Öresunds storägare Mats Qviberg har en bakåtlutad inställning till nästa år. Och alla andra år. Kriser kommer ju och går. Över en lunch bjuder finansmannen på fler visdomar - och som vanligt även på sig själv: ✓ Bara dokumentärer om "kycklingmördare" kan få svenskar att avstå från Scandi Standard - en kort tid ✓ Det "slängs bort" pengar på försvaret ✓ Folk på landet har inget annat val än att handla på MQ
Idag, 07:00
Mats Qvibergs röst avslöjar att han är litet less på frågan om hur det ska gå nästa kvartal, nästa år, nästa någonting. Media vill veta saker av Öresunds storägare hela tiden. Men han är tålmodig denna dag.
"Börsen har gått upp i 17 år, det talar för fortsatt uppgång. Men blir det kris betyder det inte heller att allt rasar. 2000-2003 gick en massa företag under, men de med bra affärsmodeller stod kvar", säger han.
Efter snart 50 år i branschen är Mats Qviberg luttrad.
"1987, 1990, 2000, 2008..."
Vi äter lunch och han listar finanskriser mellan torskryggstuggorna. Budskapet är förstås att hur man än vrider på det kommer fler börsimplosioner. Förr eller senare.
"Men har man inga lån spelar det ingen roll. Då kan börsen gå åt vilket håll den vill för på lång sikt går det upp", säger han. Uppenbart nöjd över att personligen åtnjuta den skuldfries frihet.
Men vissa trender i tiden irriterar honom.
"Så mycket pengar slängs bort på försvaret nu. Och på sånt som Northvolt och Stegra."
Slängs bort?
"Ja alltså. Försvaret behövs ju tyvärr. Men det känns helt otidsenligt med krig. Att spendera 3,5% av budgeten, det är mycket pengar."
Som förvisso till stor del går in i svenska försvarsbolag.
"Ja, inget ont som inte har något gott med sig", säger ägaren till en post i satellitbolaget Ovzon, som opererar där uppe bland molnen med silverkant.
Qviberg suckar, men är som sagt på vänligt humör, trots vinterregn och ett neonblinkande träd rakt utanför fönstret i Nybroviken. Han frågar ett par gånger vad jag tycker om installationen. Rätt gräslig, svarar jag konservativt. Ljus-älgarna en bit bort känns tryggare.
Själv säger han inte rakt ut vad han tänker, men är nog alltid öppen för det okonventionella och tar det i mjukt försvar.
"Vi säger alltid att amerikanskt julpynt är smaklöst, men i New York är det ju otroligt fint på julen. Jag gillar New York."
Men nån måtta får det vara.
"Några dagar alltså! Sen räcker det. Det gäller förresten alla storstäder."
Jag hinner inte protestera (Paris!) innan vi blir avbrutna av servitören, som vill hälla mer smör på fisken. Inte skirat eller brynt, får vi lära oss, utan smält och fint ska det vara.
På andra sidan julen, med eller utan neonpynt, kommer ränte- och finanspolitiken att gynna konsumenterna, tror Qviberg. Vid det här laget i gott sällskap av de flesta andra bedömare. Utsikterna spelar flera av Öresunds innehav i händerna.
Kycklingproducenten Scandi Standard går redan som på löpande band. 200 miljoner kycklingar om året käkar vi upp (jo, nollorna stämmer).
Och mer ska det bli, enligt huvudägare Qviberg, som jagas i ägarlistan av Grupo Lusiaves.
Det portugisiska familjeföretaget har fått mycket uppmärksamhet för att kontinuerligt köpa på sig aktier, fram till nu drygt 21%. Men det är fortfarande en bit kvar till Qviberg-familjens 31% av kapitalet (och rösterna).
"Vet du att kebab mest görs av kyckling nuförtiden?" Säger han. "Folk älskar kyckling. Nötkött är ute, men vi måste ju ha protein."
Alla kan ju inte ha ett stambord på Wedholms för sitt näringsintag.
Enligt Qviberg är det enda som då och då stoppar fågelätar-entusiasmen, någon tv-dokumentär om "kycklingmördare".
