Den sista augusti ska det hända till slut. Sandviks affärsområde för specialstål, SMT, knoppas av till ett eget börsbolag under namnet Alleima och en av Stockholmsbörsens mest och längst omtalade klyvningar blir då verklighet. Hur vägen framåt ska se ut och var tillväxten ska komma ifrån i den kvarvarande koncernen var det bärande temat när Sandvik i veckan höll kapitalmarknadsdag.

Det är framför allt fyra saker man som placerare bör ta med sig från kapitalmarknadsdagen: ett höjt tillväxtmål, det nya marginalmålet, sparprogrammet samt den kvarvarande potentialen att omvärderas på börsen.

Tillväxten

Det tidigare målet om att växa med minst 5 procent per år höjs nu till 7 procent över en cykel. Inte mycket till förändring kan man tycka men över tid handlar det om stora belopp om tillväxttakten kan ökas med 2 procentenheter i snitt per år. Det är också en signal om att vd Stefan Widing menar allvar med budskapet från förra kapitalmarknadsdagen om att skifta fokus mot tillväxt.

Något som han i och för sig redan har visat i form av en hög förvärvsaktivitet de senaste åren. Enbart i fjol adderades omkring 10 miljarder kronor i omsättning från förvärv och Sandvik spenderade 29 miljarder på företagsköp.

Stefan Widing

Någon exakt fördelning mellan förvärvad och organisk tillväxt inom ramen för målet ges inte, men många av bolagen som stod på Sandvikchefens önskelista är nu inköpta så det är rimligt att utgå ifrån att den organiska tillväxten måste dra ett tyngre lass framöver.

När tillväxtambitionerna bryts ned på affärsområdesnivå för perioden 2019-2025 får man också en indikation om vilket bolag Sandvik kan vara om drygt tre år. Infrias guidningarna från affärsområdena så ska koncernen, som tabellen nedan visar, omsätta nästan 140 miljarder kronor. Det kan jämföras med de omkring 100 miljarder man omsatte den senaste 12-månadersperioden i den kvarvarande verksamheten.

Marginalmålet

Sandvik överger det tidigare ganska ovanliga greppet att ha ett golv för rörelsemarginalen, som då låg på 16 procents ebit-marginal. Nu blir det istället ett intervall på 20-22 procents ebita-marginal.

Det ska enligt bolaget inte tolkas som ett mål bestående av ett golv och ett tak utan som en nivå där Sandvik håller sig över en konjunkturcykel. Skjuter bolaget över målet så bör man som investerare ställa in sig på att det är tillfälligt och hamnar marginalen under intervallet så ska man vara förvissad om att divisionscheferna står redo att vidta åtgärder för att flytta upp marginalen till målkorridoren igen.

Att gå från 16 procent till 20-22 procents rörelsemarginal kan låta otroligt offensivt men i praktiken är skillnaden inte så stor. Grovt sett så flyttar det gamla golvet upp till 18 procent bara genom att ta bort SMT ur kalkylen. Bytet från ebit till ebita (där avskrivningar på immateriella tillgångar inte belastar resultatet) gör att marginalen hoppar upp med omkring en procentenhet till.

Att skillnaden mot tidigare är mestadels optisk förändrar dock inte det faktum att det alltjämt är ett av de mest ambitiösa målen i sektorn och att det understryker att Sandvik har höjt sin lägstanivå rejält.

Strukturåtgärderna

Tidigare besparingsprogram är nu avslutade och Stefan Widing har hittat nya kostnader som ska trimmas bort. Givet de många företagsköpen som har genomförts och Sandviks globala produktionsstruktur är det naturligt att det löpande går att hitta effektiviseringar både i tillverkningen och försäljningsledet.

De initiativ som står för dörren kommer att innebära kostnader på 1,7 miljarder kronor, vilket ska ge besparingar på 610 miljoner kronor. Krasst ekonomiskt är det en bra återbetalningsnivå när programmet är avklarat vilket väntas vara ett faktum 2025, men med hälften av besparingarna i hamn 2023 och 90 procent under 2024.

Programmet är globalt och någon specifikation av vilka länder som påverkas ger Sandvik inte, men att 1,3 av de 1,7 miljarderna är kassaflödespåverkande och att det berör omkring 580 personer som blir övertaliga indikerar att det är neddragningar i högkostnadsländer det främst handlar om.

Värderingen

Värderingsmässigt har Sandvik länge legat i en mittfåra mellan högvärderade bolag som Atlas Copco, Epiroc, Alfa Laval och Assa Abloy med p/e-tal som svänger mellan 20 och 30 samt lågmultipelbolag som Volvo, Trelleborg och SKF som tenderar att ligga nära eller strax över 10. Sandvik ligger kring 14 räknat på årets vinstprognoser.

Vi har sedan tidigare, i gott sällskap, argumenterat för att det successivt kommer att bli naturligare att jämföra Sandvik med gruvkonkurrenten Epiroc och med andra höglönsamma verkstadsbolag när SMT-avknoppningen är klar. Beskeden på kapitalmarknadsdagen stärker den bilden och vi är fortsatt positiva till aktien.