Norrmännen har länge kunnat trösta sig med oljefonden och en starkare ekonomi. Men nu är det svenskarna som får njuta av större räntelättnader, något som väcker avund över Kölen. Samtidigt varnar DNB Carnegies chefsekonom Kjersti Haugland för att inflationen blir ihållande – och att prisökningarna kommer ligga långt över Riksbankens mål under många år framåt.
Idag, 08:27
Norrmännen sneglar på svenskarna med avund. Inte för att vi har billigare öl och bättre skatteregler för företagare, utan för att svenska hushåll fått betydligt större räntesänkningar.
Riksbanken har sedan toppen halverat styrräntan ner till 2%, medan den norska centralbanken bara har sänkt med 25 punkter från 4,5%.
"Det är ett stort samtalsämne här i Norge – säkert också i Sverige, varför det skiljer sig så mycket", säger Kjersti Haugland, chefsekonom på DNB Carnegie.
De båda centralbankerna har samma inflationsmål på 2%. En skillnad är att Norges Bank har ett något tydligare mandat att även ta hänsyn till sysselsättningen, vilket egentligen skulle kunna tala för fler sänkningar i Norge.
Men utvecklingen har sett olika ut. Efter pandemin, inflationschocken och de kraftiga räntehöjningarna dämpades tillväxten i båda länderna, men avmattningen blev mycket större i Sverige. Och i Norge har återhämtningen varit betydligt starkare.
"Norsk ekonomi har vuxit hela tiden, den har inte stagnerat och inte varit i recession. Svensk ekonomi har gått svagare", säger hon.
Kjersti Haugland beskriver skillnaden mellan Ola Nordmann (den typiska norrmannen) och Medelsvensson. Den förstnämnde har mött en god arbetsmarknad, ekonomisk tillväxt och en mindre nedgång i köpkraften. Medelsvensson däremot har fått nöja sig med måttliga löneökningar, en trög arbetsmarknad, högre inflation och betydligt dyrare elräkningar.
"Norge hade fler skyddsåtgärder politiskt. Det slog inte igenom på samma sätt i hushållens elräkningar när elpriserna steg – stödsystemen var bättre. Så goda stödordningar hade inte Medelsvensson. Det betyder att köpkraften för svenska hushåll föll väldigt kraftigt", säger hon.
När inflationen toppade i Norge 2022 låg den på 7,5%, medan den svenska toppen var uppe på 12% i Sverige. Arbetslösheten i Norge ligger på nära 5%, medan den i Sverige är uppe på 8%.
"Så Ola Nordmann klagar nu över att räntorna inte har fallit lika mycket, men det är egentligen en spegling av att man haft en mindre smärtsam upplevelse i grunden än Medelsvensson."
Enligt DNB Carnegie är ytterligare räntesänkningar från Riksbanken osannolika, men inte helt uteslutna. På längre sikt bedömer banken att både Riksbanken och ECB kommer att behöva skruva upp räntorna igen i början av 2027.
"Centralbankerna måste hålla räntorna högre än de neutrala nivåerna under lång tid. I vår prognos behöver ECB och Riksbanken komma upp lite igen till nivåer som verkar åtstramande", säger Haugland.
Både i Norge och Sverige ligger inflationen mätt som KPIF på omkring 3%. Haugland tror inte prisökningarna kommer tillbaka till 2% under överskådlig tid.
"Inflationen blir ihållande. Det underliggande kostnadstrycket i ekonomin är inte förenligt med ett inflationsmål på 2%."
Det handlar inte om att inflationen skulle rusa upp till 4–5 %, men väl om ett strukturellt högre kostnadstryck än vad marknaden vant sig vid under 2010-talet, menar hon.
Bakom den ihållande inflationen ligger, enligt Haugland, en större förändring i världsekonomin. Den tid då globalisering pressade ned kostnader och inflation är över. Det stora skiftet är fragmenteringen av världsekonomin.
"Det är väldigt dåligt för små ekonomier som Norge och Sverige. Vi tjänar inte på den starkes rätt, men det är den värld vi nu är i, i ökande grad."
Hon beskriver hur globaliseringens vinster fördelades ojämnt och ledde till missnöje, särskilt efter finanskrisen.
"Vissa grupper, vissa geografier, märkte inte av de positiva effekterna av denna väldigt liberalistiska utveckling. Så kom backlashen, särskilt efter finanskrisen, när folk hade det tufft. Missnöjet växte efterhand."
Kriget i Ukraina och den hårdnande rivaliteten mellan USA och Kina har förstärkt utvecklingen.
"Europa har definitivt fått märka att fragmenteringen i världsekonomin tagit fart. Rivaliteten mellan de två stormakterna, USA och Kina, har verkligen tillspetsats."
Och Europas svaga position märks tydligt, menar hon.
"Vi har inte tagit de kvantsprång inom teknologi som Kina och USA har gjort under dessa år. Och det är ju nyckeln till förhandlingsmakt. Europa står egentligen utan reella förhandlingskort."
Norrmännen har länge kunnat trösta sig med oljefonden och en starkare ekonomi. Men nu är det svenskarna som får njuta av större räntelättnader, något som väcker avund över Kölen. Samtidigt varnar DNB Carnegies chefsekonom Kjersti Haugland för att inflationen blir ihållande – och att prisökningarna kommer ligga långt över Riksbankens mål under många år framåt.
