I slutet av nittiotalet växte många asiatiska länders ekonomier kraftigt, precis som nu. På inrådan av Världsbanken och IMF hade många tidigare stängda stater öppnat upp för utländska investerare, vilket fick kapitalet att flöda över gränserna. Problemet var att länderna inte var redo att klara av den snabba och okontrollerade ekonomiska liberaliseringen. Det är åtminstone en av de förklaringar som ekonomerna i efterhand hittat.

Chung H Lee, gästprofessor på University of Hawaii och expert på de asiatiska ländernas ekonomiska utveckling, säger att problemet framförallt var bristen på finansiell infrastruktur.

"Många asiatiska länder som öppnade upp sina finansiella marknader saknade de förutsättningar som krävs för att klara en sådan förändring. De hade behövt en helt annan infrastruktur i form olika legala institutioner, övervakande och rådgivande myndigheter, transparent bolagsstyrning och en tillförlitlig revisionskår, bland annat. De öppnade sina marknader för tidigt", säger han.

Startskottet för krisen gick den 2 juli 1997, då den thailändska valutan bath angreps av internationella valutaspekulanter. Resultatet blev att bathen rasade med 25 procent mot dollarn över en natt. Händelsen sågs till att börja med inte som något uppseendeväckande, men den drog igång något som kan liknas vid en finansiell tsunami.

Pekka Kantää, förvaltare av Bergsgård Peterssons makrohedgefond, minns att det vid tiden för attacken på den thailändska valutan bara var en tidsfråga innan flera av valutorna i Sydostasien skulle börja falla som käglor.

"Det hade blåst upp en låne- och spekulationsbubbla som gjorde att länderna var väldigt känsliga för störningar, samtidigt som många asiatiska valutor var övervärderade på grund av kopplingen till dollarn."

Sedan fortsatte det utför. Först i Asien där Thailand, Indonesien, Sydkorea och Indonesien drabbades värst. Japan befann sig redan i en omfattande bankkris. De kommande åren spred sig effekterna av krisen över hela världen.

I dag är vi tillbaka i ett blommande Asien där det utländska kapitalet flödar över gränserna. Frågan är om de asiatiska länderna och investerarna lärt sig läxa eller om en ny Asienkris är under uppsegling.

Ethan Kaplan, biträdande professor vid Stockholms Institut för Internationell ekonomi, tror att det finns en risk för det.

"Ja, men det är svårt att säga var den kommer att starta. Förmodligen i något land med stor utlandsskuld. De stora valutaspekulationerna gör att många växelkurser svänger kraftigt. Det kan dramatiskt ändra värdet på ett lands utlandsskuld, även om ekonomin i övrigt är välmående", säger han.

Chung Lee är mer osäker.

"Vissa länder som Sydkorea har definitivt lärt sig sin läxa. Landet har sedan krisen för tio år sedan genomfört omfattande finansiella reformer. Om dessa är tillräckligt effektiva får tiden utvisa."

Han förutspår, liksom Ethan Kaplan,att det är länder med stora utlandsskulder som är mest sårbara. Men Kina kan klara sig relativt bra: 

"Jag håller med om det finns många brister i Kina, det är dålig transparens på de kinesiska börserna och många banker är allt annat välskötta. Men det som gör att Kina sitter säkert är den enorma reserven med utländskt kapital. Några banker och företag kommer säkert att gå i konkurs men resultatet blir inte att landet dräneras på utländskt kapital på det sätt som skedde 1997."

Ethan Kaplan håller med om att Kina knappast riskerar en valutakris likt den 1997, men pekar på att det finns en oro över stabiliteten i landets monetära system. Det skulle kunna leda till en annan sorts finansiell kris.

Pekka Kääntä tror att risken för en ny Asienkris är ganska liten.

"Det finns en helt annan stabilitet i regionen i dag. Många av de asiatiska länderna har gjort sin hemläxa och delvis skyddat sig mot den fulla effekten av fallet i den japanska yenen. Så personligen tror jag att en ny finansiell kris kommer att startas av andra orsaker och kanske i en helt annan region".

Han ser dock Kina som ett oroande undantag.

"Aktiemarknaden i Kina är definitiv en finansiell bubbla men samtidigt är jag osäker på hur  stora spridningseffekterna blir om bubblan spricker."

Han håller med om att det trots allt känns som om Kina har goda förutsättningar att klara av eventuella kriser tack vare sina finansiella muskler.