"Men det varar inte länge, folk gillar ju att äta dem. Och våra kycklingar har det bra", bedyrar han. "Bara 3 eller 4% föds med någon form av defekt."
Glada konsumenter är bra även för Öresunds största innehav – och kanske Qvibergs ögonsten, det känns så – Bilia. I 22 år har han varit ordförande, och biltrafik är en hjärtefråga. I debattinlägg och närhelst han får tillfälle, talar han sig varm för bilar i stan. Nästan lika otidsenligt som krig, kan man tycka, men Qviberg är övertygad:
"Du såg ju vad som hände när de stängde Biblioteksgatan för biltrafik!"
Njae...
"Alla butiker fick lägga ner!" Säger han med lite december-dramatik. "Som folk handlar i alltså. För hur ofta köper man en Rolex?"
Han syftar på en av handelsstråkets lyxbutiker och man tänker: Inte ens en miljardär alltså.
Det ger onekligen bränsle till flyktiga fundering man har kring de där affärernas livsvillkor.
Men tillbaka till Bilia.
"Bilparken är nedgången och samtidigt har det hänt otroligt mycket teknologiskt", säger Qviberg om svenskarnas uppdämda bilbytarbehov.
Dessutom pressas inte Bilia av den kinesiska konkurrensen, i motsats till europeiska fordonstillverkare.
"Europeiska konsumenter vill fortfarande ha sina BMWs och Mercedes. Men vi säljer det konsumenten vill ha, även kinesiskt", säger han och lägger till: "Fast en Tesla skulle jag inte köpa."
Där går alltså gränsen.
Varför inte då?
"Det var nog bara nyhetens behag", säger han och byter tema. "Förresten går hyrbilar starkt nu."
Kort förvirring när tankarna går till Avis och Hertz, men han menar att antalet leasingkontrakt ökar.
"Om man hyr slipper man osäkerheten kring drivlinorna. För många köpare är andrahandsvärdet viktigt och just nu vet man inte vilka bilar som står sig bäst."
Men någon gång sätter kunderna ner foten?
"Inte nödvändigtvis. Det kan vara en ny grej att hyra på lång sikt. Om tillverkarna har stora lager och sänker räntan till 2,25% eller nåt, kan det vara väldigt attraktivt."
Alla med mycket pengar verkar syssla med sidoprojekt. Har du något utanför Öresund?
"Bara MQ. En jättebra affär. Om du bor i Falun eller Ängelholm finns inga alternativ", konstaterar han.
Helt utanför Öresund-portföljen ligger MQ förvisso inte. Qviberg med familj äger drygt 83% av klädkedjan, med en del genom investmentbolaget. Störst post har dottern Anna Engebretsen, som också sitter i styrelsen.
Mats Qviberg påpekar gärna att de egna initialerna överlappar med varumärket (som stod för Man & Qvinna när det grundades). Kanske kändes det som om det var meningen att just han skulle kliva in och rädda kedjan 2020, en månad efter att den gått i konkurs.
Sedan dess har försäljningen växt nära 60% och är fördelad över runt 100 butiker, varav fyra nya öppnade under förra räkenskapsåret. Förlust har vänts till vinst, även om lönsamheten fortfarande är låg, på knappt 3%. Inför 2026 års förväntade konsumtionsboost ligger bolaget välstruket och redo.
Lunchen till ära har jag på mig en skjorta från MQ och påpekar det. (Litar inte på att en bil-man ska märka.)
"Är den nyköpt? Kan jag ta ett foto till min dotter?" Säger Qviberg och halar fram telefonen. Hon och övriga styrelsen är oavlönad, eftersom de är stora ägare.
Telefonen har redan varit framme flera gånger, oftast för att visa något på Google Maps. Bland annat var vi inte helt ense om gränsen mellan midtown och downtown New York. (Han hade rätt, säger vi.)
Kartan är uppenbarligen en favoritapp och han gillar storyn att Nokia sålde systemet till Google för futtiga tre miljarder – men framstod som vinnare då det begav sig. Sensmoral: Framtiden är lurig.
