss slutet på rapportperioden och då inträder en fas där börsen troligen kommer att bli betydligt mer makrodriven, vilket betyder att den påverkas mer av världsläget än av vad som faktiskt händer i bolagen.

På den positiva sidan har vi en återhämtning som tenderar att bli allt mer självgående, något som inte minst har märkts på fortsatt starka makroindikatorer. Inköpschefsindex för april lyckades exempelvis överträffa högt ställda förväntningar i såväl Sverige som EMU-området och USA. Dessutom genererar företagen stora vinster och har under de senaste åren kunnat sanera sina balansräkningar. Något som i sin tur borde innebära ett välbehövligt investeringslyft framöver.

Men fortfarande finns det flera påtagliga hot mot en balanserad återhämtning och risken är därför stor att det blir en turbulent resa på börsen under de kommande månaderna.

Den statsfinansiella krisen i Europa har hamnat i det mediala bakvattnet när fokus riktats åt annat håll, som till exempel Japan. Sanningen är dock att både räntor och riskpremier slagit nya, trista rekord i Grekland, Portugal och Irland under de senaste veckorna.

Det som framför allt oroar är en grekisk skuldnedskrivning med konsekvenser som ännu inte är överblickbara. Positivt är dock att det numera finns beslut om en permanent krismekanism inom EMU-samarbetet, samt att risken för att krisen ska sprida sig till Spanien har minskat under senare tid.

Det höga oljepriset är ett ännu mer påtagligt hot mot den globala återhämtningen. Brent-oljan kostar i dagsläget runt 125 dollar per fat och om priset biter sig kvar på denna nivå så väntas det kapa lite drygt 1 procent av tillväxten i världen. Och så länge oroligheterna i Nordafrika och Mellanöstern fortsätter finns det egentligen inget skäl att tro på något brant oljeprisfall.

Dessutom trycker ett högre oljepris, och stigande råvarupriser även i övrigt, upp inflationen. Det här är ett skäl att tro på högre räntor framöver och dessutom stjäl det konsumtionsutrymme från hushållen. I Asien är den höga inflationen redan ett påtagligt problem som har tvingat fram åtstramningar i flera länder.  I Kina har regeringen höjt räntan och kassakraven för bankerna ett flertal gånger under det här året och det syns tidiga tecken på en avmattning i den ekonomiska aktiviteten.

Än så länge ser det dock ut som att de kinesiska myndigheterna ska lyckas med en nödvändig mjuklandning av ekonomin och drömscenariot är att man dessutom låter yuanen stärkas i en snabbare takt - och dessutom förmår andra länder i Asien att låta sina valutor stärkas.

Det skulle leda till en mer balanserad tillväxt i världen, men väcker också frågetecken kring råvaruprisernas uthållighet. Risken är att råvarupriserna sjunker om den ekonomiska aktiviteten i framför allt Kina mattas av. Mycket av prisuppgången på råvaror har sin grund i spekulationer kring en ständigt ökad kinesisk efterfrågan.

Under de närmaste veckorna lär vi dessutom få se en allt intensivare debatt kring den amerikanska ekonomin. USA:s administration slår inom några veckor i taket för hur stor statsskulden får vara samtidigt som samarbetsklimatet mellan presidenten och den republikanskt dominerade kongressen inte är det bästa.

Nya tunga budgetnedskärningar kan bli aktuella men för att göra något substantiellt mot de skenande underskotten krävs även skattehöjningar. Om man inte lyckas komma överens så rycker hotet om en nedgradering av USA kreditbetyg allt närmare.

Samtidigt med detta ska den amerikanska centralbanken fasa ut sina köp av statsobligationer. Banken har under senare tid köpt obligationer motsvarande cirka 70 procent av nyemissionerna. Vilka köpare som ska träda in i bankens ställe, när de avslutar köpen i slutet av juni, står ännu så länge skrivet i stjärnorna. Det finns en risk för att de långa räntorna stiger kraftigt, något som säkerligen skulle dämpa börshumöret.

Så visst finns det viss anledning att vara bekymrad över utvecklingen för såväl ekonomin i stort som för börsen under de närmaste månaderna.

Det här är dock inga egentliga nyheter och världsekonomin har trots alla oroshärdar fortsatt att växa i en imponerande takt. Och så länge makroindikatorerna fortsätter att hålla sig på dagens nivåer kommer sannolikt företagen att leverera nya rekordvinster även i nästa rapportomgång.

Resan fram till dess riskerar dock att bli turbulent. Men det är först om makroindikatorerna börjar vända neråt som det är dags att bli orolig för börsutvecklingen även i ett lite längre perspektiv.