John Maynard Keynes som samhällstänkare och ekonom har haft sina "ups and downs". Under 1920-talet var årlig budgetbalans ett bjudande krav på finanspolitiken. 1932 gick Sverige i bräschen för att lösa upp denna restriktion på den ekonomiska politiken, genom att i stället för årlig budgetbalans införa att statens förmögenhet skulle hållas konstant på lång sikt.

Det ledde till världens första keynesianska politik, när 1932 års statsbudget underbalanserades för att stimulera ekonomin. Detta, men framför allt övergivandet av guldmyntfoten med fallande värde på kronan, gjorde att 30-talsakrisen blev lindrig i vårt land jämfört med många andra länder.

Franklin Roosevelt motarbetade den djupa amerikanska krisen 1929-32 med expansiv finanspolitik och gick, liksom Sverige, före Keynes själv, vars bok publicerades först 1936.

Andra världskriget blev en slags superkeynesianism, som snabbt avskaffade arbetslösheten i Tyskland, Storbritannien och Förenta Staterna.

Efter kriget trodde nästan alla politiker och ekonomer på möjligheterna att stabilisera konjunkturerna med främst finanspolitik, tills den intellektuella motreaktionen kom: Milton Friedman,  George Lucas med flera, tog död på föreställningen att man kunde köpa högre sysselsättning genom att tillåta inflationen att gå upp. Det finns en naturlig arbetslöshet, en rörlighet och omställning mellan olika jobb, som måste respekteras, annars blir det inflation och bakslag, ansåg de.

Kritiken av den aktiva stabiliseringspolitiken innebar att marknadsekonomierna ansågs stabila, utan ingrepp från staten. Avreglera arbetsmarknaderna och finansmarknaderna, löd mantrat. Det skulle ge stabil och hög tillväxt med full sysselsättning. Politiken följdes till 2008, då västvärlden, i spåret av avregleringarna, kastades in i en kris liknande 1930-talets.

Motreaktionen kom i främst USA och Storbritannien genom massiva underbalanseringar av statsbudgeterna för att hålla uppe efterfrågan. Tyskland som enda land höll emot och släppte inte fram stimulanser, utan lyckades genom åtstramningar vinna kostnadsfördelar och exportframgång.

Tyskland har ihärdigt hävdat budgetdisciplin, åtstramningar och kostnadsminskningar som recept för ekonomisk framgång. Nu vill tyskarna införa sin modell i hela EU. Frågan blir då vilka länder som skall importera alla överskottsländers export?

I dessa yttersta dagar har Tyskland fått EU att gå med på en pakt, som kriminaliserar misskötsel av statsfinanserna. Budgetens primära saldo, saldot med borträknandet av ränteutgifter, får inte understiga -0,5 procent av BNP.

EU-kommissionen i Bryssel skall övervaka medlemsländernas budgetpolitik. För ett par veckor sedan skrev kommissionären Olli Rehn till Belgiska regeringen och manade den att skära bort 2 miljarder euro från budgeten, vilket den belgiska regeringen också gjorde.

I framtiden kräver kommissionen att få granska alla nationella budgetar innan de presenteras för de nationella parlamenten. Vid regelbrott kommer varningar från tjänstemännen i Bryssel. Uteblir rättelse anmäls landets regering till EG-rättens domstol för utmätning av straff.

Därmed har cirkeln slutits. Keynes är kriminaliserad 76 år efter den keynesianska revolutionen. Hela EU skall följa denna tvångströja. Lyckas Tyskland kommer de att föra in EU i långvarig stagnation.

Vad händer senare när det går upp för Europas medborgare att de är underställda opolitiska tjänstemän och domare i EU-byråkratin? De kommer att bli både ekonomiska och politiska strider när medborgarna upptäcker att demokratin trängs undan.

----

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.