Det väcker undran att Sverige, trots att statsskulden ligger under 30 procent av BNP, undviker budgetunderskott i lågkonjunkturen. Liknande kritik som den som riktas mot Tyskland för att landet inte bidrar till efterfrågan i EU, genom att stimulera den tyska efterfrågan, kan riktas mot Sverige.

Tysklands hållning är faktiskt en del av den grekiska krisen. Men Sverige slipper undan, därför att vårt land är så litet att det väger lätt i de stora sammanhangen. Mot Tyskland växer däremot kritiken.

Många av EU:s länder tyngs av en statsskuld på omkring 100 procent av BNP, till och med upp till 160 procent (Grekland). De har inte det utrymme för stimulanser som Sverige har med budgetöverskott och samtidigt, sedan flera år, ett överskott i bytesbalansen på närmare 7 procent av BNP. Vi kan med fog beskyllas för att vara osolidariska och för att tillåta onödigt stor arbetslöshet i Sverige.

Finns det några rationella skäl till den svenska politiken, som liknar det tidiga 1930-talets anti-keynesianska hållning? Kanske. Det är intrycket man får av att läsa Kjell-Olof Feldts kritiska bok om socialdemokrati ("En kritisk betraktelse. Om Socialdemokratins seger och kris." Bonniers 2012)

Feldt är kritisk till alla partier i vårt land för att de ignorerar det problem, som borde vara allt annat överskuggande, nämligen demografin. Perspektivet gäller förbi 2014 års val, ja förbi valet 2018 och in på 20-talet. Folk i arbetsför ålder kommer att minska med cirka 300 000 personer medan åldringar över 65 år kommer att växa med en halv miljon.

Många offentliga utredningar har pekat på detta. Även vid oförändrad standard - ett orealistiskt antagande med hänsyn till människors ökade krav och medicinska landvinningar - skulle kommunalskatten behöva höjas med 13 kronor. Därmed skulle kommunalskatten ta i anspråk nästan hälften av folks inkomster.

En förlängning av arbetstiden genom tidigare inträde i arbetskraft och en höjning av pensionsåldern med ett år, alltså en förlängning av arbetslivet med två år, skulle genom ökade skatteintäkter ta bort bara 80 öre av de 13 kronorna. Liknande analyser har, som jag nämnde, genomförts av långtidsutredningar och andra offentliga organ, utan att det påverkat politiken eller ens den politiska debatten.

Kanske man kan se vår kapitalexport genom bytesbalansens överskott och den minskande statsskulden genom budgetöverskotten som ett sätt att bygga upp buffertar och reserver inför den stundande demografiska krisen?

Regeringens företrädare, Borg och Norman, har haft svårt att förklara varför vi bygger upp ett överskott.  Teoretiskt kan man tänka sig att när den arbetsföra befolkningen minskar och de vårdbehövande ökar kan vi använda det vi samlat ladorna under de goda åren för att möta de växande behoven. Möjligen är detta regeringen Reinfeldt-Borgs tanke med det envisa fasthållandet vid budgetöverskott, men det förklarar de aldrig.

Man kan också tänka tvärtom. I stället för att drastiskt höja skatterna kan vi låna en del och kanske föra ut en del av sjuk- och åldringsvården till varmare klimat, vilket faktiskt redan sker till viss del. Vi har låg statsskuld och den kan tillåtas stiga i bistrare tider liksom vi kan dra på oss underskott i bytesbalansen ett antal år, för att brygga över den värsta demografisvackan.

----

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.