Med EQT på torsdag och Investor samt Avanza på fredag går startskottet för rapportperioden, även om det är först nästa vecka som det brakar igång på allvar. Då kommer bolag som Ericsson, storbankerna SEB och Swedbank, verkstadsjättarna Atlas Copco, Sandvik och SKF tillsammans med många andra tungviktare.

I tabellen nedan finns ett urval av de intressantaste bolagen och rapportdatumen att hålla koll på kommande två veckor.

Till skillnad mot förra gången, i slutet av oktober, så är det med en rejäl börsuppgång i ryggen som bolagen nu ska visa vad de har åstadkommit. En börsuppgång som visserligen har hackat i början av det här året men som ändå har lyft de flesta aktier och som väcker frågan om vilka bolag som fått oförtjänt mycket draghjälp av en allmän optimism.

I några fall vet vi redan att det är så eftersom de har vinstvarnat. Det handlar exempelvis om Electrolux som fortsätter att pressas av en svag konsument och motvind i Nordamerika.  Ett annat bolag som tyngs av konsumentbekymmer är nischbanken Resurs Holding som rasade på sin vinstvarning tidigare i veckan och byggjätten Skanska har tvingats göra en del nedskrivningar, bland annat i USA.

Samtidigt ska man komma ihåg att det har kommit en del positiva signaler också. Från Danmark har Matas och Pandora kommit med bra guidningar och fina siffror bjöd även den japanska H&M-konkurrenten Fast Retailing (Uniqlo) på. Atlas Copcos vakuum-konkurrent VAT har å sin sida kommit med urstarka ordersiffror.

Bilden är med andra ord blandad och knappast särskilt mycket stökigare än inför tidigare rapportperioder.

Vad som kommer att sätta tonen under just den här rapportperioden återstår att se men bolagens utsikter och prognoser är förstås alltid avgörande att syna. Det gäller i högsta grad nu när konsensusuppfattningen är att konjunkturen ska gå ned för en mycket mjuk landning samtidigt som räntorna förväntas sänkas i flera steg.

Utöver utsiktskommentarerna ser vi fem specifika nyckelfrågor som man bör hålla ett extra öga på det här kvartalet.

Försvaras marginalerna?

Hoppas på det bästa, planera för det värsta. När försäljningen inte längre får samma draghjälp av en generellt stark marknad och lättgenomförda prishöjningar så kommer börsbolagens snabbhet och flexibilitet sättas på prov.

Det är nu det visar sig vilka chefer som bara har pratat om att de är väl förberedda på en tuffare marknad och vilka som faktiskt är väl förberedda och som agerar snabbt för att anpassa kostnaderna. Det visar sig i hur väl rörelsemarginalen kan försvaras och ett väl utfört arbete kan bli en belöning på börsen för de som lyckas, även om marginalen i sig går ned något.

Omvänt så kan andra få en hård dom över sin aktiekurs om det visar sig att försvarslinjen faller lätt. Det gäller särskilt för bolag som både visar sig ha överraskats av en sämre marknad och misslyckats med att hantera nedgången med hyggliga marginaler i behåll. Bolag som går i den fällan och som har värderats högt kommer att få se både vinstprognoserna och multiplarna ta hissen nedåt och då går det riktigt fort utför med aktiekursen.

Lager eller lågkonjunktur?

Frågan hänger kvar från förra kvartalet – är det en lågkonjunktur som drar ned försäljningen eller är det kunder som avvaktar med beställningarna för att justera ned sina lager? Inte sällan blir nog svaret: både och.

Åtminstone för många bolag som har exponering mot byggsektorn, delar av industrin och mot konsumentprodukter. Där är det rimligt att räkna med att även det fjärde kvartalet har karaktäriserats av en dynamik där både den underliggande efterfrågan och lagerneddragningar håller tillbaka intäkterna.

Den goda nyheten är att lageranpassningar knappast är någon nyhet längre. Då kan det i vissa fall räcka med att situationen inte försämras ytterligare för att aktiemarknaden ska bli nöjd. Vi såg ett exempel på det i den tidiga rapportören Dustin vars omsättning fortsatte att falla tydligt, men signaler om att det inte förvärras ännu mer bidrog till att lyfta den aktien rejält på rapportdagen.