Qviberg visar sitt nya skärmskydd också, ett sånt som stoppar nyfikna blickar från personer i närheten. Kändisskapets baksida. Han vet av egen sneglar-erfarenhet hur mycket man kan råka se på andras telefoner.
"På tåget, till exempel", säger han.
Jag glömmer fråga hur ofta Mats Qviberg åker tåg.
Efter lunchen blir det i alla fall taxi till Arlanda och ett flyg mot Chile tillsammans med ett gäng gamla vänner. En årlig tilldragelse.
Vad gör ni där?
"Dricker och skrattar", säger han och ser frågande ut inför vad man annars skulle göra.
Men han berättar om landet och menar att Chiles "fantastiska välfärd" överraskar.
Det har jag dålig koll på, faktiskt.
"För att det är underrapporterat! Ni skriver ju aldrig något om Chile."
Sant. Jag har nog bara skrivit om Altors misslyckade investering i en laxodling. "Torskade på lax", var rubriken.
"Nu är det snart val och det blir oerhört positivt om den konservative presidenten kommer in", säger Qviberg. (Sedan intervjun har förhoppningen infriats: Republikanen José Antonio Kast vann valet.)
Svensken fortsätter, liksom i egna tankar:
"Européerna tog så mycket av kontinenten och var så hänsynslösa..."
Jag suckar. Inte över kolonialismen dessvärre, utan över att jag också gärna skulle vilja fly ett regnigt december i ett lyxflyg fullt av vänner.
"Avundsjuk är okej, bara man inte är missunnsam", säger Qviberg och lägger till:
"Sånt jag kan bli avundsjuk på är att man inte kommer att vara med på allt. Se ens barnbarn växa upp och gifta sig. Man vill ju veta vad som händer."
Sant det också. För att veta vad som händer 2026 får vi helt enkelt se till att vara med.
Läs mer:
Qviberg: "Trisslotter är vidriga"
Qviberg om portugiserna i Scandi Standard: "Det blir en tråkig aktie"
Öresunds storägare Mats Qviberg har en bakåtlutad inställning till nästa år. Och alla andra år. Kriser kommer ju och går. Över en lunch bjuder finansmannen på fler visdomar - och som vanligt även på sig själv: ✓ Bara dokumentärer om "kycklingmördare" kan få svenskar att avstå från Scandi Standard - en kort tid ✓ Det "slängs bort" pengar på försvaret ✓ Folk på landet har inget annat val än att handla på MQ
Idag, 07:00
Mats Qvibergs röst avslöjar att han är litet less på frågan om hur det ska gå nästa kvartal, nästa år, nästa någonting. Media vill veta saker av Öresunds storägare hela tiden. Men han är tålmodig denna dag.
"Börsen har gått upp i 17 år, det talar för fortsatt uppgång. Men blir det kris betyder det inte heller att allt rasar. 2000-2003 gick en massa företag under, men de med bra affärsmodeller stod kvar", säger han.
Efter snart 50 år i branschen är Mats Qviberg luttrad.
"1987, 1990, 2000, 2008..."
Vi äter lunch och han listar finanskriser mellan torskryggstuggorna. Budskapet är förstås att hur man än vrider på det kommer fler börsimplosioner. Förr eller senare.
"Men har man inga lån spelar det ingen roll. Då kan börsen gå åt vilket håll den vill för på lång sikt går det upp", säger han. Uppenbart nöjd över att personligen åtnjuta den skuldfries frihet.
Men vissa trender i tiden irriterar honom.
"Så mycket pengar slängs bort på försvaret nu. Och på sånt som Northvolt och Stegra."
Slängs bort?
"Ja alltså. Försvaret behövs ju tyvärr. Men det känns helt otidsenligt med krig. Att spendera 3,5% av budgeten, det är mycket pengar."
Som förvisso till stor del går in i svenska försvarsbolag.
"Ja, inget ont som inte har något gott med sig", säger ägaren till en post i satellitbolaget Ovzon, som opererar där uppe bland molnen med silverkant.
Qviberg suckar, men är som sagt på vänligt humör, trots vinterregn och ett neonblinkande träd rakt utanför fönstret i Nybroviken. Han frågar ett par gånger vad jag tycker om installationen. Rätt gräslig, svarar jag konservativt. Ljus-älgarna en bit bort känns tryggare.
