Gårdagens beslut från den danska centralbanken att sänka räntan till -0,2 procent kom inte direkt som någon större överraskning.

Efter att den schweiziska centralbanken släppte francens koppling till euron – med en mycket kraftig förstärkning av den egna valutan som följd – var det ett naturligt steg för många valutahandlare att rikta sökarljuset mot andra länder med valutor kopplade till euron.

Valet tycks ha fallit på den danska kronan och information av mer anekdotisk karaktär talar om ett starkt stigande intresse från utlandet för köp av danska kronor med förhoppningen att Danmark också ska kapa kopplingen till euron med en kraftig förstärkning av den danska kronan som följd.

Det kan tyckas lätt att dra paralleller till det som skedde i samband med den svenska finanskrisen i början av 1990-talet, vilket sedermera ledde till att vi tingades överge vår fasta växelkurs.

På samma sätt skulle man nu kunna tycka att det lilla landet Danmark borde vara chanslöst när världens valutaspekulanter sätter in sin attack.

Skillnaderna i det danska respektive det svenska fallet är dock gigantiska. Dessutom finns avgörande skillnader även i en jämförelse med Schweiz.

I det svenska fallet spekulerade marknaden i att kronan var övervärderad och därmed skulle sjunka som en sten när väl den fasta växelkursen övergavs. Därmed blev strategin att sälja massiva summor kronor som Riksbanken i sin tur blev tvungna att köpa upp för att försvara växelkursen. På så sätt gjorde sig Riksbanken av med hela sin valutareserv och lite mer än så. Det blev till slut en övermäktig uppgift för Riksbanken att försvara växelkursen.

I det danska fallet sker valutahandeln i förhoppning att den danska kronan ska stärkas. Därmed står den danska banken på säljsidan och danska kronor finns rent teoretiskt att sälja i obegränsade mängder. Det som sker är istället att den danska valutareserven börjar svälla.

Enligt uppgifter från SEB hade den danska centralbanken en valutareserv som motsvarade omkring 23 procent av den danska BNP:s i december. Som jämförelse gav Schweiz upp sitt valutaförsvar när deras valutareserv uppgick till cirka 80 procent av BNP. Det finns därmed gott om utrymme kvar för den danska centralbanken att låta valutareserven växa.

Dessutom har Danmarks koppling till euron/Ecu funnits i drygt 30 år, att jämföra med de drygt tre år som den schweiziska kopplingen hade på nacken. Det är dessutom den danska regeringen som beslutar om ett högst eventuellt övergivande av valutapeggen.

Vi räknar också med att den danska centralbanken troligen kan få stöd från såväl ECB som andra centralbanker i försvaret av sin valuta. Dels för att det finns en så lång historia bakom, och dels för att mota vidare spekulationer mot nya valutor i grind.

Danmark har heller inte alls samma status som Schweiz som trygg hamn för de som vill säkra sina placeringar. Frågan är därför hur stor en eventuell förstärkning av den danska kronan skulle kunna bli om Danmark släpper sin pegg mot euron.

Det lär i alla fall inte bli några 30 procent som i det schweiziska fallet och med en mer begränsad uppsida finns heller inte lika stora potentiella vinster som kan driva på riskviljan hos valutaspekulanter.

Den första försvarslinjen för den danska centralbanken har varit att sänka räntan under nollstrecket vilket gör det mindre attraktivt att sitta på stora summor danska kronor. Ett högst troligt scenario är att banken sänker ränta ytterligare om spekulationerna mot den danska kronan fortsätter.

Givet vår bedömning vill vi i nuläget avråda från spekulation i den danska kronan. Det är för närvarande en riktig högriskspekulation.