Vänder valutavinden?

Kronans långa utförslöpa tycks vara över. Efter att ha gått från nivåer strax över 8 och 10 kronor mot dollarn respektive euron för tre år sedan toppade den svenska valutan runt 11 respektive 12 kronor i höstas. Sedan har en rejäl förstärkning skett.

Ser vi till det fjärde kvartalet isolerat så stärktes kronan med cirka 8 procent mot dollarn och 4 procent mot euron, men har sedan tappat en del igen under 2024.

En starkare krona är goda nyheter för alla bolag som köper in i dollar eller euro, vilket typiskt sett berör handelsbolag som H&M och Clas Ohlson. Men det gynnar även de som har tagit upp lån i andra valutor och nu får se skulden bli mindre värd i kronor.

För industribolag med stor tillverkning i Sverige och framför allt för råvarubolag med produkter som prissätts i andra valutor blåser det däremot lätt motvind nu efter år av medvind.

Även om det är enkelt att läsa av aktuella valutakurser är det som utomstående svårt att bedöma resultateffekterna under enskilda kvartal eftersom det finns en tidsförskjutning. Dels på grund av att många bolag valutasäkrar sig, dels på grund av att det tar tid för inköpta komponenter och insatsvaror att ta sig igenom produktionen eller handelsflödet och bli till en såld produkt.

Håller högutdelarna måttet?

Med bokslutsrapporterna kommer även styrelsernas förslag till utdelning. Givet osäkerheten kring styrkan i både konjunktur och på sina håll balansräkningar så kan utdelningsförslagen bära på signaler som kan ge större utslag på aktiekurserna. Resurs slopade sin utdelning i samband med vinstvarningen i veckan och de senaste åren har bolag som Dustin, Electrolux och Intrum pausat sina utdelningar vilket inte sällan betyder trubbel för aktiekursen.

Viktigast är att de förväntade högutdelarna inte sviker och här finns som brukligt många defensiva bolag där direktavkastningen är en viktig del av totalavkastningen. Teleoperatörerna Tele2 och Telia väntas båda ge utdelningar som motsvarar över 7 procent, speloperatören Betsson och IT-konsulten Tietoevry är också däruppe i toppen kring 7 procent.

Även Volvo har de senaste åren blivit en pålitlig utdelare, och väntas så förbli, tack vare en kvalitetshöjning i verksamheten och en urstark balansräkning. Med snittförväntningar om en ordinarie och en extra utdelning som totalt summerar till 16-18 kronor per aktie ligger direktavkastningen nära 7 procent i Volvo.

De fyra storbankerna ligger också högt när det kommer till utdelningar, vilket tillfälligt brukar väcka många politikers börsintresse till liv. Här är direktavkastningen mellan 7-9 procent med Nordea i topp och SEB i botten av det intervallet.

Skulderna gör sig påminda?

Att finansmarknaden räknar med många och snabba räntesänkningar i år spelar mindre roll för de resultat- och balansräkningar som nu ska upp på bordet. I fjärde kvartalet var skulderna alltjämt höga och räntekostnaderna på väg uppåt för många bolag, inte minst de som gjorde stora förvärv 2020 och 2021.

Tittar man bara på justerade resultat högt upp i resultaträkningen så kan det se ut som att vinsterna ökar och att marginalerna står emot bra även i dessa bolag, men på sista raden och i kassaflödesanalysen ser det betydligt sämre ut för bolagen som skuldsatte sig högt under de goda åren.

Precis som med efterfråge- och lagersituationen blir det viktigt att identifiera om det värsta är över eller om aktiemarknaden har varit för förlåtande till balansräkningen. Om skulderna är så stora att de får långivarna att skruva på sig samtidigt som efterfrågan viker eller nedskrivningar av tillgångar behövs så kan det krävas nyemissioner eller utförsäljningar av kyrksilvret för att stärka finanserna. Det brukar inte tas emot bra på börsen.