Afrika var länge en kontinent som hopplöst hamnade efter den ekonomiska utveckling som många andra delar av världen genomgick under 1900-talet. Under Kalla kriget klarade sig den afrikanska kontinenten bra, eftersom många afrikanska länder blev till brickor i spelet mellan Sovjet-USA och fick i många fall stort ekonomiskt stöd.

"Vid Kalla kriget slut fanns det dock ingen anledning för någon utomstående att stötta korrupta afrikanska regeringar", berättar Karin Fries, förvaltare av Carnegie Afrikafond.

Ingen har missat att Afrika har enorma naturresurser. I Östafrika finns mycket gas och i Västafrika finns oljan. Men i och med att den stora råvarukonsumenten Sovjet föll så föll även råvarupriserna, vilket fortsatte de afrikanska ekonomierna i en än mer prekär situation.

"Då återstod egentligen bara att reformera de ekonomiska systemen i de afrikanska länderna ", berättar Karin Fries.

Reformerna, som började komma på 90-talet, innebar att många afrikanska statliga bolag privatiserades. Flygbolaget Kenya Airways och energijätten Kengen är exempel på bolag som ägs till hälften av staten men som också är noterade på Nairobi Stock Exchange.

Efter att reformerna genomförts satte tillväxten fart. Afrika har sedan år 2000 haft den högsta tillväxten på 30 år. Enligt Karin Fries verkar den afrikanska kontinenten dessutom kunna stå emot den skuldkris som härjar i Europa.

"Afrika visar att de fortfarande kan ha tillväxt och står sig väl vid makroekonomiska chocker", säger Karin Fries.

En av de främsta drivkrafterna för tillväxten är demografin. Afrika är en mycket ung befolkning som är på väg ut i arbetslivet. 500 miljoner arbetande idag kommer om några år bli 1,2 miljarder.

Arbeten finns i städerna, och det gör att det sker en omfattande urbanisering. I början av 1990-talet bodde 28 procent i de afrikanska städerna, idag är det över 40 procent. Det här gör att infrastrukturen behöver byggas ut.

"Men det finns många hinder, inte minst för att kontinenten är så stor. Bara Kongo är exempelvis lika stort som Västeuropa", påminner Karin Fries.

Den arbetande befolkningen genererar inte bara infrastrukturinvesteringar, utan även en växande konsumtionssektor.

"Antalet personer som tjänar över 5 000 dollar om året ökar, vilket gör att de inte behöver lägga varenda krona på mat eller el. De kan köpa en tröja eller en mobiltelefon", kommenterar Karin Fries.

Industrihubben i Afrika är Kenya, den marknad i Afrika som inte har råvaror. Det gör att det finns en tradition av att producera andra saker. Främst utgörs exporten av kaffe och blommor, och turismen är en viktig inkomstkälla.

Men länder som Ghana, Zambia, Mocambique, Tunisien och Rwanda har andra och goda förutsättningar.

"Ett land som Ghana har otroliga förutsättningar. Men börsen är än så länge otroligt illikvid", säger Karin Fries, och berättar att så är fallet med flera av de afrikanska börserna.

Det ska alltså inte förnekas att riskerna är stora i Afrika. Demokratierna är än så länge unga och konflikterna många. Korruptionen är utbredd - Kenya är exempelvis världens sjätte mest korrumperade land. Dessutom härjar sjukdomar som AIDS/HIV på stora delar av kontinenten.

Det gör att jämförelsevis få har vågat börja investera på de afrikanska aktiemarknaderna. På Carnegie investerar man med Sydafrika som bas, och fokuserar på konsumtionssektorn, finanssektorn och förstås råvarusektorn.

Karin Fries tror dock att den goda utvecklingen kommer fortsätta.

"Förmodligen står

vi här om tio år och talar om samma drivkrafter för Afrika som vi talar om nu; demografin, demokratiutveckling och makroekonomiska reformer. För det här är trender som kommer att fortsätta", tror Karin Fries.

----

Den här artikeln är den tredje i en reportageserie som Frida Andersson skriver på plats från Kenya. De övriga artiklarna hittar du om du klickar här.