En överväldigande majoritet av analytiker och räntehandlare räknar med att Riksbanken höjer räntan med 0,50 procentenheter i samband med torsdagens penningpolitiska besked. En betydligt mindre andel tror att räntehöjningen kan bli hela 0,75 procentenheter, i likhet med det förra räntebeskedet från slutet av november.
Vi på Placera sällar oss till den förra gruppen och om vi har rätt så betyder det att Riksbankens styrränta höjs till 3,00 procent. Vilket i så fall skulle vara en bit över den nivå på 2,85 procent som Riksbanken trodde räntan skulle toppa på i samband med den senaste penningpolitiska rapporten. Det är dessutom högst osäkert var Riksbanken i så fall kommer att placera den nya räntetoppen.
Det är inte helt okontroversiellt att drämma till med en stor räntehöjning även den här gången och det finns faktorer som talar både för och emot.
Att KPIF-inflationen i utgångsläget ligger på skyhöga 10,2 procent väger förstås tungt. Inte minst som decemberinflationen låg nästan en procentenhet över Riksbankens egen prognos. Dessutom talar det mesta för att vi har ytterligare några höga inflationsutfall framför oss. Sjunkande energipriser kan däremot bidra till att decemberinflationen blir toppnivån för den här gången.
.png)
Blickar vi däremot lite längre fram i tiden så kan vi vänta oss en brant inflationsnedgång när vi kommit en bit in på det nya året. Riksbankens egen prognos är att inflationstakten halverats till sommaren och bara ligger en aning över inflationsmålet på 2,0 procent i slutet av 2023. Och under 2024 väntas en genomsnittlig inflation på 1,5 procent.
Så frågan är vad det hjälper att pressa ner inflationen ytterligare då målet ändå snart är uppnått. Riksbanken har ju dessutom tidigare tjatat om sin tvåårshorisont för penningpolitiken. Men då gällde det förstå i försöken att nå upp till de 2 procenten. Något de inte lyckades med under en lång följd av år.
Ett ytterligare skäl till att höja räntan är att säkerställa att inflationsförväntningarna inte biter sig fast på en alldeles för hög nivå. Här är de goda nyheterna att inflationsförväntningarna krupit ner under senare tid. Inte minst gäller det arbetsmarknadens parter som räknar med en inflation runt inflationsmålet på 2 procent på lite längre sikt. Dessa parter vill heller, till stora delar, inte se några fortsatta räntehöjningar.
De lönebud som kommit från arbetstagarorganisationer har dessutom legat på 4,4 procent i ett ettårigt avtal. Högre än under senare år men ändå förhållandevis återhållsamt givet omständigheterna. Det mesta talar dessutom för att avtalen slutligen kommer att hamna en bit under den nivån. Inget särskilt stort hot om en kommande inflations- och lönespiral på arbetsmarknaden. Så från arbetstagarhåll tycker man nog att man tagit sitt ansvar och att det skulle vara smått provocerande om Riksbanken går vidare med räntehöjningar. Låt vara att en ytterligare höjning kanske kan sväljas utan allt för stora protester.
När det gäller den ekonomiska utvecklingen så talar den mer definitivt mot ytterligare räntehöjningar. Tillväxten under 2022 blev lägre än Riksbanken räknade med och enligt deras senaste prognos väntas BNP minska med 1,2 procent under 2023. Sverige har dessutom av flera andra prognosmakare pekas ut som en av de utvecklade ekonomier som kommer att drabbas hårdast av den globala, ekonomiska svackan under 2023. Att spä på den svenska nedgången ytterligare tycks i det sammanhanget inte som någon god idé. Svenskarna tillhör dessutom de mer räntekänsliga hushållen i världen.
Den rekordsvaga kronan har av många lyfts fram som ett starkt argument för högre räntor. Det har till och med börjat spira en liten eurodebatt igen. Och visst kan det finna skäl att ge kronan lite stöd. Frågan är dock om räntehöjningar i det sammanhanget är något undermedel. Två starka drivkrafter bakom kronans kräftgång är just den svaga tillväxt som väntas och risken för fortsatta prisfall på bostadsmarknad. Så även om en räntehöjning kanske skulle ge en viss respit för kronan på kort sikt så kan de andra faktorer pressa kronan på lite längre sikt om räntehöjningen ytterligare försvagar tillväxtförutsättningarna och pressar bostadsmarknaden i stort.
Ett ytterligare, och betydligt mer svårbedömt, skäl till att höja räntan skulle kunna vara en yttre press att gå samma väg som de flesta andra centralbanker. Om Sverige ligger kvar med betydligt lägre räntor än i vår omvärld skulle det kunna betraktas som att vi inte drar vårt strå till stacken i den globala inflationsbekämpningen. Det tangerar i viss mån 70- och 80-talets devalveringar. Inget starkt argument för en räntehöjning men något som nog ändå finns i bakhuvudet hos några i riksbanksdirektionen.
Så vi på Placera tycker inte att det är ett självklart beslut för Riksbanken att höja räntan på torsdag. Vi skulle gärna se att de avvaktade, eller i alla fall inte höjde räntan så mycket. De räntehöjningar som redan genomförts har redan fått effekt och att trycka ner både svensk tillväxt och bostadsmarknad ytterligare tycker vi inte är rätt medicin i en högst osäker omvärld.
