Den brittiska ekonomin, med sitt stora beroende av finanssektorn, blev hårt drabbad av finanskrisen 2008-2009. Den brittiska centralbanken (Bank of England) var också tidigt ute med snabba räntesänkningar och bankens styrränta låg så tidigt som i mars 2009 på 0,5 procent. En nivå som banken hållit sedan dess.

Dessutom var Bank of England tidigt att följa Federal Reserve i spåren och börja köpa obligationer i stor skala när man i mars 2009 beslutade att lansera ett program för kvantitativa lättnader omfattande 75 miljarder pund. En summa som i september 2012 hade växt till 375 miljarder pund.

Sedan 2010 har den brittiska ekonomin växt i hyggligt takt och landet kunde under fjolåret ståta med en tillväxt på 3,0 procent, högst bland G7-länderna. I år och nästa år väntas tillväxten dämpas men ändå hamna kring respektabla 2,5 procent per år. Framför allt är det inhemska faktorer, som privat konsumtion, som håller uppe tillväxten.

Inte att förvåna har den brittiska centralbanken därmed pekats ut som en av kandidaterna, tillsammans med amerikanska Federal  Reserve, att påbörja en försiktig åtstramning av penningpolitiken. Och för bara några månader sedan höll centralbankschefen Mark Carney ett tal som pekade i den riktningen. Det var något bidrog till en kraftig förstärkning av pundet.

Pundet har även för övrigt gjort en dramatisk resa sedan bottennivån på 9,50 kronor i mars 2013 till kring 13 kronor per pund idag. Som högst har pundet i närtid varit uppe i drygt 13,60 kronor.

Nu ser det ändå ut som att den brittiska centralbanken försiktigt börjar distansera sig från en räntehöjning – i alla fall i närtid.

I samband med torsdagens penningpolitiska besked konstaterades att inflationstakten, som i augusti landade på låga 0,1 procent, fortfarande ligger långt från målet på 2 procent. 

Tre fjärdedelar av gapet mellan faktiskt inflation och inflationsmålet förklaras av osedvanligt låga energi-, mat- och importpriser. Den resterande fjärdedelen förklaras, enligt banken, av låga inhemska kostnadsökningar, framför allt vad gäller lönekostnader.

Den kraftiga förstärkningen av det brittiska pundet håller i sin tur tillbaka importpriserna.

Dessutom konstaterar bankledningen att de risker för en svagare tillväxt, som lyftes fram i samband med inflationsrapporten i augusti, bland annat i form av svagare tillväxt i Kina och andra tillväxtekonomier samt stigande volatilitet på finansmarknaderna nu är på väg att materialiseras. Det har ökat riskerna för bakslag, även om den inhemska efterfrågan är fortsatt robust.  

Att ett allt starkare pund och en svagare omvärldsefterfrågan tar sin tribut märks också på att industriproduktionen i Storbritannien, för första gången på två år, minskar. I juli sjönk produktionen med 0,5 procent jämfört med juli i fjol.

Den beslutande kommittén röstade för att behålla styrräntan på 0,5 procent med röstsiffrorna 8 mot 1. Dessutom behålls programmet för obligationsköp på 375 miljarder pund.

På Placera tolkar vi dagens beslut och kommentarer från Bank of England som att en brittisk räntehöjning kommer att dra ut på tiden. Först en bit in på 2016 lär det bli aktuellt.

Torsdagens räntebeslut från Bank of England tar vi också som en indikation på att det lutar åt att Federal Reserve också kommer att vila på hanen när den tar sitt räntebeslut den 17 september.