STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Riksbankens måluppfyllelse 2025 var god och penningpolitiken väl avvägd, men det finns vissa invändningar mot analysarbetet och synen på kronans utveckling.

Det skriver ekonomerna Roine Vestman, Martin Holm och Karin Kinnerud i en utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2025.

På tisdagen klockan 9 håller finansutskottet en öppen utfrågning om penningpolitiken, där Riksbankens direktion deltar.

Ekonomerna konstaterar att ramverket fungerade som det ska, de långsiktiga inflationsförväntningarna förblev förankrade och penningpolitiken bidrog till den ekonomiska återhämtningen.

Två omständigheter utmärkte den svenska ekonomin förra året: att KPIF-inflationen låg över målet under stora delar av året och att konjunkturåterhämtningen blev svagare än väntat.

Riksbanken sänkte räntan i januari, juni och september. Besluten präglades av att inflationsuppgången i början av året sågs som tillfällig, att realekonomin visade svaghet och att den internationella osäkerheten ökade markant.

Direktionen blev successivt mer övertygad om att inflationen skulle falla tillbaka och att en återhämtning hade inletts. Vid det penningpolitiska beslutet i september rådde däremot oenighet i direktionen baserat på risken för en sårbar utbudssida i kombination med oväntat stark efterfrågan.

Måluppfyllelsen bedöms ha varit god, och Riksbankens bedömning att den förhöjda inflationen i huvudsak berodde på tillfälliga faktorer tycks ha varit korrekt.

De långsiktiga inflationsförväntningarna var också väl förankrade kring inflationsmålet.

"Vår samlade bedömning är att penningpolitiken under 2025 var väl avvägd", skriver de.

En successivt mer expansiv penningpolitik framstår som rimlig givet behovet att stödja återhämtningen i ekonomin samtidigt som inflationsförväntningarna förblev stabila.

Riksbanken befann sig i en komplicerad situation med inflationen över målet samtidigt som resursutnyttjandet var lågt, men valde att tolka den högre inflationen som driven av tillfälliga faktorer.

"Att besluten vid flera möten inte var självklara tyder på att ett annat beslut om styrräntan vid ett enskilt tillfälle förmodligen skulle ha haft små samhällsekonomiska kostnader", skriver de.

Ekonomerna har dock två invändningar.

För det första framstår scenarioanalysen som mager. I den penningpolitiska beredningen analyserades en positiv efterfrågestörning men inte en negativ utbudsstörning, vilket framstår som ett missat tillfälle mot bakgrund av direktionens oenighet.

För det andra saknas en robusthetsanalys. Den enskilt största förändringen mellan juni- och septemberbedömningen rörde posten indirekta skatter, och givet den stora osäkerheten kring finanspolitiska multiplikatorer hade ett robusthetstest varit motiverat.

De har också en invändning när det gäller Riksbankens syn på kronans värde. Kronan stärktes under 2025 i linje med Riksbankens prognoser. Sett i ett längre perspektiv framträder dock ett systematiskt mönster: åtminstone sedan 2013 har Riksbanken förväntat sig en förstärkning av kronan samtidigt som den trendmässigt har försvagats.

"Grundproblemet är att befintliga modeller inte pålitligt kan förutspå växelkursens utveckling. Vår uppfattning är att Riksbanken förtroendemässigt skulle kunna vinna på en mer neutral hållning till kronans utveckling", skriver de.

De framhåller samtidigt att invändningarna bör ses som justeringar på marginalen snarare än som fundamental kritik.

Mikael Sandbladh +46 8 5191 7933

Nyhetsbyrån Direkt