Det kombinerande inköpschefsindexet för industrin och tjänstesektorn i EMU-området steg överraskande när de preliminära indexen för april rullades ut på fredagsmorgonen. För EMU-området som helhet steg indexet till 54,4 och ligger därmed med hyfsat bred marginal över det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Det är dessutom den högsta nivån på indexet sedan maj i fjol.

I tunga Tyskland steg det kombinerade indexet till 53,9, jämfört med 52,6 föregående månad. I nästan lika tunga Frankrike steg indexet från 52,7 till 53,8. Bägge indexen landade en bit över analytikernas förväntningar.

Så sammantaget indikerar indexen att tillväxten i EMU-området fortsätter att stärkas. Det finns också en del andra positiva tecken som att företagen fortsätter att nyanställa, inflationstrycket ser ut att dämpas något och det skett ordentliga lättnader gällande de tidigare leveransproblemen och komponentbristen. Dessutom är företagen förhållandevis optimistiska vad avser utvecklingen framöver.

Samtidigt att ska sägas att det också finns en del oroande tecken som hänger sig kvar. Dit hör exempelvis att det är en påtaglig skillnad i utveckling för industrin respektive tjänstesektorn.

Tjänsteindexet steg i april till riktigt hyggliga 56,6. Den högsta nivån på ett år. I industrin sjönk däremot indexet till låga 45,5 och vi får backa ändå tillbaka till covid-utbrottets dagar för att hitta en lägre nivå på industriindexet. Orderingången i industrin faller nu brant, och att produktionen ändå hålls uppe beror på att industriföretagen betar av den orderstock som byggts upp under senare år. Dessutom håller en del av industriföretagen också på att beta av sina lagerstockar. Vilket i sin tur minska deras egna inköp.  

Att det är så stor skillnad mellan industri- och tjänstesektor gör inköpschefsindexen svårtolkade ur ett mer framåtblickande konjunkturperspektiv. Det vanliga mönstret är att indexen följer varandra rätt väl. Dessutom brukar det historiskt sett vara industrin som är den ledande indikatorn för konjunkturen i både upp- och nedgång. Så vi på Placera törs i alla fall inte dra slutsatsen att konjunktursvackan börjar närma sig slutet. I bästa fall så kommer ekonomin i EMU-området att traggla sig fram med ganska låga tillväxttal, även om fredagens siffror pekar mot att en regelrätt recession kan undvikas i det korta perspektivet.

Den arbetskraftsintenvisa tjänstesektorn fortsätter dessutom att nyanställa och spär på den underliggande arbetskraftsbristen i EMU-området.  Pristrycket i tjänstesektorn ligger också kvar på en historiskt hög nivå.

Sammantaget innebär det här att sannolikheten för att ECB kommer att leverera en räntehöjning med 0,50 procentenheter, och dessutom flagga för att ytterligare höjningar framöver, i samband med det penningpolitiska beskedet den 2 maj, stiger väsentligt.

I förlängningen innebär det dessutom att risken stiger för att Riksbanken också går fram med en 50-punktershöjning i nästa vecka. Här får vi dock vänta med färska inköpschefsindex till inledningen av maj. Det kan i alla fall konstateras att i marsmätningen låg de svenska indexen klart under 50-strecket i både industri- och tjänstesektorn.

Samma mönster med en förhållandevis stark tjänstesektor och en allt svagare industri kan också skönjas i Storbritannien. Där steg tjänsteindexet till 53,9 i april medan industriindexet sjönk till 46,6.