Själv säger han inte rakt ut vad han tänker, men är nog alltid öppen för det okonventionella och tar det i mjukt försvar.
"Vi säger alltid att amerikanskt julpynt är smaklöst, men i New York är det ju otroligt fint på julen. Jag gillar New York."
Men nån måtta får det vara.
"Några dagar alltså! Sen räcker det. Det gäller förresten alla storstäder."
Jag hinner inte protestera (Paris!) innan vi blir avbrutna av servitören, som vill hälla mer smör på fisken. Inte skirat eller brynt, får vi lära oss, utan smält och fint ska det vara.
På andra sidan julen, med eller utan neonpynt, kommer ränte- och finanspolitiken att gynna konsumenterna, tror Qviberg. Vid det här laget i gott sällskap av de flesta andra bedömare. Utsikterna spelar flera av Öresunds innehav i händerna.
Kycklingproducenten Scandi Standard går redan som på löpande band. 200 miljoner kycklingar om året käkar vi upp (jo, nollorna stämmer).
Och mer ska det bli, enligt huvudägare Qviberg, som jagas i ägarlistan av Grupo Lusiaves.
Det portugisiska familjeföretaget har fått mycket uppmärksamhet för att kontinuerligt köpa på sig aktier, fram till nu drygt 21%. Men det är fortfarande en bit kvar till Qviberg-familjens 31% av kapitalet (och rösterna).
"Vet du att kebab mest görs av kyckling nuförtiden?" Säger han. "Folk älskar kyckling. Nötkött är ute, men vi måste ju ha protein."
Alla kan ju inte ha ett stambord på Wedholms för sitt näringsintag.
Enligt Qviberg är det enda som då och då stoppar fågelätar-entusiasmen, någon tv-dokumentär om "kycklingmördare".
"Men det varar inte länge, folk gillar ju att äta dem. Och våra kycklingar har det bra", bedyrar han. "Bara 3 eller 4% föds med någon form av defekt."
Glada konsumenter är bra även för Öresunds största innehav – och kanske Qvibergs ögonsten, det känns så – Bilia. I 22 år har han varit ordförande, och biltrafik är en hjärtefråga. I debattinlägg och närhelst han får tillfälle, talar han sig varm för bilar i stan. Nästan lika otidsenligt som krig, kan man tycka, men Qviberg är övertygad:
"Du såg ju vad som hände när de stängde Biblioteksgatan för biltrafik!"
Njae...
"Alla butiker fick lägga ner!" Säger han med lite december-dramatik. "Som folk handlar i alltså. För hur ofta köper man en Rolex?"
Han syftar på en av handelsstråkets lyxbutiker och man tänker: Inte ens en miljardär alltså.
Det ger onekligen bränsle till flyktiga fundering man har kring de där affärernas livsvillkor.
Men tillbaka till Bilia.
"Bilparken är nedgången och samtidigt har det hänt otroligt mycket teknologiskt", säger Qviberg om svenskarnas uppdämda bilbytarbehov.
Dessutom pressas inte Bilia av den kinesiska konkurrensen, i motsats till europeiska fordonstillverkare.
"Europeiska konsumenter vill fortfarande ha sina BMWs och Mercedes. Men vi säljer det konsumenten vill ha, även kinesiskt", säger han och lägger till: "Fast en Tesla skulle jag inte köpa."
Där går alltså gränsen.
Varför inte då?
"Det var nog bara nyhetens behag", säger han och byter tema. "Förresten går hyrbilar starkt nu."
Kort förvirring när tankarna går till Avis och Hertz, men han menar att antalet leasingkontrakt ökar.
"Om man hyr slipper man osäkerheten kring drivlinorna. För många köpare är andrahandsvärdet viktigt och just nu vet man inte vilka bilar som står sig bäst."
Men någon gång sätter kunderna ner foten?
"Inte nödvändigtvis. Det kan vara en ny grej att hyra på lång sikt. Om tillverkarna har stora lager och sänker räntan till 2,25% eller nåt, kan det vara väldigt attraktivt."
