STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Regeringars berömda "reformutrymme" har historiskt varit signifikant högre under valår, men de storslagna reformerna för valåren har inte haft någon stor praktisk betydelse eftersom den finanspolitiska stimulansen faktiskt inte tycks ha varit signifikant större.

Det skriver Swedbank-analytikern Pernilla Johansson i en analys.

Enligt Swedbanks beräkningar har valårseffekten, även kallad "valfläsk", uppgått till 0,4 procent av BNP. Budgeten för 2026 är den tredje mest budgetförsvagande de senaste 25 åren och väntas öka tillväxten med 0,2-0,7 procentenheter.

Finansminister Elisabeth Svantesson lovade på Harpsund reformer på sammantaget 80 miljarder kronor i budgeten för nästa år, vilket motsvarar drygt 1,2 procent av BNP. Endast 2021 och 2022, åren efter pandemin, har budgetpropositionerna innehållit ofinansierade åtgärder som uppgick till en större andel av BNP.

Den egentliga betydelsen av reformutrymmet är hur mycket staten kan spendera i ofinansierade åtgärder utan att frångå det finanspolitiska ramverket (överskottsmålet) och avser det årliga budgetutrymme som uppstår genom att de offentliga intäkterna vanligtvis växer snabbare än utgifterna.

Konjunkturinstitutet, KI, gör i samband med sina konjunkturprognoser en bedömning av utrymmet (vilket de för övrigt benämner just "budgetutrymmet").

Enligt KI:s senaste bedömning är budgetutrymmet för perioden 2026–2029 cirka 110 miljarder kronor, vilket alltså motsvarar knappt 30 miljarder per år.

"Även detta tyder på att Tidöpartierna tar ut svängarna i den kommande budgeten", noterar Swedbank-analytikern som tillägger att en förklaring som inte har med valår att göra är att upprustningen för att nå det nya Nato-målet finansieras med upplåning utanför det finanspolitiska ramverket, vilket sannolikt påverkar offentlig konsumtion och investeringar från och med nästa år.

Men trots att de nya reformerna i budgetpropositionerna inför valår är mer omfattande verkar det alltså inte medföra att den finanspolitiska stimulansen blir större dessa år, enligt Swedbank som tittat på hur mycket det strukturella sparandet förändrats från ett år till ett annat.

"Koefficienten för valår är inte signifikant, vilket indikerar att den finanspolitiska inriktningen inte skiljer sig under valåren jämfört med övriga år", enligt analytikern. Hon noterar att ett skäl till detta kan vara att förändringar i det strukturella sparandet mellan åren inte enbart påverkas av beslut i den aktuella budgeten, utan även av tidigare fattade beslut som fortsatt har effekt.

Därutöver spelar den makroekonomiska och demografiska utvecklingen en viktig roll, liksom förändringar i volymer inom transfereringssystemen.

Det kan också bero på en felbedömning av reformernas effekt. Om en åtgärds betydelse eller popularitet överskattas blir effekten mindre i praktiken. Ett exempel är om medel avsätts till ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program för 10.000 långtidsarbetslösa, men det i praktiken visar sig svårt att fylla platserna.

"Ett aktuellt exempel är regeringens föreslagna högkostnadsskydd för elpriser, där 1 miljard kronor har reserverats för 2026, men det råder osäkerhet kring om dessa medel faktiskt kommer att betalas ut", skriver Swedbank-analytikern.

Hon konstaterar att regeringen redan har presenterat flera åtgärder i den kommande budgeten och att fokus hittills ligger på skattesidan.

"Vår bedömning är därmed att mer än hälften av reformutrymmet (cirka 65 procent) går till skattesänkningar som framför allt är riktade mot hushållen", skriver analytikern.

På transfereringssidan har en höjning av bostadsbidraget för barnfamiljer aviserats, men däremot kommer inte barnbidraget att höjas trots att det tappat cirka 20 procent i reala termer sedan det senast höjdes 2018.

Bankens bedömning är att transfereringar till hushåll sjunker till 12,5 procent av BNP nästa år. Offentlig konsumtion och investeringar växlar upp och väntas stå för nästan 30 procent av reformutrymmet, motsvarande en ökning med 23 miljarder kronor.

"Intressant nog visar en enkel regressionsmodell att det inte finns någon signifikant skillnad i omfattningen av skatteförändringar mellan moderatledda och socialdemokratiskt ledda regeringar. Det tyder på att den övergripande skattepolitiken i praktiken har varit relativt likartad, oavsett partipolitisk färg på regeringen", skriver analytikern.

Swedbanks bedömning är regeringens föreslagna politik tillsammans med en förstärkning av konjunkturläget innebär ett underskott på lite drygt 1 procent av BNP för hela den offentliga sektorn nästa år, vilket innebär att Maastrichtskulden skulle stiga till strax över 34 procent av BNP.

Makroredaktionen +46 8 51917931 https://twitter.com/makroredaktion

Nyhetsbyrån Direkt