REDAKTIONEN SVARAR: Hej Sten, företagsobligationer är relativt nytt för svenska fondsparare och det finns en hel del termer inom området som är nya och viktiga att förstå.

När fondbolagen skriver att det är låg ränterisk menar de att obligationernas ränta till stor del styrs av den korta marknadsräntan, ofta en tremånadersränta som, till exempel Stibor, Libor eller Euribor. De svåra orden står för Stockholm Interbank Offered Rate och dito för London och Euroområdet, och visar räntan som de stora bankerna betalar för att låna pengar av varandra.

Utöver den korta marknadsräntan betalar också det specifika bolaget, som ger ut obligationen, ytterligare en ränta som beror på bolagets ekonomiska situation. Ett räntevillkor kan till exempel vara 3 månaders Stibor plus 1,5 procentenheter. Den totala räntan som obligationen ger förändras alltså var tredje månad med utvecklingen för 3 månaders Stiborräntan, plus de fasta 1,5 procentenheterna.

Bolagens ekonomiska situation syns oftast i den kreditrating som kreditvärderingsbolagen sätter. De tre stora kreditvärderingsföretagen är Moodys, Standard & Poors och Fitch.

Bolag med en god och solid ekonomi har en högre rating och behöver inte betala lika hög "extra ränta" som bolag med låg rating och dålig ekonomi. Bolag med bäst ekonomi har en rating på AAA och de med sämst har C eller D.

Instituten delar upp bolagen i två huvudgrupper, investment grade och high yield. Sedan har de också ett antal undergrupper, se tabellen nedan.

När det gäller företagsobligationsfonder brukar de också delas upp i två huvudgrupper, investment grad och high yield. High Yieldfonderna ger högre ränta vilket också borde rendera i högre avkastning. Samtidigt är risken högre, de har en sämre kreditvärdering. Värdet på fondandelarna i dessa tenderar att fluktuera mer än i fonder som bara investerar i investment grade-obligationer.