Idag, 08:27
Norrmännen sneglar på svenskarna med avund. Inte för att vi har billigare öl och bättre skatteregler för företagare, utan för att svenska hushåll fått betydligt större räntesänkningar.
Riksbanken har sedan toppen halverat styrräntan ner till 2%, medan den norska centralbanken bara har sänkt med 25 punkter från 4,5%.
"Det är ett stort samtalsämne här i Norge – säkert också i Sverige, varför det skiljer sig så mycket", säger Kjersti Haugland, chefsekonom på DNB Carnegie.
De båda centralbankerna har samma inflationsmål på 2%. En skillnad är att Norges Bank har ett något tydligare mandat att även ta hänsyn till sysselsättningen, vilket egentligen skulle kunna tala för fler sänkningar i Norge.
Men utvecklingen har sett olika ut. Efter pandemin, inflationschocken och de kraftiga räntehöjningarna dämpades tillväxten i båda länderna, men avmattningen blev mycket större i Sverige. Och i Norge har återhämtningen varit betydligt starkare.
"Norsk ekonomi har vuxit hela tiden, den har inte stagnerat och inte varit i recession. Svensk ekonomi har gått svagare", säger hon.
Kjersti Haugland beskriver skillnaden mellan Ola Nordmann (den typiska norrmannen) och Medelsvensson. Den förstnämnde har mött en god arbetsmarknad, ekonomisk tillväxt och en mindre nedgång i köpkraften. Medelsvensson däremot har fått nöja sig med måttliga löneökningar, en trög arbetsmarknad, högre inflation och betydligt dyrare elräkningar.
"Norge hade fler skyddsåtgärder politiskt. Det slog inte igenom på samma sätt i hushållens elräkningar när elpriserna steg – stödsystemen var bättre. Så goda stödordningar hade inte Medelsvensson. Det betyder att köpkraften för svenska hushåll föll väldigt kraftigt", säger hon.
När inflationen toppade i Norge 2022 låg den på 7,5%, medan den svenska toppen var uppe på 12% i Sverige. Arbetslösheten i Norge ligger på nära 5%, medan den i Sverige är uppe på 8%.
"Så Ola Nordmann klagar nu över att räntorna inte har fallit lika mycket, men det är egentligen en spegling av att man haft en mindre smärtsam upplevelse i grunden än Medelsvensson."
Enligt DNB Carnegie är ytterligare räntesänkningar från Riksbanken osannolika, men inte helt uteslutna. På längre sikt bedömer banken att både Riksbanken och ECB kommer att behöva skruva upp räntorna igen i början av 2027.
"Centralbankerna måste hålla räntorna högre än de neutrala nivåerna under lång tid. I vår prognos behöver ECB och Riksbanken komma upp lite igen till nivåer som verkar åtstramande", säger Haugland.
Både i Norge och Sverige ligger inflationen mätt som KPIF på omkring 3%. Haugland tror inte prisökningarna kommer tillbaka till 2% under överskådlig tid.
"Inflationen blir ihållande. Det underliggande kostnadstrycket i ekonomin är inte förenligt med ett inflationsmål på 2%."
Det handlar inte om att inflationen skulle rusa upp till 4–5 %, men väl om ett strukturellt högre kostnadstryck än vad marknaden vant sig vid under 2010-talet, menar hon.
Bakom den ihållande inflationen ligger, enligt Haugland, en större förändring i världsekonomin. Den tid då globalisering pressade ned kostnader och inflation är över. Det stora skiftet är fragmenteringen av världsekonomin.
"Det är väldigt dåligt för små ekonomier som Norge och Sverige. Vi tjänar inte på den starkes rätt, men det är den värld vi nu är i, i ökande grad."
Hon beskriver hur globaliseringens vinster fördelades ojämnt och ledde till missnöje, särskilt efter finanskrisen.
"Vissa grupper, vissa geografier, märkte inte av de positiva effekterna av denna väldigt liberalistiska utveckling. Så kom backlashen, särskilt efter finanskrisen, när folk hade det tufft. Missnöjet växte efterhand."
Kriget i Ukraina och den hårdnande rivaliteten mellan USA och Kina har förstärkt utvecklingen.
"Europa har definitivt fått märka att fragmenteringen i världsekonomin tagit fart. Rivaliteten mellan de två stormakterna, USA och Kina, har verkligen tillspetsats."
Och Europas svaga position märks tydligt, menar hon.
"Vi har inte tagit de kvantsprång inom teknologi som Kina och USA har gjort under dessa år. Och det är ju nyckeln till förhandlingsmakt. Europa står egentligen utan reella förhandlingskort."
Höstbudgeten
PPM-upphandlingen
Analyser
Guld
Patenttvisten i Neonode
Riksbanken och inflationen
Höstbudgeten
PPM-upphandlingen
Analyser
Guld
Patenttvisten i Neonode
Riksbanken och inflationen
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 627,27
.jpg&w=3840&q=75)
.jpg&w=3840&q=75)
.jpg&w=3840&q=75)
.jpg&w=3840&q=75)
-992x558.webp&w=3840&q=75)
