Oro för fastighetsmarknaden i Kina, långräntor som vägrar gå ned och signaler om en avmattning i många bolags halvårsrapporter har lagt grunden för en sur augustimånad på Stockholmsbörsen. Storbolagsindexet OMXS30 har tappat omkring 4 procent under augusti, men är fortfarande upp med 5 procent mätt från årsskiftet.

Lägre aktiekurser i sommar har däremot inte gått hand i hand med generellt sänkta vinstprognoser efter storbolagens rapporter, vilket vi noterade nyligen i en prognosgenomgång.

Kombinationen av den bleka sommarbörsen och fortsatt god tilltro till storbolagens vinstutveckling innebär att värderingarna i många fall är låga i absoluta tal men även betydligt lägre än vad de brukar vara. Mätt som p/e-tal för den kommande 12-månadersperiodens vinstprognoser är nästan samtliga aktier i OMXS30 på klart lägre nivåer än sina respektive femårssnitt.

Tabellen nedan visar de aktuella p/e-talen för de rörelsedrivande bolagen i OMXS30, vilket p/e-tal de haft i snitt de senaste fem åren samt avståndet till genomsnittet. Det senare kan ses som en grov indikation på kurspotentialen om p/e-talen skulle återvända till 5-årssnittet, eller omvänt på fallhöjden som finns i de fall där dagens p/e-tal är högre än det historiska snittet.

*(NTM = Next twelve month)

En sektor som sticker ut just nu är bankerna. Inte för att de har låga p/e-tal, det brukar de ha, utan för att de är betydligt lägre än vad de brukar vara. Femårssnittet för kvartetten Nordea, SEB, SHB och Swedbank ligger på 9,7 medan det aktuella p/e-talet ligger på 7,2, med SEB i topp på sina 7,7 och Swedbank i botten med 6,7.

Den gynnsamma kombinationen av stigande räntor som lyfter bankernas räntenetton samtidigt som konjunkturen är stark nog att hålla nere kreditförlusterna har fått vinsterna att öka kraftigt. Att investerarna inte vill betala mer för aktierna har flera troliga förklaringar.

En är att de vet att vinsttillväxten inte är uthållig när räntan planar ut, en annan är att exponeringen mot den svenska fastighets- och bostadsmarknaden skrämmer internationella placerare. En tredje är att många säkert är märkta av hur snabbt tillståndet kan försämras i sektorn, där bankkrisen i USA och Schweiz i våras blev en ny påminnelse.

Situationen i banksektorn är ett klassiskt exempel på dilemmat med värdefällor. Det vill säga att en aktie visserligen kan vara lågt värderad och därför locka med en oförlöst kurspotential, men att det i efterhand visar sig att värderingen var låg av en god anledning.

Telekomtrion Telia, Tele2 och Ericsson kan också sorteras in i facket över tänkbara värdefällor just nu. Aktierna har haft en bedrövlig utveckling sedan förra årsskiftet och tappat mellan 40-45 procent.

Vinstmultipeln är ovanligt låg i alla tre fallen och de båda operatörerna Telia och Tele2:s utdelningar ger årliga direktavkastningar kring hela 9 procent om de visar sig vara uthålliga. Nyckelordet här är ”om” och det är tydligt att aktiemarknaden fokuserar mer på riskerna för fortsatt kräftgång för aktierna än på utdelningen.

Bland aktierna i tabellen med stort avstånd upp till snittet finns även två intressanta specialfall i form av Evolution och Nibe. Här är den aktuella värderingen allt annat än låg i förhållande till övriga börsen och aktierna har gått från att ligga på en påtagligt hög nivå till att bara värderas högt.

Kan de båda välskötta bolagen, som växer på en enorm global marknad för onlinekasinon respektive värmepumpar, få investerarna att motivera en återgång till de historiska p/e-talen så finns mycket uppsida. Bestämmer sig placerarna istället för att den explosiva tillväxtfasen är över och att vinstökningarna nog blir mer modesta framöver kan den uppsidan gå om intet.

Värt att notera är också att många av industribolagen, med några undantag, ligger hyggligt nära sina historiska värderingar. En grov tolkning av det är att marknaden har ställt in sig på lite tristare konjunktur men absolut inte på någon vinstkollaps. Hade vinstprognoserna för de cykliska industribolagen pekat rakt ned i källaren så hade p/e-talen varit betydligt högre och hade marknaden trott att vi befann oss högt upp på en spetsig vinsttopp så hade multiplarna, precis som i bankernas fall, sannolikt varit lägre än normalt.