Fondavgifter är ett hett ämne och nästa alla har en uppfattning eller åsikt. Fondbranschen talar gärna om alla mervärden och tjänster som omfattar en fond. Det är inte bara förvaltningen utan förvaring, analys och administration som fondspararna betalar för. Och marknadsföring förstås. Fondspararna betalar för att fondbolaget ska kunna få in nya kunder i fonden.
Fondspararna ser det på ett annat sätt. De vill betala för att förvaltarna ska kunna göra ett bra jobb och leverera en god avkastning. Tillkomsten av indexfonder har gjort det betydligt lättare för fondspararna att jämföra fondernas prestationer och ställa de i relation till avgifterna.
Indexfonder är billiga, dels för att de inte kräver någon dyr analys, dels för att konkurrensen är hårdare då indexfonder som följer samma index har svårt att konkurrera med avkastningen. För spararna finns det ingen anledning att betala mer för samma produkt hos någon annan leverantör. Transaktionskostnaderna är låga för indexfonder eftersom de inte köper och säljer värdepapper lika mycket som en aktivt förvaltad fond.
När det kommer till aktivt förvaltade fonder så utgår en stor del av avgiften till analys, strategi och arbete med att sätta samman en väl balanserad portfölj. För en global fond är investeringsmöjligheterna många fler och spridda över olika länder med utmaningar vad gäller bolagsspecifika, nationalekonomiska och makroekonomiskt frågor.
Därför ligger nära till hands att anta att det är mer resurskrävande att förvalta en global fond än en geografiskt begränsad eller inriktningsbegränsad fond, vilket också borde motivera till en högre förvaltningsavgift.
Men så verkar inte fondbolagen resonera. Det finns ett antal fonder med mycket snäva investeringsområden där förvaltningsavgifterna är jättehöga.
Ett exempel är Pictet Water. Fonden investerar i bolag som är verksamma på området vatten och luft över hela världen. Förvaltningsavgiften ligger på 2,3 procent per år, vilket är 57 procent mer än förvaltningsavgiften för en genomsnittlig aktiefond.
Ett annat är Odin Offshore som investerar globalt i börsföretag med verksamhet inom energisektorn, främst olja och gas. Det kan vara företag med verksamhet inom utvinning, vidareförädling, transport och distribution. Förvaltningsavgiften uppgår till 2 procent per år.
Så har vi den aktuella fonden, Credit Suisse Global Securities, som investerar i tre sektorer, personlig säkerhet, ökad mobilitet (transportsäkerhet) och ökad användning av IT (IT-säkerhet). Priset ligger på 1,92 procent per år.
I dessa fonder är antalet investeringsmöjligheter begränsade. Fondspararna som väljer sådana här fonder önskar främst att få en exponering mot en intressant sektor eller ett område, och endast i andra hand en aktiv förvaltning inom det aktuella området.
Credit Suisse har även en annan fond, Credit Suisse Global Prestige, som tydliggör problemet. Fonden investerar globalt i lyxbolag. Antalet bolag är inte så många, cirka 100 stycken. Utbudet av andra lyxfonder är inte så stort, fem stycken, och alla investerar i ungefär samma bolag och i lika många bolag, mellan 30 och 40 stycken.
Credit Suisse Global Prestige kan mer eller mindre ses som en indexfond. Förvaltarna gör sällan stora förändringar i portföljen och fondens omsättningshastighet är mycket låg. Trots det tar de ut en årlig förvaltningsavgift på 1,92 procent per år.
Det är helt enkelt svårt att förstå hur någon som har en mindre kaka att bevaka ska ta ut ett högre pris. Uppenbarligen handlar det om utbud och efterfrågan. Ju mer udda placeringsinriktning du har, desto mer kan du ta betalt.
