Den afrikanska kontinenten är känd för sina råvaror. Västvärldens bolag har i decennier letat olja och mineraler, men nu får de konkurrens. Bolag från Indien och främst Kina har drastiskt ökat sin närvaro på den afrikanska kontinenten.

"500 miljoner människor i Kina förväntas flytta till städer de kommande åren. Då behöver vägar och annan infrastruktur byggas ut. Och för det behövs ännu mer råvaror", säger Mats Forsell, råvaruanalytiker på SEB.

Han fortsätter:

"Priset på råvaror kan kraftigt kopplas ihop med tillväxten i Kina."

Mats Forsell berättar att ett lands efterfrågan på råvaror, olja, järn eller betong, är som störst i den uppbyggnadsfas ett land befinner sig i. När samhället sedan byggts upp till en viss ekonomisk nivå, så stagnerar råvarukonsumtionen per capita för att sedan sjunka.

Indien och Kina befinner sig just nu i uppbyggnadsfasen, och använder till stor del nu den afrikanska kontinentens råvaror för att säkra expansionen.

Råvaruutvinningen i Afrika har knappast varit oproblematisk, bland annat ur miljösynpunkt. Vad gäller Kinas närvaro i de afrikanska länderna har kritiken stundtals varit högljudd mot att de kinesiska verksamheterna inte skapar jobb åt lokalbefolkningen. Det har rapporterats att kineserna skeppar in sin egen arbetskraft, sitt eget byggmaterial och sina egna maskiner.

Idag kommer en fjärdedel av Kinas oljeimport från Afrika, enligt en rapport från svenska Kommerskollegium. Allra mest satsar kineserna i Sudan, där oljefälten i det oroliga och konfliktdrabbade Darfur lockar. Tio procent av Kinas oljeimport kommer från Sudan, och landet är den i särklass största mottagaren av direktinvesteringar.

Men det land i Afrika söder som Sahara som har störst oljetillgångar, bevisade och förmodade, är Nigeria. Nigeria är tillsammans med Angola de enda afrikanska länder söder om Sahara som ingår i oljeländernas organisation OPEC.

"Nigeria är ännu inte något stort exportland, men landet har stora bevisade oljereserver. Problemet är infrastrukturen. Faktiskt så skeppas utvunnen olja ut från Nigeria för att raffineras någon annanstans. Sedan köper Nigeria tillbaka oljan. Det här gör att Nigeria faktiskt är en stor oljeimportör", berättar Mats Forsell.

Nu tas kanske små, små steg mot en förändring till det bättre i Nigeria. Flera av de gamla kontrakt som skrevs för åtskilliga årtionden sedan, och som ur lokalbefolkningens perspektiv var mycket ofördelaktiga, börjar nu nämligen gå ut och ska omförhandlas.

Det betyder att bolag som är privata och dessutom lokala nu har chansen att ta del av oljekakan. Som en del i det här är ambitionen att den statliga inblandningen i oljekontrakten ska bli mer transparent och att det privata ägandet ska öka.

"Och det är en åtgärd som kan leda till något bra. Omstruktureringen gör att fler kanske vågar investera i Nigeria och då ökar incitamenten att få infrastrukturen på plats", säger Mats Forsell.

Något nytt Saudiarabien tror han dock inte att Nigeria blir.

"Men det är möjligt att nigerianernas produktion på två miljoner fat per dag kan öka till fyra miljoner fat per dag", tror han.

Vad gäller oljan framöver så ser inte Mats Forsell något annat framför sig än att oljepriset kommer att fortsätta ligga kvar på höga nivåer under en överskådlig framtid. Enligt honom kan oljepriset också stiga brant om Iran gör verklighet av hoten att stänga Hormuzsundet, där 20 procent av världens oljeproduktion passerar. Hoten kommer efter att EU tidigare i år beslutat att förbjuda import av iransk olja, eftersom oljeinkomsterna anses vara en viktig finansieringsform för Irans nukleära program.

"Även om Saudiarabien har lovat producera den mängd olja som måste ersättas vid en stängning av sundet så kan oljepriset pressas upp ordentligt", säger Mats Forsell.

---

Den här artikeln är den tionde i en reportageserie som Frida Andersson skriver på plats från Kenya. De övriga artiklarna hittar du om du klickar här.