Alla med mycket pengar verkar syssla med sidoprojekt. Har du något utanför Öresund?
"Bara MQ. En jättebra affär. Om du bor i Falun eller Ängelholm finns inga alternativ", konstaterar han.
Helt utanför Öresund-portföljen ligger MQ förvisso inte. Qviberg med familj äger drygt 83% av klädkedjan, med en del genom investmentbolaget. Störst post har dottern Anna Engebretsen, som också sitter i styrelsen.
Mats Qviberg påpekar gärna att de egna initialerna överlappar med varumärket (som stod för Man & Qvinna när det grundades). Kanske kändes det som om det var meningen att just han skulle kliva in och rädda kedjan 2020, en månad efter att den gått i konkurs.
Sedan dess har försäljningen växt nära 60% och är fördelad över runt 100 butiker, varav fyra nya öppnade under förra räkenskapsåret. Förlust har vänts till vinst, även om lönsamheten fortfarande är låg, på knappt 3%. Inför 2026 års förväntade konsumtionsboost ligger bolaget välstruket och redo.
Lunchen till ära har jag på mig en skjorta från MQ och påpekar det. (Litar inte på att en bil-man ska märka.)
"Är den nyköpt? Kan jag ta ett foto till min dotter?" Säger Qviberg och halar fram telefonen. Hon och övriga styrelsen är oavlönad, eftersom de är stora ägare.
Telefonen har redan varit framme flera gånger, oftast för att visa något på Google Maps. Bland annat var vi inte helt ense om gränsen mellan midtown och downtown New York. (Han hade rätt, säger vi.)
Kartan är uppenbarligen en favoritapp och han gillar storyn att Nokia sålde systemet till Google för futtiga tre miljarder – men framstod som vinnare då det begav sig. Sensmoral: Framtiden är lurig.
Qviberg visar sitt nya skärmskydd också, ett sånt som stoppar nyfikna blickar från personer i närheten. Kändisskapets baksida. Han vet av egen sneglar-erfarenhet hur mycket man kan råka se på andras telefoner.
"På tåget, till exempel", säger han.
Jag glömmer fråga hur ofta Mats Qviberg åker tåg.
Efter lunchen blir det i alla fall taxi till Arlanda och ett flyg mot Chile tillsammans med ett gäng gamla vänner. En årlig tilldragelse.
Vad gör ni där?
"Dricker och skrattar", säger han och ser frågande ut inför vad man annars skulle göra.
Men han berättar om landet och menar att Chiles "fantastiska välfärd" överraskar.
Det har jag dålig koll på, faktiskt.
"För att det är underrapporterat! Ni skriver ju aldrig något om Chile."
Sant. Jag har nog bara skrivit om Altors misslyckade investering i en laxodling. "Torskade på lax", var rubriken.
"Nu är det snart val och det blir oerhört positivt om den konservative presidenten kommer in", säger Qviberg. (Sedan intervjun har förhoppningen infriats: Republikanen José Antonio Kast vann valet.)
Svensken fortsätter, liksom i egna tankar:
"Européerna tog så mycket av kontinenten och var så hänsynslösa..."
Jag suckar. Inte över kolonialismen dessvärre, utan över att jag också gärna skulle vilja fly ett regnigt december i ett lyxflyg fullt av vänner.
"Avundsjuk är okej, bara man inte är missunnsam", säger Qviberg och lägger till:
"Sånt jag kan bli avundsjuk på är att man inte kommer att vara med på allt. Se ens barnbarn växa upp och gifta sig. Man vill ju veta vad som händer."
Sant det också. För att veta vad som händer 2026 får vi helt enkelt se till att vara med.
Läs mer:
Qviberg: "Trisslotter är vidriga"
Qviberg om portugiserna i Scandi Standard: "Det blir en tråkig aktie"
9 december, 13:31
10 december, 13:02
Analys
Saab kammar hem miljardordrar
Guldrallyt
Fonder
Bolån
9 december, 13:31
10 december, 13:02
Analys
Saab kammar hem miljardordrar
Guldrallyt
Fonder
Bolån
1 DAG %
Senast
MTG
Idag, 07:00
MTG står starkt – vi sätter köp
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 849,09
