Från Uganda i nordväst, tvärs över Kenya via Nairobi ned mot kusten och Kenyas andra största stad, Mombasa, byggs nu en järnväg. Djupt involverade i bygget, både finansiellt och operativt, är företaget China Roads and Bridge Corporation.

Att företaget är kinesiskt är inget som det höjs på ögonbrynen åt i Östafrika. Det gör det inte i andra delar av Afrika heller för den delen.

Den så kallade Benguelajärnvägen, som kopplar ihop Angola med Kongo i Afrikas mer centrala delar, byggs av kineser och järnvägarna som går från Angola in i Zambia gör det också.

Det här är två exempel på de åtskilliga infrastrukturprojekt som sker i Afrika just nu. Kinesernas syften är naturligtvis strikt affärsmässiga, men fördelarna för lokalbefolkningen ska inte förringas.

Råvarubolagen, även de ofta kinesiska, vill kunna frakta naturresurser från de fynd man gjort i gruvor och oljeblock där man kommit över licenser.

Utbyggnaden av infrastrukturen betyder ökad efterfrågan på stål. Det är goda nyheter för afrikansk stålindustri, och för bolag som Athi River Steel. Just China Roads and Bridge Corporation är en av Athi River Steels viktigaste kunder.

Placera.nu besöker Athi River Steels fabrik som ligger utslängd i den torra savann som tar vid nästan direkt vid Nairobis utkant. Vi tas emot av grundaren Ravi Gupa och finansdirektör Souresh Aggarwal i ett litet konferensrum där den stekande Afrikasolen gör sig mer än påmind.

På Athi River Steel arbetar nästan 800 personer med att tillverka stål, främst genom att återvinna skrot för att bli nytt blänkande stål. Stål har nämligen egenskaper som innebär att det kan återvinnas ett oändligt antal gånger, med bibehållen kvalitet.

Skrotet samlas in från lokala handlare för att sedan smältas ned. Själva skrotinsamlandet är en industri i sig i Kenya. Enligt Athi River Steels egna siffror är det idag 150 000 kenyaner som försörjer sig genom att sälja skrot till skrotbolag som säljer det vidare till stålindustrin.

"Det är en stor industri och en mycket viktig inkomst för dessa personer. Du ser aldrig skrothögar runt omkring här, allt lämnas till skrotbolag för nedsmältning", säger Souresh Aggarwal, finanschef på Athi River Steel, medan vi beger oss ut på fabriksgolvet.

Souresh Aggarwal och de flesta högre cheferna i bolaget här är indier, medan fabriksarbetarna på golvet är kenyaner. Kenyanerna skyfflar, fraktar, häller det skrot som ska bli stålkomponenter. Endast män anställs på fabriken, jobbet är tungt är förklaringen. Kvinnorna finns på kontoret och sysslar med pappersarbetet.

Skrotet som kommer in till Athi River Steel är allt ifrån gamla konserver, bildörrar och kapsyler på hög. Eftersom ingen bit är den andre lik måste det sorteras efter kvalitet och klass.

"Vi delar in stålet i olika kategorie2 beroende på typ. Just nu har vi hela 40 olika stålkategorier", berättar Souresh Aggarwal.

Sedan smälts skrotet i ugnar i den enorma hall där de flesta fabriksarbetarna befinner sig. Många av dem hade ingen utbildning när de började här, utan har lärts upp av bolaget.

Och fler lär behöva lära sig hur industrin fungerar. Den kenyanska stålsektorn växer så det knakar.

"Det är helt och hållet beroende av de stora infrastrukturinvesteringar som görs", säger Souresh Aggarwal.

Än så länge är stålkonsumtionen här fortfarande jämförelsevis liten. Hela kontinenten Afrika stod 2010 för endast 1,2 procent av världens samlade produktion av stål, enligt World Steel Association. Detta att jämföra med Kina, som står för cirka 45 procent av världens samlade både produktion och konsumtion.

Men medan molnen hopar sig över den europeiska och amerikanska industrin till följd av en svagare efterfrågan från krisens Europa så har försvagningen inte nått utvecklingsmarknaderna. Enligt kreditvärderingsbolaget Fitch kommer efterfrågeökningen på stål i utvecklingsmarknaderna ligga kvar på 5-8 procent årligen framöver. Och på Athi River steel är målsättningarna ambitiösa.

"Nu har vi 800 anställda, om några år kommer vi ha 1 500. Vår omsättning nu är 70 miljoner dollar om året, snart är den över 100 miljoner", säger Souresh Aggarwal och fortsätter.

"Nu är vi det åttonde största stålbolaget i Kenya. Snart är vi störst."

Den här artikeln är den fjärde i en reportageserie som Frida Andersson skriver på plats från Kenya. De övriga artiklarna hittar du om du klickar här.