På kort tid har såväl Världsbanken som Internationella valutafonden (IMF) skruvat ner sina tillväxtprognoser för 2013. Visserligen väntas det här året bli marginellt bättre än fjolåret men efter fem års turbulens på finansmarknaderna och i den globala ekonomin är de sedvanliga skrivningarna om betydande nedåtrisker också framträdande i de bägge rapporterna. IMF räknar i sin färska prognos att årets tillväxt ska landa på 3,5 procent efter en tillväxt på 3,2 procent under fjolåret.

Men det är dags att börja ifrågasätta de närmast slentrianmässigt nedtonade prognoserna över den globala tillväxten i år. För även om de strukturella problemen, främst i form av skulder och politiska låsningar, i många fall är stora och svåra så har konjunktursignalerna blivit allt bättre under senare tid. Förutsättningarna för en betydligt starkare tillväxt än den som ligger i prognoserna ser allt bättre ut. 

I Kina steg HSBC:s inköpschefsindex för industrin till 51,9 i januari, den högsta nivån på två år. Dessutom utvecklades konsumtionen starkare än väntat mot slutet av förra året. Vi väntar dessutom ännu på utspel från den nya politiska ledningen i vilken riktning de vill ta den kinesiska ekonomin framöver. De flesta bedömare tror att ledningen satsar mer på att den inhemska konsumtionen successivt ska ta över som motor för tillväxten. Det blir så fall en nyttig stimulans även till övriga delar av världen.

För att fortsätta på temat Asien så har visserligen Japan närmast oöverstigliga strukturella svårigheter att övervinna. Den nya premiärministern Shinzo Abe har dock bestämt sig för att göra en jättesatsning för att bryta det 20-åriga deflationsmönster som landet plågats av. Så även om man inte är särskilt optimistisk i det lite längre perspektivet så står Japan sannolikt inför en kortsiktig tillväxtboost.

Förflyttar vi oss sedan över Stilla havet till USA är det också gott om ljuspunkter. Inköpschefsindex för industrin har stigit till de högsta nivåerna sedan inledningen av 2011. Dessutom har bostadssektorn fått upp ångan riktigt ordentligt.

Just bostadssektorn är en avgörande faktor för bättre tillväxt i USA eftersom starkare bostadsmarknad och ökat byggande har en kraftigt positiv effekt på sysselsättning, hushållens konsumtion och förmögenhetsställning samt kreditkvaliteten i bankernas utlåningsstock. Vi ser framför oss en fortsatt ökning av den privata konsumtionen drivet av såväl sysselsättnings- som löneökningar samt en ökad lånevilja hos hushållen.

I Europa ser det betydligt trögare ut men även här finns numera hopp om en vändning till det bättre, i alla fall under loppet av 2013.

På torsdagsmorgonen publicerades det tyska IFO-indexet, som mäter humöret i tyskt näringsliv. Det steg  i januari för tredje månaden in rad och ligger med ett värde på 104,2 klart över genomsnittet för 2000-talet. Den viktigaste motorn i europeisk ekonomi ser därmed åter ut att kunna få fart på sin ekonomi.

Krisländer som Spanien och Italien har det betydligt tuffare men även här finns ljuspunkter i form av sjunkande räntor och, minst lika viktigt, ordentlig tillgång till finansmarknaderna. Besparingsprogrammen är tuffa men desto längre in på året som vi kommer minskar den negativa effekten av beslutade åtgärder.

De stora placerarnas jakt på avkastning bidrar dessutom till att räntorna även i mindre utvecklade ekonomier har och kommer att fortsätta sjunka. Varför nöja sig med två procents ränta i västerländska statspapper när man kan få betydligt högre ränta i mindre skuldtyngda länder? Det nya kapitalinflödet är dessutom välkommet eftersom det ger möjlighet för både ökade investeringar och stigande konsumtion.

Generellt för de mer utvecklade länderna är dessutom att företagen är i mycket gott skick efter de senaste årens mer försiktiga hållning och de har i många fall har unika möjligheter att finansiera  nya satsningar till låga räntekostnader. Totalt sett är heller inte finanssektorn samma hämsko som den varit när finanskriserna avlöst varandra.

Utan att på något sätt blunda för de strukturella risker som världsekonomin står inför, och väl medvetna om att det alltid kommer bakslag, börjar vi på placera.nu att anamma en betydligt mer optimistisk syn på de kortsiktiga tillväxtförutsättningarna i den globala ekonomin.

Poängen är att många tycks stirra sig blinda på de strukturella svårigheterna och därmed riskerar att missa flera av de positiva tecken som världsekonomin numera kan uppvisa. Snart är det dags för både små och stora prognosmakare att börja skriva upp tillväxtprognoserna för 2013 efter att successivt ha skrivit ner dem under fjolåret.

För svensk del är vi något mer pessimistiska än för den globala ekonomin i stort. Att EU-området går dåligt i början av året hämmar den svenska exporten samtidigt som hushållen blivit något av allmänt villebråd i den ekonomisk-politiska debatten. Det lär dämpa den svenska tillväxten i början av året.