STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Avtalsmodellen, med industrins löneavtal som ledande, väntas klara den nuvarande osäkerheten med risk för åter stigande inflation.

Det sade flera bedömare vid ett seminarium arrangerat av IKEM, Industriarbetsgivarna och Teknikföretagen på onsdagen.

Detta inför nästa års avtalsförhandlingar, där 3,4 miljoner svenskar ska få nya löner. Industrins avtal löper ut den 31 mars 2027.

Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet, sade att industriavtalet var skapat för att hantera inflation, som sedan inte kom. Inflationschocken därefter var den första på länge.

Det var inte självklart att det skulle landa så här väl, men modellen gjorde det, den hanterade det väl.

Vi har fått en snabb nedgång i inflationen och i räntenivåerna, modellen har levererat. Reallönerna har sjunkit men det har inte funnits ett stort missnöje, parterna har inte tappat självförtroendet.

Det finns en nervositet om energipriserna och hur de slår in i konsumentpriserna. Det hade också varit snyggt med en fortsatt uppgång i reallönerna.

"Men det finns ingen signal bland de fackliga om att de är på väg att byta linje", sade hon.

Det viktigaste med modellen är inte en tiondel upp eller ned, utan att alla står upp och backar modellen. Det är inte så att industrin kan bestämma, utan de andra måste acceptera modellen frivilligt.

"Den uppslutningen har varit väldigt god. Tidigare har vi alltid haft vissa förbund som sagt att märket är väl bra, men vi ska ha mer. Det har varit extremt ovanligt under den här perioden att säga det", sade hon.

Hon sade att det inte är konstigt att arbetstagarna vill se fortsatt högre löneökningar, det vore konstigt om parterna sade samma siffra från början.

Det är viktigt att slå vakt om modellen. Det räcker med att några börjar kräva mer och kanske också lyckas få mer för att det här ska börja erodera.

Hon sade att hon tycker partssystemet beter sig rimligt utifrån de utmaningar vi står inför.

Generellt har parterna varit duktiga på att komma fram till en nivå som gynnat Sverige.

"Det finns inget som tyder på något annat nu", sade hon.

Albin Kainelainen, generaldirektör på Konjunkturinstitutet, sade att det visserligen är stor osäkerhet, men pandemin och 2022 var "mycket värre".

Ekonomerna låter olika men tycker egentligen ganska mycket detsamma, prognoserna skiljer sig inte så mycket.

Näringslivet är enligt KI-barometern inte så oroligt, hushållen är mer pessimistiska men agerar inte riktigt så illa. Konsumtionen har kommit i gång.

Svenska hushåll har heller aldrig haft så mycket köpkraft som nu som helhet. Reallönerna har inte återhämtat sig men vi har haft annat som skattesänkningar, högre pensioner och ökad sysselsättning.

"Vi befinner oss i en återhämtning, men det går inte så fort som alla vill", sade han.

Carl Eckerdal, chefekonom på IKEM (Innovations- och kemiindustrierna i Sverige) noterade att den globala ekonomin tappar fart, vilket OECD:s nya prognos är ett bevis på

Företagen har åter att hantera en inflationsekonomi. Det är startskottet på ett ökat inflationstryck, som kan sprida sig till resten av ekonomin.

Kina svämmar över Europa med varor som fyller den inre marknaden, och fem av tio företag i kemisektorn anser att konkurrensen från Kina inte sker på rättvisa villkor.

"Det kommer sätta avtryck på svensk industri många decennier framöver", sade han.

Vi har höga arbetskraftskostnader och det måste vi kunna motivera. Just nu har vi inte de rätta förutsättningarna för att kunna ha en hög löneökningstakt.

Kerstin Hallsten, chefekonom på Industriarbetsgivarna, framhöll att industriavtalet ska vara framåtblickande och förbättra den internationella konkurrenskraften, vilket lägger grund för att säkerställa jobben.

En del av detta är att öka produktiviteten, men det kan inte påverkas på kort sikt. Vi har haft en svag tillväxt i produktiviteten sedan finanskrisen, vilket är något vi måste förhålla oss till inför avtalsrörelsen.

Vi har också haft en förstärkning mot dollarn, vilket gjort läget mer utmanande.

När det gäller arbetskraftskostnaderna kan vi påverka dem mer. Vi ligger här rätt högt, över euroområdet. Samtidigt går det inte att jämföra på ett bra sätt med Kina andra länder i Asien.

Högre produktivitet har tidigare gett utrymme för högre arbetskraftskostnader, men det förändras.

"Utmaningen är att vi har haft en svagare utveckling i produktiviteten, vilket gör att andra kommit ikapp", sade hon.

Det som sker i Kina påverkar oss indirekt, via till exempel en svagare utveckling i Tyskland. Vi är en liten öppen ekonomi som ställs inför ett ökat konkurrenstryck.

Avtalsrörelsen kommer inte att kunna hantera alla dessa problem, men det är en viktig pusselbit, sade hon.

Erik Spector, chefekonom på Teknikföretagen, konstaterade att de gjort en stor nedrevidering av tillväxten i år, och då inte bara utifrån konflikten i Mellanöstern. Osäkerheten är stor vilket präglar de ekonomiska utsikterna.

Återhämtningen på arbetsmarknaden blir långsammare, medan industriproduktionen ökar från låga nivåer.

Kronan har stärkts, lönsamheten har dämpats och konkurrenssituationen har försämrats.

Inflationsbilden är samtidigt komplex, men de tror att Riksbanken kan lyckas se igenom detta och klara av kommunikationen i en svår situation. Riksbanken väntas lämna oförändrat i dag.

Det får inte bli så att man får luta sig tillbaka på Riksbanken därför att lönebildningen finns där.

"Det gäller för Riksbanken att förankra inflationsförväntningarna vid målet", sade han.

Det som är besvärligt för avtalsrörelsen är den förhöjda osäkerheten. Konkurrenssituationen försämras, men det kan också bli så att vi förhandlar i ett läge med hög inflation och låg tillväxt. Samtidigt är det en styrka för Sverige att vi har en stabil lönebildning, sade han.

Jens Magnusson, chefekonom SEB, konstaterade att de inte dragit ned tillväxtantagandena lika mycket som en del andra.

Svensk industri har klarat sig rätt bra och exporten har "tuffat på", investeringarna har också varit generellt på ganska skapliga nivåer. Det finns frågetecken för hushållen, där vi kan lite bättre. När nu disponibelinkomsterna ökar vore det konstigt om hushållen lägger allt på ökat sparande.

Läget är inte likadant nu som 2022. Då kom vi från en period av expansiv penning- och finanspolitik, och stora utbudsstörningar, nu har vi lätt åtstramande räntor.

Han känner sig inte orolig för att den svenska avtalsmodellen inte skulle hålla, utan tror att de kommer att landa i en "rimlig uppgörelse" även denna gång.

Han ser ett avtal "runt 3 procent" och sedan några tiondelar i löneglidning, med totala löneökningar på 3-4 procent.

Mikael Sandbladh +46 8 5191 7933

Nyhetsbyrån Direkt